Burde vi ikke nu snart innføre BMI-grenser i langrenn ?

Langrenns-sportens utvikling ( spesielt på damesiden) er ikke bra.
Fordelen med å ta av seg 2-4 kg innen de viktigste løpene i kuperte tøffe løyper, har blitt så stor at de største vinnerskallene fristes i for stor grad til å gjøre det.
Det resulterer gjerne i "once in a lifetime"-løp, hvor man samtidig brenner så mye av kroppens reserver, at det kreves uker av restitusjon i etterkant.
Ingvild var på vei dit, men ble stoppet av nasjonale grenseverdier for hva som var akseptabelt.

Jessie er et annet eksempel, kommer til Tour de ski, tynnere enn noensinne for å ha fordel, spesielt i "final climb" Men hun gikk for langt, og hadde ingen som stoppet henne nasjonalt i USA.
Det ledet til at storfavoriten til å vinne TDS var en skugge av seg selv, og lå 5,5 min. efter innen klatringen. Vi kan ikke ha det sånn.

VC-sesongen blir jo nest intil uinteressant, da man aldri vet hvem som kan stille med en sunn og frisk kropp, og hvem som fremdeles må hvile etter et løp noen uker tidligere. Lite bingo altså.
Men verre enn at vi ski-interesserte nesten aldri får se et VC-renn med alle de beste samtidig, er at disse damene har et liv etter idretten.

Før jeg fortsetter må jeg få understreke noe viktig, og det er at vi ikke må dømme ut fra det visuelle. En ingvild som ikke burde få starte på medisinsk grunnlag, har mye mer kjøtt på bena enn en Frida som er klart innenfor.
Så til livet efter idretten, og det er det verste i denne utvikling. Alle de unge ser jo at de som legger av får barn og starter familier, og tenker ikke så mye mer på det, men dom gjorde aldrig som nu. Bantade aldrig ned seg og mishandlet sin kropp, og sto over en drøs med VC-renn.

Biologien fra uminnelige tider bakover i tid, reagerer på vilken situasjon en dame er i, og hennes fertilitet bestemmes ut i fra vilken situasjon et barn kan forventes å komme inn i. Disse signalene leser våre kropper, og en kropp som leses som om den har mer enn nok med å overleve selv, vil ha sterkt reduserte muligheter til å skaffe barn.

Så hva om det på medisinsk grunnlag, internasjonalt, ble bestemt en minimumsverdi på vilken BMI utøverene måtte ha ut i fra sin naturlige kroppsform for å være sunn og frisk.
Og at de fikk startnekt om de gikk under den, for vår, men aller mest for deres egen skuld.

Jag ser din poäng. Men BMI kan inte tillämpas. BMI är ett mått som missbrukats sedan det började användas. BMI ska användas på miljontals människor för att kunna dra slutsatser. Man kan inte ställa två personer brevid varandra och jämföra deras BMI. Det säger ingenting.

Problemet med din önskan är bara att alla kroppar är olika och fungerar olika. Det hade blivit orättvist.
Vad är en sund och frisk kropp? Ett BMI, kroppsfett eller dylikt kan inte svara på det.

Det är mängder med faktorer som spelar in och de faktorerna skiljer sig mellan olika människor.

Precis derfor er det at jeg understryker at BMI er individuell ut i fra den enkelte åkares naturliga kroppsform, og at Ingvild må ha mye mer kjøtt på bena for å være sund og frisk nok til å få lov å starte enn t.eks Frida. Men som nu kan vi ikke ha det. De har et liv etter idretten, og ingen pris- eller sponsorpenger kan veie opp for at man risikerer å miste et godt familieliv med barn etter karrieren.

Elitidrott är dåligt. Det är jublande massor av folk som hyllar personer som har ansträngt sin kropp till det yttersta. Belöningen är beundran från den jublande massan.

Idrott är inte dåligt.

Problembeskrivningen är okey.
Lösningen är inte okey. det skulle ju kunna innebära att en person som har ett godkänt BMI men ändå är undernärd tillåts tävla trots risk.
- jamen mitt BMI var ju okey så då är det väl bara att köra på!
Nä man måste göra en individuell bedömning. och där kan BMI vara EN del i beslutsunderlaget, men inte tillräckligt allena.
Personer som lider av anorexi kan nämligen ha en låg BMI, men det är inte alltid fallet, eftersom BMI inte tar hänsyn till kroppssammansättning, muskelmassa och andra faktorer som kan påverka vikt och hälsa.