Trippade stenhårt på nästan 5g Psilocybin av "misstag" Läskigt men lärorikt

Jag gillar inte att vara hög men har provat att mikrodosera svamp för min mentala hälsa, men det har inte hjälpt så bra. Så jag har försökt få till där jag känner lite grann för tänkte att jag kanske måste känna av det lite för att få nån terapeutisk effekt. Men provat upp till drygt 2 gram och inte känt någonting. Provat olika typer av cubensis också. Troligtvis är det för jag går på låg dos benzo som gör att jag inte känt något.

Jag känner väl till set and setting, jag har läst på, sett dokumentärer och lyssnat massvis på experter så har förberett mig. Men idag mådde jag pissdåligt. Hade knappt ätit. Min lägenhet är jättestökig, jag har mått dåligt så inte städat ordentligt på ett tag. Men trots det så av nån märklig anledning slängde jag i mig det sista jag hade av mina mikrodoseringskapslar. Plus choklad med 2g psilocybin. Efter en timme märker jag ingenting och börjar tänka att antingen förstör benzot allt eller så har jag blivit blåst. Men några minuter senare känner jag någonting så jag tänker att fan nu finns chansen, nåt händer så släng i dig sista 2g av chokladen också. Jag är då alltså nästan uppe i en heroic dose, nära 5g och jag har aldrig tidigare trippat!

Trippen börjar: Första som händer är att färger blir tydligare. Jag är färgblind, inte bokstavligen men det kallas så ändå. Gör jag sånt där test med siffror ser jag inte siffrorna, ställde till det när jag mönstrade. Jag ser färger normalt sett men har svårt att urskilja nyanser, men plötsligt ser jag olika nyanser av färger. Känns som jag gått från att ha 20% färgseende till 100% Sen efter det kommer regnbågarna, överallt. Flyger regnbågar mot mig. Jag drar på Stone Roses och lyssnar. Uppenbarligen gillar jag dem mtp. mitt nick och avatar. Men jag har mått så dåligt på sista tiden att jag inte kunnat njuta av musik riktigt men plötsligt känns det som jag är tillbaka till innan jag blev deprimerad. Låten "(Song for My) Sugar Spun Sister" får mig att bli extremt nostalgisk och sentimental men på ett glatt sätt. Jag är glad att jag äntligen kan uppskatta musik igen. Sen börjar väggarna ha lite mönster, tavlorna på väggen rör på sig. Jag blundar och ser olika mönster, mest återkommande är regnbågen och allt känns som i 8-bitar. Visste att det inte var en slump att Super Mario blir stor av just svamp!

Sen kommer tankarna på familj som var otroligt terapeutiskt och lärorikt. Jag vill inte dela med mig helt då det är så personligt men det var den viktigaste upplevelsen i mitt liv. Helt seriöst. Jag kände sån kärlek för mina föräldrar. Jag såg mina föräldrar som unga. Det var som att jag var uppe i molnen som nån slags gud som kunde se tillbaka i tiden och kolla på människor från mitt moln. Jag såg hur de blev kära och sen fick mig och hur mycket glädje jag skänkte dem som barn. Att trots att jag mått dåligt sista åren så har jag skänkt två personer en sån glädje och det är viktigare än att vara irriterad för man mår dåligt nu. Jag kände också att jag inte är en dålig son, det är inte mitt fel att jag mår dåligt, jag har inte valt det själv. När jag blundade såg jag min farfar som ville prata med mig. Han dog 9år innan jag föddes! Jag försökte blunda djupare men jag nådde inte riktigt fram. En kort stund såg jag lite av hans liv, han hade säkert varit glad om han visste att han skulle bli farfar. Det fick mig att inse att min släkt bakåt i tiden verkligen är viktig, fjärilens vingslag tänker jag ofta på även i normala fall men det känns extra viktigt nu. De har skapat liv och jag är ett av dessa och borde vara tacksam för det istället för att snacka om att man inte vill leva. Mitt liv må vara kasst men jag vill inte svika mina förfäder genom att avsluta det! Kämpa på!

Sen kommer det läskiga. Jag måste på toa och gå till köket. Bort från sängen och musiken. Sängen och musiken är min trygga punkt. Nu klampar jag omkring i min stökiga lägenhet som en jätte som försöker undvika att trampa sönder bebyggelse. Jag är som en stor boss taget från ett fromsoftware-spel som klampar omkring. Till slut kommer jag tillbaka till sängen. Vad fan har det gått nu? 7 timmar? Hmm är inte det lite länge. Fan jag får mitt livs första psykos. Tänker på vad en bekant till mitt ex (som jag tyvärr tänkte mycket på under trippen) berättade, att hennes ex tror att de fortfarande är ett par för han är i en psykos. Det kommer bli så för mig fast med mitt ex! Helvete. Jag kommer tro att hon och jag är tillsammans fast det snart var två år sen vi gjorde slut. Jag måste ringa 112... Eller nej! Gör inte det, de förstår sig inte på sånt här. De kommer tro att jag har en psykos oavsett om jag har en eller inte och jag kommer vara som i filmen gökboet och gå runt i tvångströja. Försök ta dig ur trippen nu! Tack trippen, det var jättefint att se alla färger och hjälpte mig med min mentala hälsa, tack för det men ta mig ut härifrån. Den vill inte. Ta lite benzo hinner jag tänka "den behöver du inte" säger svampen. Inte nikotintugummin heller, du behöver bara mat och vatten. Sakta börjar trippen avta, jag tar ändå en låg dos benzo för att det varit så galet intensivt. Jag börjar landa och känna att jag kan kontrollera min egna kropp bättre, tavlorna rör sig bara lite grann. Jag gråter och tänker på mina älskade föräldrar. Trippen tar slut. Jag ringer båda mina föräldrar och berättar om att jag såg dem med mig som liten. Båda bekräftar det jag själv tänkte så mycket på, att jag skänkt dem glädje och att svampen visade mig det som egentligen är uppenbart var så jävla viktigt för mig att det inte går att förklara. Pappa berättar lite om farfar som han sällan pratar om, jag känner en saknad fast jag aldrig träffat honom. Jag blir tårögd av att tänka på det. Mitt livs sjukaste upplevelse. Hemskt och läskigt men också väldigt lärorikt. Nästa gång om det blir någon så ska jag vara bättre förberedd med set and setting. Men trots allt det hemska är jag så jävla tacksam att jag fick uppleva detta.

