Bra självbiografiska serier

När du skriver detta med "sveriges enda icke-radikala serietecknare", vad handlar det om?

I nån av de sista intervjuer jag läste med honom fick jag vibben att han inte direkt trivdes i serieklimatet som rådde då (det var väl typ peak "feministiska serietecknare från Malmö" då Johannes Klenell rumtrerade runt på Galago).
Är han lite sådär härligt avig i stil med Joe Matt, typ?

Isåfall kanske han inte talas om så mycket för att han inte är "salongsfähig"? Det tenderar ju bli lite tyst sin såna personer som säger nåt som kan tolkas som antifeministiskt och så. De som har överlevnadsinstinkt brukar ha vett att knipa igen, men Ahlgren upplever jag som lite för aspig för det.

För att svara på tråden så hade jag en bra läsupplevelse då jag läste Ulli Lusts "Idag är sista dagen på resten av ditt liv". Tysk serietecknare. Tror den fanns på svenska förut. men den finns på tryck på engelska.

Det är lite som en mer nutida version av Birgitta Stenbergs "kärlek i europa". Bra berättad, frisk. Den är inte pekpinnemoralisk utan visar upp en del gråzoner, precis som Stenberg. Typ hur huvudpersonen blir ihop med den som våldtog henne . Feministisk i den mån den skildrar en kvinnlig erfarenhet och kvinnlig utsatthet, men utan nån sorts feministiskt pekpinne-narrativ

Kollade just in Ahlgrens instagram.. jeesus.¨Ahlgren har gått full blown jonas Inde och förvandlats till nån sorts Kalle Strokirk. Bara massa facebookgubbe formulär 1A med lama skämt om kränkta feminister osv.

Det var värre än jag trodde.

Demens är ett återkommande självbiografiskt tema som även "Polar Vortex: A Family Memoir" av Denise Dorrance kretsar kring.
Denise reser tillbaka till USA för att besöka sin mor som blivit inlagd på sjukhus. Boken tar upp åldrande och brustna relationer med humoristisk självdistans.
Vetefan om självbiografin är för alla, men kanske det passar andra som upplevt anhörigas åldrande på liknande sätt.

På temat åldrande kan jag rekommendera Paco Rocas utmärkta Emilio och glömskan, som handlar om när den pensionerade bankdirektören Emilio drabbas av alzheimer och måste flytta in på ett äldreboende. Berättelsen är inspirerad av Rocas egna föräldrars åldrande och av en god väns far, som drabbades av just alzheimer. Kanske inte så självbiografisk, men väl värd att nämna som ett exempel på ett album om människors åldrande. Kan låta som ett rätt trist tema, men albumet ger både en ömsint och underhållande skildring av någon som drabbas av demens. Sorgligt är det förstås också.

Finns tydligen även som film. För en s.k. trailer, se https://youtu.be/mZUea1yIWKQ?si=EsPwFc9qkZT2Nzqt.

För att hålla mig till trådens ämne kan jag passa på att nämna Rocas delvis självbiografiska album Memoirs of a Man in Pajamas, som kom ut på engelska ifjol. Har den på min att läsa-lista.

Nu har jag även läst Paco Rocas Memoirs of a Man in Pajamas. I en pratbubbla beskriver han själv vad för slags historier man kan hitta i albumet:

They're everyday stories. There are interesting things in everyday life too.

Albumet består i huvudsak av en- eller tvåsidesepisoder, samt några något längre sådana. Förutom saker som händer i hans egen vardag kan han även ta upp korta betraktelser om t.ex. världsläget. På det stora hela inget som direkt fastnar i minnet, men albumet ger ok underhållning för stunden.

Julie Doucets bok "My New York Diary" är en fängslande självbiografi fylld med miserabla och intressanta personer.
Jag läste boken nyligen i engelsk översättning "How I Tried to be a Good Person". Väldigt bra och självutlämnande bok. Den andre pojkvännen i fyrtioårsåldern är mest sympatisk av trion. Ulli själv är ganska osympatisk och den yngre nigerianska mannen blir mer och mer obehaglig.

Det var de två jag också gillade, Av Framtidens Arab har jag bara läst 1:an, fick ett väldigt positivt intryck.
Wage Slaves var ordentligt ritad, inget slarv, fina miljöer. Spännande handling. Googlade för att se om Daria Bogdanska gett ut något mer, men nej.