Ett biktande

Jag tror jag är beroende av rusmedel, eller ja jag vet väl att jag är det, jag kan va nykter i en vecka, men sen så är jag bäng mer eller mindre hela tiden i 2-3 veckor, det sjuka ät att jag inte ens mår bra eller har kul med drogerna, mår så jävla bra när jag är nykter men sen så av nån okänd anledning så skriver jag till nån kran om dom har nå inne, spelar fan ingen roll vad det är heller bara jag blir hög, och sen så åker jag dit med en fet klump i magen, sen så mår jag piss när jag brukar i 2-3 veckor, fattar inte vad som är fel alltså

Okey men om du känner så så borde du radera numren till kranarna eller göra allt för att låta bli att kontakta dem.

Du är periodare, jag var sån förr. Nu är det bara Lördag ca 11.00 till Söndag 20.00

Det är främst Alkohol och ibland röka påLördagen, försöker låta bli rökat då jag äter som ett livs levande gris mongo när jag blir "svullesugen" men det går ju ner 1 BiB, ca 6 bira och 1/2 liter sprit på den tidsperioden.

Blir aldrig bakis heller. Äter är aktiv som fan och är väldigt nyttig i övrigt. Har väldigt bra värden och är så frisk man kan bli.

Du måste hitta ngt sätt att kompromissa med dig själv. Vad som är acceptabelt som minsta nivå där du ändå får både nyktert liv och tillräckligt med berusning.

Då och då hårdknarkar jag (MDMA, Kokain, Heroin.... oftast alla tre under samma sittning) men då tar jag ut semester på Fredagen och Måndagen efter. Räjsar alltså Torsdag-Söndag. Detta händer typ en gång per halvår. Då lämnar jag staden ses med 2-3 polare i ngn stuga och stördar ur. Kan förekomma Psychedelics och Luder ibland.

Är det något jag ångrar så är det all tid i livet jag knarkat bort. Jag vet inte med dig, men under tiden som jag knarkat i 15 år så har liksom resten av livet stått på paus & allt sånt har jag tvingats ta tag i nu när jag blivit nykter.

Försök åtminstone att leva/göra det vanliga livet vid sidan av ditt knarkande så att du inte tvingas ta tag i alltför mycket efteråt.
Förövrigt vet jag hur svårt det är att lägga ned med skiten trots att man hatar det man håller på med. Klarar man inte av det på egen hand så får man be om hjälp, vill man inte förstöra för sig genom att berätta för någon så kan jag berätta för dig att det troligtvis kommer gå sönder framöver ändå.

Du har nått en punkt där det inte längre är roligt och det har uppenbart tagit över dig som person, du är en missbrukare som dövar ångest med att inte känna ångest med hjälp av ett fortfatt missbruk.

radera alla nummer och få tag i dopaminer på annat håll, gymmet är en bra början, klipp med alla puundande vänner, ta små myrsteg och hata inte dig själv för att du trampar snett ibland, självhatet är en bra missbrukspådrivare....