Efter ett 20 årigt missbruk har jag lyckats lägga av med allt. Fråga mig vad som hels

Vilken sorglig tråd det blev vad fan händer TS?

Jag har en fråga som jag och vänner bruka diskutera med jämna mellanrum..

Diskussionen går ungefär:
Sitter du på ett behandlingshem för att du gått loss för mycket där du sedan träffar människor som är exakt likadana.
Kan ju ej va bra om man placerats där via tvång osv? Viljan att sluta finns kanske inte på samma sätt?
Av alla vänner som vi har så har aldrig en endaste människa vi känner tagit sig ifrån ett behandlingshem utan nya kontakter eller nya "idéer"

Kanske bra några månader men sen sitter de på samma tåg, som även tar dem längre denna gång.

Min fråga är ungefär, är behandlingshem verkligen en bra idé där man buntar ihop människor som är i olika stadier av sitt missbruk? Det sporras hit och dit vad jag har förstått.

Min f.d vän satt på behandlingshem i 6 månader, kom ut och började hänga med sina nya kompisar från hemmet, blev utslängd från sitt boende, jobbar men har ej pengar.

Är behandlingshem hiss eller diss? så att säga.

Synd med återfall, men låt skiten går ur kroppen och ta det inte som ett nederlag. Det viktigaste målet bör väl va att hålla sig borta från vidrig avtändning! Så du slipper "bli nykter IGEN." Försök göra det lätt för dig!

Är LVM, alltså tvång, så ser folk det som en ren princip att ta in droger och att fortsätta.

När det andra behandlingshem skiljer det sig så klart. Jag var nykter i mina 3 månader på behandligshem och vet många andra där som också var det. Sen kom jag ut och gjorde mig
av med det statliga subutext och hade 2-3 månader av total nykterhet.

Yes, nu är det ur kroppen igen, Två veckor med lätta blandade droger är inte så tufft. Två dagar utan nu och känns som 37.9 graders feber ungefär. Jag var en vecka och tömde lägenheten i en av Östergötlands större städer och där är fasanfullt lätt att få tag i alla droger. Du kan alltså inte vackla i 15 minuter för då är det kört. Nu bor jag i en stad där till och med parkpundarna klagar på att det är tomt.

Som sagt, är över igen. Blev nog droger för 2500kr på två veckor så går inte att jämföra med hur det varit tidigare. Lyckades genomföra en en jäkligt jobbig flytt också som jag på det här sättet helt slapp uppleva.

Hej nykteristmästaren. Svarar här från salivtest tråden.

För övrigt så gör jag min ADHD utredning privat så dina kära skattepengar finansierar inte mitt "missbruk".

Kul att du varit nykter i 7 år men en tydlig trend i din posthistorik är att du trycker ner människor som försöker bli nyktra jag fattar inte varför Annars är jag 19 år och röker planta då och då.

Allt gott!

Starkt gjort av dig. Hoppas du finner lycka igen.

Det du upplever som trycka ner är din egna oförmåga att ta ansvar och göra något av ditt liv. Det är svårt att ta sig förbi den där kränkta känslan du upplever. Men om du gör det så är du nästa frisk.

Sen antar jag att du omfattas av subventionerade läkemedel? Eller har du tänkt att skaffa adhd medicin illegalt? Det betalas av skattebetalare.
Ditt framtida "plant" missbruk kommer orsaka lidande som kommer att bekostas av staten.

Svälj din stolthet, känslorna kommer inte döda dig.

Intressant perspektiv, tackar och bockar

20 års missbruk och ren i två månader och du du tror på riktigt att du är "clean"? Kom tillbaka efter ett par år och säg det.

Har du fått några men av missbruket? Hur ser din livssituation ut, bostad, jobb etc?
Vad fick dig att vilja sluta, vad var sista droppen så att säga? Hur mår dina tänder?

Nu var det ett tag sen TS svarade men jag är genuint nyfiken.

Varför sluta helt istället för att ha lite disciplin? Ett helnyktert liv är värdelöst, vem fan vill bli 100 år och ruttna bort på ett hem. Varför inte istället köra lite grejer ibland, i små mängder, till helgen kanske, leva lite utan att överdriva. Dvs, bruka droger, inte missbruka.

De flesta jag ser som helt slutar, med droger eller alkohol, blir de tråkigaste olyckligaste människorna som finns, som övertalar sig själva och alla andra att de mår superbra och det är det bästa de gjort. Visst, hälsan är bättre, men den mentala hälsan är nog inte bra.

Vissa säger att de är "allt eller inget" personer, det vet jag inte om jag tror på, men oavsett, du har kört i TJUGO år, du har garanterat en viss disciplin, annars hade du dött för länge sen.