Citat:
Talar vi om tankar till lösningar, så anser jag vi talar om förändringar i flera delar, flera etapper. Ingen enskild faktor kommer lösa så många komplext sammanhängande faktorer med så lång historik på en gång, och dels så anser jag att man måste försöka stävja den 'kritiska massan' som just nu pågår som en separat faktor. Långsiktiga faktorer är en senare- för att inte säga 'lågintensiv ständig' fråga. Det är från den synpunkten jag skriver inlägget.
Självklart är diskrimineringen, särbehandlingen och utanförskapet/integrationen av t.ex. mörkhyade i Sverige en tydligt bidragande faktor till detta, men det ingår inte i kategorin ’kortsiktiga lösningar för den mest kritiska massan’.
De som hotas mest av den här rundgången i våld skulle inte ens vara rädda ifall polisen auktoriserades "shoot on sight, to kill"-direktiv. Inte ens om polisen auktoriserades tillstånd för att avliva dessa personers familjer, som svar på egen brottslighet, tror jag skulle hjälpa mer än marginellt. Så, rädsla för skadande repressalier mot egen person/familj tror jag inte vi ska satsa allt för mycket på.
När man talar om tänkbara lösningar, så måste man också ha den djupaste förståelse och respekt för, alla de yrkesmänniskor som arbetat- ja närmast 'levt' i de här problematiska miljöerna hela sina liv, och som tagit del av mängder av alternativ, teorier, datagerererade projektioner, och långt utprovade implementeringar utomlands t.ex. från FBI, Scotland Yard, även dessa människor har svårt att se kortsiktiga lösningar även på den 'kritiska massa' som pågår just nu. Vi på Flashback är inte ens i samma universum som dessa personerna, så vi får inte bli för kaxiga och självgoda.
Vi måste också komma ihåg hur illa det kunde ha varit idag, om inte den överarbetade polisen gjort ett starkt jobb. Vi har tur som lever i ett land där polisen har möjligheten att vara så fria att arbeta så starkt.
Jag tror också vi måste acceptera en mer långsam nedgång än vad som är bekvämt att tillstå. Blir man för desperat, är det lätt att använda irrationella metoder som istället ökar på vad man vill minska.
Efter vad jag inhämtat, så är utvecklingen likt en social kedjereaktion. De flesta som leder i toppen av den här utvecklingen utför inte detta villigt, utan nära samtliga drivande ser detta som ett självförsvar, delvis understött av att de inte har andra sociala/samhälleliga alternativ.
Även i utsatta områden med hög kriminalitet, är väldigt få personer involverade i mord, skjutningar och liknande. Individerna som gör sånt, är istället sammankopplade via grupperingar som inte är centrerade runt bostadsort. Det är mer en lojalitetsbaserad inkörsport än en geografisk. Såna lösa gruppmedlemskap utgör i regel mindre än en halv procent av ett samhälles befolkning, men är involverade i ca 70 procent av det samhällets mord och vapenvåld.
Unga män i såna miljöer möts av en extrem mordrisk, över 100 gånger högre än riksgenomsnittet. Och de som är i högst risk för att skjuta någon är oftast desamma som är i högst risk för att bli mördade/skjutna. Man skjuter för att rädda sig själv, kort sagt.
Ökad polisnärvaro i bostadsområden med många med utländska rötter har visat bekräftat för personerna i såna områden att polisens närvaro inte alls minskar deras risk för att bli utsatta för våld, vilket leder till en våldsam urholkning för förtroende till samhällets resurser och hjälpvilja.
Det här i sig får mig att tro på den metodik som polisen redan nu säger varit deras kanske mest framgångsrika: G.V.I. - eller 'Sluta skjut' som vi döpt den till i Sverige. Den är en fokuserad avhoppar-verksamhet som erbjuder utsatta personer en väg ut ur det här kretsloppet, delvis bakom polisens beskydd.
Jag skulle också våga mig på en gissning, att en snävare lagstiftning reglerande socialtjänsternas och polisens möjligheter att övervaka/begränsa enskildas frihet och tillgång till sociala medier, rentav 'omhänderta' människor som tillhör de mest i riskzonen .. det skulle teoretiskt kunna stävja det mest kritiska av det här – gissar jag. Tankegången baserar sig på en stort utökad LVU-liknande verksamhet, att ta den enskilde ur sin ’normala miljö’ och introducera den till en ny och skyddad social miljö där det vardagliga malandet av dysfori och tankeförändrandet inte får lika stor effekt. Lite som att folk har avsevärt lättare att sluta röka i samband med att dom skaffar ny bostad eller flyttar till ny stad o liknande.
Alltså typ göra ribban lägre för att placera folk i rapporteringsskyldighet till (vad som nu kallas) frigivningsnämnd, fotbojor, eller ibland i förmyndarskapsliknande sociala begränsningar, kanske särskilda boenden under viss skyddad identitet. Men det måste isf göras innan dom nått in i den mest kritiska kärnan av verksamheten, för när dom väl är fast i det hamsterhjulet så skiter dom i precis alls - även egna livet.
