Regeringen vill slopa villkorlig frigivning – tillsätter utredning

Men det är ju väldigt konstigt att blanda in en påföljd, som inte ens har villkorlig frigivning, i en diskussion som handlar om just villkorlig frigivning?

Nej, det var ett ett mycket grovt brott som ledde till en mycket mild påföljd. Vilket omkullkastar alla idéer om rehabilitering i fängelset och villkorlig frigivning eftersom det inte ens finns utrymme för detta.

Så med andra ord, de milda domarna förstör mycket av arbetet med att hindra en brottsling att inte återfalla och göra ännu fler brott.

Detta tror jag vi båda nu påvisat ganska tydligt.

Jo, men nu pratar vi ju om helt olika saker! En ungdomspåföljd (sluten ungdomsvård) är ju utformad utifrån helt andra faktorer än en "vuxen-påföljd" som t ex fängelse. Här handlar det ju om faktorer som:

-Att ett barn/ungdom fortfarande är mer formbar än en vuxen person - och kanske inte nödvändigtvis behöver låsas och in och vårdas/behandlas lika länge som en vuxen person.

-Att hela idén med SIS och sluten ungdomsvård är att ge bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv. Ser man då till ett barn/ungdom med oerhört begränsad livserfarenhet som skall "in i vuxenlivet" så är det absolut grundläggande att vederbörande får göra detta på ett normalt sätt som t ex att flytta hemifrån, söka jobb/arbeta, lära sig ta ansvar för sitt eget liv, betala skatt/räkningar, bygga ett socialt kontaktnät osv. Då kan man liksom inte låsa in vederbörande på institution i 10-15 år...

-Att ett långt frihetsberövande av ett barn/ungdom kan vara oerhört skadligt för vederbörande - och till slut endast kommer ge motsatt effekt. Vilket kommer leda till att vederbörande ger upp, blir mer farlig, får ett större samhällshat och därmed kommer återfalla i fler/värre brottslighet.

-Att ett barn/ungdom uppfattar tid på ett helt annat sätt än en vuxen person. 3-4 år i ett barn/ungdoms liv är oerhört lång tid. Jag menar alla som själva har barn eller känner ett barn vet ju hur mycket som händer på 3-4 år, hur mycket barnet/ungdomen utvecklas och förändras.

-Men också det rent logiska: Man kan inte döma ett barn/ungdom till 10 års sluten ungdomsvård, för då hade ju SIS liksom bestått av 25-27 åringar som avtjänade sluten ungdomsvård. Är det ens UNGDOMSvård då?

Men pratar du om småbrott nu eller om en person som i sin ungdom avrättat minst en person och som försökt döda flera andra personer och som har en gängkriminell historik som sträcker sig över flera år med alla de brott som ingår i det levernet?

Jag får känslan av att du återigen mest tänker på lille Arvid 14 år som stal en cykel och snattade några saker för någon tusenlapp och kanske köpte lite knark varvid han krockade med sin pappas bil och kvaddade två andra bilar. Detta är på en helt annan nivå än 17-åringen som alltså är på yrkesmördarnivå sedan flera år och fått ett väldigt milt straff, varvid alla åtgärder för att hjälpa honom återgå till ett vanligt liv helt enkelt faller på en sådan enkel sak som att kriminalvård och socialtjänst inte hinner göra sitt arbete överhuvudtaget innan killen är fri igen och tillbaka i sitt gäng som han på nåt sätt ändå hållt kontakten med hela tiden.

Dessutom i hela det resonemang vi fört så finns ingen kontakt kvar med att tänka på hur offren upplever det med att ha en så grov kriminell som härjar och all den skada denna kriminella orsakat för flera familjer.

Nej, inte nödvändigtvis. För "småbrott" leder inte till sluten ungdomsvård. Sedan vill jag också klargöra att jag absolut inte hade haft någonting emot att utöka strafflängden för sluten ungdomsvård. Men då syftar jag på några enstaka år till (samt bättre uppföljning efter att man kommit ut) - och inte flertalet år som du förespråkar.

Jag anser att det är dom vuxna man kan prata i termer av "gängkriminell historik" och "...som sträcker sig under flera år" men inte när det gäller barnen/ungdomarna, för dom har inte funnits med så länge. Och skall man se till de barnen/ungdomarna som ändå varit inblandad i sådant här under några år, så är det sannerligen inte i egenskap av "fullvärdig medlem i gänget". För dessa barn/ungdomar är ingenting annat än utnyttjade och offer för sin naivitet och omogenhet. Vad vill jag säga med detta? Jo, att det kanske inte är kriminaliteten i sig som är problemet - utan helt andra omständigheter och faktorer, som SIS och Socialtjänsten (med samarbetspartners som t ex skola, sjukvård och psykiatri) absolut kan vara behjälpliga att arbeta med...även om det GIVETVIS finns fall där dessa myndigheter står relativt chanslösa! Sedan får man inte glömma att det går att döma en minderårig till fängelse (om det finns synnerliga skäl att döma till fängelse SAMT särskilda skäl för att inte döma till sluten ungdomsvård) så det finns ju en lösning för de allra värsta, exempelvis "yrkesmördarna".

"Dessutom i hela det resonemang vi fört så finns ingen kontakt kvar med att tänka på hur offren upplever det med att ha en så grov kriminell som härjar och all den skada denna kriminella orsakat för flera familjer" - Visst, så kan man se på det. Men då glömmer du vad vi pratar om. För i detta fallet var ju gärningsmannen ett barn, vilket måste beaktas både av juridiska och humanistiska skäl. Exempelvis så har vi ju Barnkonventionen vars syfte är att barn skall särbehandlas. Gällande din utläggning om att det inte finns något brottsoffer-tänk och att dessa gärningsmän går raka vägen ut och lever sitt liv som dom gjorde innan, så kan jag berätta att man de senaste åren gjort studier där man bl a intervjuat föräldrar till barn/ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård. Nästan alla dessa har berättat att deras barn mått oerhört dåligt tiden efter avtjänat straff och känt en oerhörd skuld och skam. Föräldrar berättar hur dom tappat alla sina vänner (antingen beroende på att dom gått vidare i sina liv eller att dom tagit avstånd från personen ifråga) och i de fallen där man haft "kompisar" i gängkretsar så har även dessa i många fall stängt ute vederbörande (eftersom att personen ifråga endast varit "en bricka i ett spel" och utnyttjats för att begå brottet ifråga). Studierna visar också att det var oerhört vanligt att man varit tvungen att flytta ifrån staden (antingen p.g.a skam eller hotbild). Så detta är ABSOLUT INTE så oproblematiskt för gärningsmannen som du vill göra gällande!

Någon som vet hur det gått med det här? Vet att utredningen är klar men det verkar som reglerna om villkorlig frigivning är kvar på samma sätt och jag har inte heller på nyheterna hört något om att en förändring ska ske

Blir ju klart och tydligt. På tiden