Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Ett annat exempel som faktiskt redan inträffat handlar om entropi. Vissa pratar om att "entropi ökar alltid" som om det vore fakta, eller en naturlag, men det är inte sant i alla regioner av universum. Entropi kan minska lokalt. Ett exempel är all biologi här på jorden.
Vi har låg entropi jämfört med omgivningen, men det balanseras av att vår omgivning får högre entropi. Vem vet, global warming (om det nu är som dom gissar) kanske inte beror på vår industri, utan på att vi är fler människor helt enkelt, och vi har nått en nivå så vi värmer upp omgivningen märkbart. Vi skapar kaos runt omkring oss.
När man pratar om entropi menar man väl egentligen på universell nivå. Lokalt på jorden så ombildas saker av värmen.
Värmen skapar vinden. En klippa vittrar sönder av vinden och blir till sand. Sanden yr, blandas med vatten och klumpar ihop sig och blir själv till sten sen. Men ett visst läckage ut i rymden blir det ändå. Frågan är vad som händer i rymden. Stjärnor föds än. Kanske kommer det alltid att finnas och värmen i rymden kyls och blir själv till allt längre radiovågor som upphör till slut. Man kan spekulera.
Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Jag håller med om att man kan gissa, men hur ska du samla evidens för din teori? Den är inte vetenskaplig, eftersom det inte går att få evidens som stödjer det direkt. Bara indirekt, typ att nån har fantiserat att "jo men det blir nog svart." Men på en viss abstraktionsnivå så kan man säga att döden liknar svarta hål, i bemärkelsen att ingen kan hämta information från döden. Det är en one-way street, så man kan inte samla evidens åt ena eller andra hållet. Ergo, det har inte ens en viss sannolikhet att vara korrekt; det är metafysik.
Fast vet man inte, har man bara det. Det gäller allt, även vad andra säger. Hur troligt är det? Då får man väga saker för och emot.
Hur troligt är det att medvetandet upphör när vi dör. Utifrån vad man vet, anser jag att det är troligt till, säg 99% eller mer. Hur trolig är det att det verkligen finns en "tomte"? Utgår man från att man inte kan säga hur troligt det är, så går det inte att ifrågasätta, För utan bevis och utan att kunna bedöma hur troligt det är, vet man inte. Då kan man inte se genom något alls. Det man använder för att bedöma hur troligt något är, är den kunskap man har om verkligheten. Det är inte metafysik.
Det finns en eller ingen sanning om samma sak,
även om man inte vet vad det är.
Vet man inte vad sanningen är, finns bara att försöka bedöma hut troligt det är. För vad har man annars?
Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Ah, ja det är sunt! Det är som sagt egentligen inte det jag pratar om, men sak samma. Jag hade gissat att du är en som uppdaterar, men samtidigt så tror jag att du har vissa saker som absolut går att ifrågasätta. Men jag kan ju ha fel! Thank god.
Okej. Jag visste inte vad det ordet betyder så jag var tvungen att googla. Håller du med om att det är det här du pratar om?
Overklighetskänslor kan beskrivas som en känsla av att vara avskuren från omvärlden, eller som om man befinner sig i ett drömlikt tillstånd. Det är ofta väldigt obehagligt och ganska vanligt att uppleva tillfälligt, exempelvis i samband med akut stress, trauma eller sömndeprivering.
Återigen, när jag säger "verkligheten" så menar jag allt som existerar. Allt verkligt existerar väl ändå, tänker jag. Och ingenting overkligt existerar. Jag vet inte om du har några andra ord för det jag pratar om?
Allt går att ifrågasätta på något sätt. Frågan är om det är vettigt att försöka ifrågasätta allt. Det måste finnas en möjlighet, att det är på något annat sätt, för att det ska vara vettigt.
Citat:
Adjektiv.
overklig.
som (om så bara enligt en spontan känslomässig reaktion) på något sätt inte ser ut, fungerar eller beter sig som sådana saker brukar (i verkligheten), utan som snarare tycks komma från en fantasi eller (kanske rent av febrig och surrealistisk) dröm
https://sv.wiktionary.org/wiki/overklig
Det är vad jag menar. Man kan fråga sig så här. Overkligheten, vad är det? Fantasi eller illusion blir då de ord vi använder.
Jag menar som vanligt, att allt som existerar inte är verkligt. Vilket även språket visar för olika saker. Vi säger Gud existerar, inte Gud är verklig. För intuitivt vet vi skillnaden. Gud existerar förstås i våra huvuden som en idé. Men det betyder inte att Gud är verklig.
Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Ja, då har du ju fått ta del av mitt perspektiv iallafall, och (enligt min terminologi) så var du intresserad av det, så det har väl inte varit helt och hållet slöseri. Nå, det kan jag bara hoppas om, men för mig var det givande i vilket fall!
Om jag håller med så är det ofta för att det var ett missförstånd som inledde en diskussion, snarare än att vi menade olika saker. Gissar jag iallafall, men jag vet så klart inte.
Jag använder i vilket fall inte resonemang för någon modell. Om vi diskuterar en viss modell som jag är intresserad av så kommer jag så klart försöka förklara den, men det betyder inte att jag personligen "tror" på modellen eller dylikt. Det betyder inte ens att resonemanget håller, nödvändigtvis. Det räcker om det kan hålla, rent teoretiskt åtmistone.
Visa något exempel så kan jag försöka vara så tillmötesgående som möjligt, och erkänna om du hittat något galet.
Vad är motsatsen till verkligt egentligen? Hur mycket påverkar livserfarenheten egentligen vad vi anser? Är det någon som inte är slav under sina känslor?
Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Återigen kanske det bara är annan terminologi, men för mig är sanningen och tro uteslutet. Tro är nåt man gör när man inte vet hur det ligger till. Jag fokuserar på det istället för att ha åsikter. Verkligheten är, enligt mig, oberoende av mina åsikter. Jag har dom förstås ändå, men bara personliga, som att chokladglass är bättre än vanilj, och att idealism är bättre än materialism.
Nå, jag tror som du, att vi har hyfsat liknande syn på det hela, samtidigt som vi säkert skiljer oss på en del sätt också.
Jag menar att materialism är det enda sättet att försöka finna sanningen eller komma nära den. Är man inte intresserad av sanningen, kan man se det på andra sätt.
Däremot är jag materialistiskt idealist. Enda sättet att skapa ett bra samhälle, är att utgå från människan, inte ideologiska ideal som man försöker trycka på dem. Men då måste man förstå människor först och varför de gör som de gör.
