Vad blir nästa stora tekniksprång för tv-apparater?

Det pratades om möjligheten att se en film ur flera olika vinklar redan när DVD var nytt. Vill minnas att det var snack om detta även när digital-tv kom, "nu kommer vi snart att kunna se en fotbollsmatch från olika håll".
Med tanke på hur lite vi har sett av sådant hittills så tillåter jag mig att vara tämligen skeptisk.

Tekniksprång kan vara både väntade och oväntade. Länge följde både bild- och ljud-teknik en uppåtgående kurva med ständigt bättre kvalitet.
För typ hundra år sen kom den elektromekaniska tv:n med flimriga svartvita och extremt lågupplösta bilder. Efter andra världskriget hade tv:n blivit helt elektronisk och upplösningen ökat till 405 linjer i UK och 525 linjer i USA. När vi fick tv i Sverige valdes ett system med 625 linjer (nästan HD ju! ). Så småningom fick vi även färg i tv:n.

Efter färg-tv:n så planade utvecklingen ut och bildrören blev bara långsamt bättre. Lite ljusstarkare, lite plattare, lite fyrkantigare osv. Analog HDTV kom inte mycket längre än till prototypstadiet (förutom i Japan). Istället för högre kvalitet fick vi snarare större kvantitet. Inte ens när digital-tv:n kom i slutet av 90-talet blev bilden särskilt mycket bättre. I flera fall blev den till och med sämre när ett stort antal lågbudgetkanaler skulle samsas inom samma MUX. Någonstans på vägen fick vi också lite bredare bild som bättre skulle passa människans synfält och biograffilmernas format ("Widescreeen" 16:9-format).

Det analoga HDMAC-systemet premiärvisades för allmänheten i samband med vinter-OS 1992. "Nu får vi snart HD-TV ute i stugorna" trodde pressen. Det skulle dröja drygt 15 år innan HDTV var mainstream och då med helt annan teknik.

Samma sak var det med ljudtekniken. Efter CD-skivan vore ju det naturliga steget ett format med fler bitar och högre samplingsfrekvens. Istället fick vi Minidisc och MP3. Visst, SACD lanserades väl nån gång i början av 2000-talet och streaming med 24 bitar existerar väl men den överväldigande majoriteten nöjer sig med datareducerad Spotify som alltså inte är bättre, rent ljudkvalitetsmässigt, än den över 40 år gamla CD-skivan!

Nu har vi nått fram till 8k-upplösning (7680 × 4320 pixlar) hos bildskärmarna men vanlig TV är fortfarande bara HD (1920 x 1080) och många människor (särskilt unga sådana) konsumerar den mesta av sin rörliga media på en pytteliten handhållen skärm och gärna i 9:16-format istället för 16:9.

Så vad händer i framtiden med den rörliga bilden? Behöver vi högre upplösning? Knappast. Den finns gränser för hur hög upplösning ögat har och det finns gränser för hur stor tv man kan få in ett vardagsrum. För att dra nytta av 8k-upplösning måste man antingen sitta riktigt jävla nära skärmen eller så måste den vara ordentligt stor.

Så på vilket sätt kan skärmarna förbättras? Ljusstyrka, kontrast och färgomfång? Tja, kanske men den viktigaste frågan är vad konsumenten efterfrågar och är beredd att betala för. Bättre ljud än CD var det ganska få som var intresserade av. Kommer vi att vara beredda att betala för bättre bild än OLED och större skärmar än typ 100 tum? Är det här gränsen går för "större och bättre"?

Det jag menar är att smidighet och pris ofta vinner över objektivt bättre bild eller ljud. Vi som minns 80-talet minns ju hur populära kassettbanden var trots att bättre format som LP (vinyl), CD och rullbandspelare existerade parallellt.

Exakt vilken teknik som kommer här näst har jag ingen aning om men jag tror i alla fall inte att det handlar om förbättra bildkvalitén så mycket mer.

TLDR: Mycket svammel om teknikhistoria utan någon tydlig slutsats...

Låter osannolikt - hur många orkar hålla på att skruva upp en projektor i taket, dra fula sladdar till den, dra för mörklägningsgardiner och rulla ner en projektorduk? När man bara kan trycka på "on" på TV'ns fjärrkontroll, vars fula sladdtrassel döljs bakom en vanlig TV-bänk?

Projektor är nog endast en nischprodukt för filmfantaster, inte för gemene man.