Vad får dig att fnissa i vardagen?

Dessa 2 ex 😆,det första för synen den gav mig, den andra för att det kan mkt väl vara jag, dock är jag fullt medveten om att folk kan se mig, men bjuder på def 😎😅

När flashback-användare skriver under sitt inlägg med en signatur.

/hejpadigdu1

När en tjockis med svällande mage, dubbelhaka och spinkig röv försöker vara rolig och säger saker som.

"öl byggde denna vackre kropp" "Hörde ni om träningsfreaket som dog häromveckan? Där ser ni vad träning gör"! Hö hö hö hö....

Egentligen så är det ganska mycket så får mig att fnissa.
Men en grej som både roar och irriterar mig är när relativt korkade människor använder "avancerade" ord och uttryck som de själva inte riktigt förstår, för att själva framstå som smarta.

Hade en kollega förut som alltid skulle slicka chefernas röv, använde så otroligt dumma uttryck som fick cheferna att höja på ögonbrynen då de visste att denna personen i grund och botten inte är smartare än en jävla dörrmatta.
Fast han va ändå smart nog att snacka ner mig så att jag i långa loppet blev av med jobbet jag hade då.

Nu blev jag irriterad när jag började tänka på den idioten.

En gång så var det en som fes ut ett helt plommon. Då fnissade jag.

När folk går in i saker. Ju mer överraskade de själva blir desto mer fnissar jag.
Det gäller inte bara folk förresten, jag kan skratta ännu mer när min hund går in i något. Liksom, hundar, de har verkligen inte någon ursäkt alls, allt de gör är att gå omkring och ändå...

Haha ja det finns många såna

Och folk som står och frågar sig själva i butiken "vafan va det jag skulle ha nu? Ost, bröd och Ahhhh snus!! "

Med andra ord så fnissar du åt dina egna runkfantasier. Eller åt dig själv rentav

😊 De borde skriva ner på mobilen en inköpslista istället.

När jag tänker efter så har man ju själv råkat tänka högt ibland när något känts frustrerande. Typ när självkassan på Ica krånglat och man brister ut i ren frustration ”men kom igeeeen nu dååå!” Samma reaktion man får också när spårvagnen står stilla och vägrar öppna dörrarna så man kan kliva av. Är helt ok om folk skulle skratta lite åt en då. Man har ju trots allt gjort detsamma själv 😀

Gräsänder kan få mig att dra lite på smilbanden så här års.
Deras höga snattrande låter som gapskratt eller när de irrat bort sig från vattnet och ses vagga runt lite chillat nere på stan i all trafik.

Katter man möter som är superkeliga och sedan också visade sig vara superfällande när hela byxan blivit en nyans ljusare av allt katthår.
Det känns nästan som om de gjorde det med flit eller nåt 😊

Jag fnissar åt mina egna små bekvämliga vardagshyss.

Jag har alltid bott i lägenhet och gör det än idag. Varje gång jag ska flytta till en annan lägenhet så brukar jag känna att man liksom ska börja om på helt ny kula. Bort med det gamla och in med helt nytt.

Det är sällan jag tar med mig möblerna till nya lägenheten. Jag köper nytt, rubb och stubb, förutom teve och såna grejor.

Ett bekvämt hyss jag alltid använder mig av är att leta upp ett tomt förråd i källaren och ösa in allt jag har, så slipper jag åka med allt till återbruket. Sen har jag ju alltid en massa skit i mitt eget förråd också som aldrig används. In med den skiten också. Räcker inte det tomma förrådet, så tar jag nästa.

Prydligt brukar jag ställa in allting också, så att det ser ut som någon av misstag trott att det var deras förråd. Porslin i sina egna kartonger, keramik och annat i andra kartonger. Jag brukar också ta med mig en svart tuschpenna och märka kartongerna på sitt innehåll.

Sängar, bokhyllor, bord soffor och fåtöljer, mattor gardiner... ja, det brukar bli top to bottom när jag är klar. Ett par dagar tar det att flytta in allt i förråden och man får vara på sin vakt, ifall någon kommer ner när man håller på. När allt sedan är klart så slänger jag på ett billigt hänglås så det blir extra fint.

Det är underbart sen när dagen kommer då man väl flyttar. In med bilen på gården, i med en teve, dator, några blommor och kanske någon liten favoritmöbel. Man känner sig liksom fri när man sedan tomhänt åker mot sitt nya liv.

Sen beställer man nya grejor för utkörning till det nya stället.

Det är också en ganska mysig känsla att lägga sig den första natten i den nya lägenheten och försöka föreställa sig humöret hos de som en dag ska ner i de där förråden och ställa in sina egna prylar. Hur löser de den biten?

Först blir det ju lappar i brevlådorna om att någon har tagit fel förråd och har en viss tid på sig att tömma. Den tiden får ju de riktiga ägarna till förrådet vänta också, så det blir lite extra jobbigt för dom.

Blir det kanske de själva som fixar det för att de verkligen måste ha förrådet nu, eller låter de hyresvärden slava med alltsammans eller blir det hyresvärden som får betala andra för att hämta och köra bort alltsammans. Ja, frågorna är många men jag somnar alltid med ett styggt Långben-fniss.