Det här var skitläskigt att göra ensam och i halvkass miljö men samtidigt helt otroligt terapeutiskt så förstår varför det är på tapeten nu. Snälla för fan. Gör detta lagligt i Sverige men där folk kan få hjälp av läkare och terapeuter. Nu är det ju tabu att ta upp med någon sån. Jag är efter min upplevelse trots att den i stora delar var hemsk säker på att det här är något som räddar liv. Även den som är mentalt frisk borde göra detta iaf. en gång i livet. Otrolig upplevelse som bara de som själva tagit kan vara nära att förstå sig på.

Tack till er som orkade läsa. Det här är en del av bearbetningen av det jag varit med om. Att dela det med andra trots att det är en personlig upplevelse. Känns bra att ha skrivit ner detta. Fred och kärlek!

Tack för att du delar med dig! Mår du bättre efter trippen? Började din depression att avta litegrann eller kanske försvann den helt?

Intressant inlägg! Tack för att du dela

Svårt att säga. Jag bearbetar fortfarande trippen och mår lite konstigt idag. Under trippen kände jag typ som att jag samlade ihop mina besvär och kastade bort dem. Jag tänkte på mina problem och de smulade jag sönder i huvudet. Exempelvis tog jag inget nikotin under trippen. Minns att det var som att svampen sa "ta inget nikotin eller benzo, du behöver inte det! Allt du behöver är mat och vatten" men sen när den var över tog jag igen. Men jag tror inte psilocybin är ett rent botemedel men att det kan vara ett väldigt viktigt verktyg. Typ som att du ska bygga ett hus och psilocybin är en hammare men det är fortfarande du själv som måste bygga huset. Det är svårt att säga hur pass mycket det hjälpte dagen efter bara men känns som att det hjälpte mer än alla olika mediciner jag någonsin fått.

Mina besvär går så jävla djupt att en tripp inte kan lösa allting men jag tror att det kan hjälpa mig att må några procent bättre. Jag har lite mer livslust, jag är självmordsbenägen i stort sett men igår och idag har jag tänkt att jag vill leva och kämpa. Har kollat på komediserien Curb your enthusiasm som jag sett tidigare senaste veckorna och förut skrattade jag rakt ut åt den men senaste gångerna jag kollat har jag inte skrattat rakt ut som jag gjort förut. Men efter trippen känner jag lite lite mer glädje så idag såg jag två avsnitt och märkte att jag skrattade rakt ut för första gången på länge.

Jag tycker 5g är en ganska normal dos om man vill trippa det är typ de som krävs. Brukar ligga på 5-8g micro doserar ibland med 0.5-0.7


Toppisar funkar mycket bättre däremot

Många lyckas ju trippa på 2-3g. Vissa tom. på 1g. 5g räknas ju som heroic dose. Så tyckte det kändes mycket för att vara första gången. Hade nog hellre lyckats trippa på 2g där det varit mindre intensivt första gången och så hade jag provat 5g senare när jag var bättre förberedd. Nu blev det ju väldigt oförberett då jag plötsligt kände lite på drygt 2g och tog 2g till.

Men känner du nåt på 0,5-07g? Det går inte att understryka hur mycket medicin kan ställa till det när man tar psilocybin och i mitt fall tror jag benzon gjort det svårt att få ett "breakthrough" och börja trippa och att det ställer till det med mikrodosering och att man inte får någon bra effekt av lägre doser. Ska prova ketamin i låg dos och se om det är nån skillnad mot psilocybin. Har inget psilocybin kvar heller och köpt dyr keta.

Det var trots allt det läskiga värt det känns det som just nu. Men jag känner inget sug efter att trippa igen. Nu vill jag bearbeta den här trippen först.

Ja jag vet inte riktigt varför ja behöver så mycket. Under 5g känner ja knappt något. 0.5-0.7 mår jag bra av men ingen tripp liksom de är mer ett allmänt bättre mående med lite mer energi.

Ketamin har jag väldigt hög tolerans till också meni början krävdes de väldigt lite. Ja kör race på några dagar och då brukar det gå åt 25-50g ketamin innan det börjar bli strul med blåsan och ibland även inflammation i gallan Ketamin är fantastiskt men lätt att fastna i om man är lagd åt det hållet.

Mikrodosering är inte så värt som folk snacka om, det är mycket mer värdefullt att ta en riktig resa som du gjorde. Ett år av mikrodoser hade inte gett dig i närheten av det du fick på några timmar.

Lystna på svampandarna, ju längre du fortsätter med benzon desto värre blir eftereffekterna ju

Har hållt på med det i 10år så är medveten om det tyvärr.