Ålder: M25 och M18
Intag: 250 µg vardera
Vi lägger ca 2/3 av varsin lapp på tungan vid 21:50. Vi sätter oss i soffan och kollar lite YT. Är nervös men förväntansfull, hjärtat bultar snabbt.
Efter 35 min spottar vi ut lapparna. Ingen av oss känner något och vid 23:00 tar vi sista biten av våra lappar. Vi bestämmer oss för att gå ut i skogen med lapparna på tungan.
Vi vandrar runt i skogen ett tag och tittar på träden. Börjar känna mig lite annorlunda, men är fortfarande ganska normal.
På vägen hem från skogen klappar vi en häst i en hage. Han verkar så snäll och jag är glad över att jag träffat honom.
Vi kommer hem till lägenheten igen runt 00:00. Nu känner jag för första gången att jag tagit något. Mår väl och är till freds och jag lever i varje sekund. Tänker inte på något utan går runt i lägenheten och inspekterar mina tavlor och känner på mitt täcke och tänker att det är så himla mjukt.
Efter ett tag sätter vi oss vid tv:n och försöker hitta nåt att titta på, men tv:n känns skum och ger oss båda obehag, så vi bestämmer oss för att gå tillbaka och mata hästen i hagen.
Hästen får tre äpplen medan vi pratar om hur tacksamma vi är för att vi fick bli människor och inte en häst.
Vi lämnar hästen när han ätit upp och går en promenad i området. Allt framstår som mer intressant: alla stora byggnader, bilarna och träden. Medan vi strosar runt känner jag mig lugn och harmonisk och jag uppskattar varje sekund. Är noll paranoid.
Vid 01:15 är vi tillbaka i lägenheten igen. Vi slår oss ner vid matbordet och käkar lite frukt samtidigt som vi börjar mecka varsin joint. Tycker det är lite lustigt att vindruvorna smälter ut på bordet. Allting känns nice.
Vi blir kvar vid matbordet drygt en timme då tid inte existerar och det är otroligt fridfullt att mecka. Efter en stunds tv-tittande bestämmer vi oss för att gå till skogen igen för att röka.
Klockan är 03:00 när vi strosar runt i den mörka skogen och delar en joint. Det dröjer inte länge innan trippen intensifieras rejält och det känns som att jag befinner mig i en värld parallell till verkligheten. Jag trippar kraftigt med starka overklighetskänslor, men jag mår jävligt bra och upplevelsen är så sjukt häftig.
När jointen är slut säger X att han vill gå tillbaka, men jag vill inte lämna skogen. X säger att han börjar snea, så vi börjar gå tillbaka. Höga som aldrig tidigare är det svårt och tar lite tid att hitta ut från skogen.
Under promenaden hem fascineras jag av att omvärlden ser tecknad och fake ut och jag tänker att hela samhället är en stor lögn eftersom allt ju är påklistrat och utplacerat.
Tror att vi kommer hem framåt 04-tiden. Jag sätter mig på sägen och kollar ut genom fönstret. Gatlyktorna ser ut som raketer som smäller på himlen. Jag ler och tänker på hur sjukt och vackert allt är. Hjärnan sprutar dopamin.
X snear fortfarande och mår inte alls bra, så jag och X kramas och säger att vi älskar varandra. Vi lägger oss i sängen och snackar på ett sätt vi aldrig snackat med varann innan. Sociala filter är borta och vi pratar obehindrat. Det känns som att vi connectar med varandra bortom våra människokroppar, vilket är galet trippy.
Ett tag senare sätter vi oss vid tv:n igen och käkar lite mat. Vi bestämmer att vi ska kolla på soluppgången senare. Har svårt att koncentrera mig på tv:n och funderar istället (typ inte tänkt alls innan, bara varit i nuet).
Vid 05:45 går vi till kullen för att se soluppgången. Tyvärr är det molnigt så solen kommer inte, men utsikten är otroligt vacker och träden och vinden talar till mig. Känner mig som ett med allt. Vi dröjer kvar ett tag innan vi går tillbaka hem.
Klockan är runt 07:00 och vi slöar framför tv:n. Både rökan och lsdn har avtagit ganska mycket. Jag kör hem X till sig och när jag kommer hem igen avrundar jag natten med att röka lite till innan jag lägger mig i sängen.
Är väldigt nöjd med upplevelsen, bland det sjukaste jag varit med om. Hade dock önskat att jag fått mer visuals och såklart att X inte sneat.
