Vad göra mot dryga kollegor?

Kan flyttas till arbetsliv och arbetsmarknad om det passar bättre där.

Hur hanterar ni flashbackare dryga kollegor på arbetet, i mångt och mycket liknar ju arbeten skolan då man inte väljer vilka man ska arbeta med.

Har haft som mål att alltid förhålla mig professionellt till kollegor. Jag är där för att utföra ett jobb, inte skaffa kompisar - om man sedan får kompisar kan det ju vara kul men det är inte huvudmålet. Jag är mig själv på arbetet, på gott och ont.

Har ibland mötts av kollegor som stör sig på mig av olika anledningar. Ibland kan jag tänka mig att man ses som ett hot som en ung driven man, i andra fall att man gör arbetet för bra (den berömda jante-lagen gör sig påmind?), ibland är det så enkelt att kemin/personligheterna inte klaffar, jag är ganska tråkig/seriös på mitt arbete för det mesta. Upplever ofta att kvinnor inte är dryga rätt ut medan män istället kan gå till personangrepp, eller försök till personangrepp.

Nu senast var det en nyanställd kille som skulle göra sig lustig över mitt utseende. Då han anställts för att hantera macho-kultur på arbetet kontrade jag med: "Det är ju faktiskt perfekt att man arbetar med macho-kultur, särskilt när man själv är nedvärderande mot andra eller hur?". Den feta gingern blev helt ställd och stammade fram ett "Håller med." Kommer inte gå till chefen om inte den här jäveln gör om det, men vill inte spendera mer tid än nödvändigt med honom. Endast det som krävs för att genomföra mitt arbete.

Hur ser ni flashbackare på fenomenet? Tecken på en svag ledning eller en del av människans natur att hierarkisera och polarisera mot personer som är olik en själv?

...

Har ibland mötts av kollegor som stör sig på mig av olika anledningar. Ibland kan jag tänka mig att man ses som ett hot som en ung driven man, i andra fall att man gör arbetet för bra (den berömda jante-lagen gör sig påmind?), ibland är det så enkelt att kemin/personligheterna inte klaffar, jag är ganska tråkig/seriös på mitt arbete för det mesta. Upplever ofta att kvinnor inte är dryga rätt ut medan män istället kan gå till personangrepp, eller försök till personangrepp.

Nu senast var det en nyanställd kille som skulle göra sig lustig över mitt utseende. Då han anställts för att hantera macho-kultur på arbetet kontrade jag med: "Det är ju faktiskt perfekt att man arbetar med macho-kultur, särskilt när man själv är nedvärderande mot andra eller hur?". Den feta gingern blev helt ställd och stammade fram ett "Håller med." Kommer inte gå till chefen om inte den här jäveln gör om det, men vill inte spendera mer tid än nödvändigt med honom. Endast det som krävs för att genomföra mitt arbete.

Hur ser ni flashbackare på fenomenet? Tecken på en svag ledning eller en del av människans natur att hierarkisera och polarisera mot personer som är olik en själv?

Kan flyttas till arbetsliv och arbetsmarknad om det passar bättre där.

Hur hanterar ni flashbackare dryga kollegor på arbetet, i mångt och mycket liknar ju arbeten skolan då man inte väljer vilka man ska arbeta med.

Har haft som mål att alltid förhålla mig professionellt till kollegor. Jag är där för att utföra ett jobb, inte skaffa kompisar - om man sedan får kompisar kan det ju vara kul men det är inte huvudmålet. Jag är mig själv på arbetet, på gott och ont.

Har ibland mötts av kollegor som stör sig på mig av olika anledningar. Ibland kan jag tänka mig att man ses som ett hot som en ung driven man, i andra fall att man gör arbetet för bra (den berömda jante-lagen gör sig påmind?), ibland är det så enkelt att kemin/personligheterna inte klaffar, jag är ganska tråkig/seriös på mitt arbete för det mesta. Upplever ofta att kvinnor inte är dryga rätt ut medan män istället kan gå till personangrepp, eller försök till personangrepp.

Nu senast var det en nyanställd kille som skulle göra sig lustig över mitt utseende. Då han anställts för att hantera macho-kultur på arbetet kontrade jag med: "Det är ju faktiskt perfekt att man arbetar med macho-kultur, särskilt när man själv är nedvärderande mot andra eller hur?". Den feta gingern blev helt ställd och stammade fram ett "Håller med." Kommer inte gå till chefen om inte den här jäveln gör om det, men vill inte spendera mer tid än nödvändigt med honom. Endast det som krävs för att genomföra mitt arbete.

Hur ser ni flashbackare på fenomenet? Tecken på en svag ledning eller en del av människans natur att hierarkisera och polarisera mot personer som är olik en själv?

Du svarade snabbt och fick respekt av den här nyanställde personen. Bra jobbat. Bra hanterat av dig tycker jag.

En del som arbetar gör det minsta som behövs. Enligt standardern och bryr sig inte mer, en del skojar runt, en till skara pratar bort arbetet och en del igen är helt inne och jobbar hårt och kanske även går vidare i stegen som finns på arbetsplatsen över arbetsuppgifter och positioner.

Jag tror det är lite inbyggt i oss människor att vara naiva och korkade ibland. Att se olikheter och tycka att andra är konstiga och sedan vara i en grupp eller försöka komma in i gruppen.

Synd bara att om man inte tillhör skaran av hjärntvättade gruppmänniskor som står kvar förvånade över varför man inte tycker samma som de. "Men du måste du ju tycka samma som oss?" Nej, jag tycker som jag tycker och fattar inte hur ni inte kan förstå att de finns fler än ett sätt att se på saken.

"ung driven man"

Hur skulle det vara ett problem? Bara du gör ditt jobb och inte mer. Får du väl vara hur ung du vill.