Intag: 250 µg vardera
Vi lägger ca 2/3 av varsin lapp på tungan vid 21:50. Vi sätter oss i soffan och kollar lite YT. Är nervös men förväntansfull, hjärtat bultar snabbt.
Efter 35 min spottar vi ut lapparna. Ingen av oss känner något och vid 23:00 tar vi sista biten av våra lappar. Vi bestämmer oss för att gå ut i skogen med lapparna på tungan.
Vi vandrar runt i skogen ett tag och tittar på träden. Börjar känna mig lite annorlunda, men är fortfarande ganska normal.
På vägen hem från skogen klappar vi en häst i en hage. Han verkar så snäll och jag är glad över att jag träffat honom.
Vi kommer hem till lägenheten igen runt 00:00. Nu känner jag för första gången att jag tagit något. Mår väl och är till freds och jag lever i varje sekund. Tänker inte på något utan går runt i lägenheten och inspekterar mina tavlor och känner på mitt täcke och tänker att det är så himla mjukt.
Efter ett tag sätter vi oss vid tv:n och försöker hitta nåt att titta på, men tv:n känns skum och ger oss båda obehag, så vi bestämmer oss för att gå tillbaka och mata hästen i hagen.
Hästen får tre äpplen medan vi pratar om hur tacksamma vi är för att vi fick bli människor och inte en häst.
Vi lämnar hästen när han ätit upp och går en promenad i området. Allt framstår som mer intressant: alla stora byggnader, bilarna och träden. Medan vi strosar runt känner jag mig lugn och harmonisk och jag uppskattar varje sekund. Är noll paranoid.
Vid 01:15 är vi tillbaka i lägenheten igen. Vi slår oss ner vid matbordet och käkar lite frukt samtidigt som vi börjar mecka varsin joint. Tycker det är lite lustigt att vindruvorna smälter ut på bordet. Allting känns nice.
Vi blir kvar vid matbordet drygt en timme då tid inte existerar och det är otroligt fridfullt att mecka. Efter en stunds tv-tittande bestämmer vi oss för att gå till skogen igen för att röka.
Klockan är 03:00 när vi strosar runt i den mörka skogen och delar en joint. Det dröjer inte länge innan trippen intensifieras rejält och det känns som att jag befinner mig i en värld parallell till verkligheten. Jag trippar kraftigt med starka overklighetskänslor, men jag mår jävligt bra och upplevelsen är så sjukt häftig.
När jointen är slut säger X att han vill gå tillbaka, men jag vill inte lämna skogen. X säger att han börjar snea, så vi börjar gå tillbaka. Höga som aldrig tidigare är det svårt och tar lite tid att hitta ut från skogen.
Under promenaden hem fascineras jag av att omvärlden ser tecknad och fake ut och jag tänker att hela samhället är en stor lögn eftersom allt ju är påklistrat och utplacerat.
Tror att vi kommer hem framåt 04-tiden. Jag sätter mig på sägen och kollar ut genom fönstret. Gatlyktorna ser ut som raketer som smäller på himlen. Jag ler och tänker på hur sjukt och vackert allt är. Hjärnan sprutar dopamin.
X snear fortfarande och mår inte alls bra, så jag och X kramas och säger att vi älskar varandra. Vi lägger oss i sängen och snackar på ett sätt vi aldrig snackat med varann innan. Sociala filter är borta och vi pratar obehindrat. Det känns som att vi connectar med varandra bortom våra människokroppar, vilket är galet trippy.
Ett tag senare sätter vi oss vid tv:n igen och käkar lite mat. Vi bestämmer att vi ska kolla på soluppgången senare. Har svårt att koncentrera mig på tv:n och funderar istället (typ inte tänkt alls innan, bara varit i nuet).
Vid 05:45 går vi till kullen för att se soluppgången. Tyvärr är det molnigt så solen kommer inte, men utsikten är otroligt vacker och träden och vinden talar till mig. Känner mig som ett med allt. Vi dröjer kvar ett tag innan vi går tillbaka hem.
Klockan är runt 07:00 och vi slöar framför tv:n. Både rökan och lsdn har avtagit ganska mycket. Jag kör hem X till sig och när jag kommer hem igen avrundar jag natten med att röka lite till innan jag lägger mig i sängen.
Är väldigt nöjd med upplevelsen, bland det sjukaste jag varit med om. Hade dock önskat att jag fått mer visuals och såklart att X inte sneat.