Det här kommer nog tyvärr aldrig ske, på grund av den svenska politikens ’måttfullhet’ och gammaldags 'bondförnuft', kombinerat med t.ex. Sverigedemokraternas ovilja att gå med på integrationsliknande åtgärder.
Den politiker som går med på t.ex. starkt utökad LVU-verksamhet, där barn delvis kan tags ifrån sina hem, släkt och föräldrar, den politikern eller partiet kommer inte bli populär vid nästa val. Det är nära politiskt självmord, och dom politikerna kommer råka ut för starka trakasserier och hot ifrån de som anser sig förstå bättre i allt, och oftast menar att alla problemen finns för att vissa människor har fler hudpigment än andra.
Min wall of text 25c.
Självklart är diskrimineringen, särbehandlingen och utanförskapet/integrationen av t.ex. mörkhyade i Sverige en tydligt bidragande faktor till detta, men det ingår inte i kategorin ’kortsiktiga lösningar för den mest kritiska massan’.
De som hotas mest av den här rundgången i våld skulle inte ens vara rädda ifall polisen auktoriserades "shoot on sight, to kill"-direktiv. Inte ens om polisen auktoriserades tillstånd för att avliva dessa personers familjer, som svar på egen brottslighet, tror jag skulle hjälpa mer än marginellt. Så, rädsla för skadande repressalier mot egen person/familj tror jag inte vi ska satsa allt för mycket på.
När man talar om tänkbara lösningar, så måste man också ha den djupaste förståelse och respekt för, alla de yrkesmänniskor som arbetat- ja närmast 'levt' i de här problematiska miljöerna hela sina liv, och som tagit del av mängder av alternativ, teorier, datagerererade projektioner, och långt utprovade implementeringar utomlands t.ex. från FBI, Scotland Yard, även dessa människor har svårt att se kortsiktiga lösningar även på den 'kritiska massa' som pågår just nu. Vi på Flashback är inte ens i samma universum som dessa personerna, så vi får inte bli för kaxiga och självgoda.
Vi måste också komma ihåg hur illa det kunde ha varit idag, om inte den överarbetade polisen gjort ett starkt jobb. Vi har tur som lever i ett land där polisen har möjligheten att vara så fria att arbeta så starkt.
Jag tror också vi måste acceptera en mer långsam nedgång än vad som är bekvämt att tillstå. Blir man för desperat, är det lätt att använda irrationella metoder som istället ökar på vad man vill minska.
Efter vad jag inhämtat, så är utvecklingen likt en social kedjereaktion. De flesta som leder i toppen av den här utvecklingen utför inte detta villigt, utan nära samtliga drivande ser detta som ett självförsvar, delvis understött av att de inte har andra sociala/samhälleliga alternativ.
Även i utsatta områden med hög kriminalitet, är väldigt få personer involverade i mord, skjutningar och liknande. Individerna som gör sånt, är istället sammankopplade via grupperingar som inte är centrerade runt bostadsort. Det är mer en lojalitetsbaserad inkörsport än en geografisk. Såna lösa gruppmedlemskap utgör i regel mindre än en halv procent av ett samhälles befolkning, men är involverade i ca 70 procent av det samhällets mord och vapenvåld.
Unga män i såna miljöer möts av en extrem mordrisk, över 100 gånger högre än riksgenomsnittet. Och de som är i högst risk för att skjuta någon är oftast desamma som är i högst risk för att bli mördade/skjutna. Man skjuter för att rädda sig själv, kort sagt.
Ökad polisnärvaro i bostadsområden med många med utländska rötter har visat bekräftat för personerna i såna områden att polisens närvaro inte alls minskar deras risk för att bli utsatta för våld, vilket leder till en våldsam urholkning för förtroende till samhällets resurser och hjälpvilja.
Det här i sig får mig att tro på den metodik som polisen redan nu säger varit deras kanske mest framgångsrika: G.V.I. - eller 'Sluta skjut' som vi döpt den till i Sverige. Den är en fokuserad avhoppar-verksamhet som erbjuder utsatta personer en väg ut ur det här kretsloppet, delvis bakom polisens beskydd.
Jag skulle också våga mig på en gissning, att en snävare lagstiftning reglerande socialtjänsternas och polisens möjligheter att övervaka/begränsa enskildas frihet och tillgång till sociala medier, rentav 'omhänderta' människor som tillhör de mest i riskzonen .. det skulle teoretiskt kunna stävja det mest kritiska av det här – gissar jag. Tankegången baserar sig på en stort utökad LVU-liknande verksamhet, att ta den enskilde ur sin ’normala miljö’ och introducera den till en ny och skyddad social miljö där det vardagliga malandet av dysfori och tankeförändrandet inte får lika stor effekt. Lite som att folk har avsevärt lättare att sluta röka i samband med att dom skaffar ny bostad eller flyttar till ny stad o liknande.
Alltså typ göra ribban lägre för att placera folk i rapporteringsskyldighet till (vad som nu kallas) frigivningsnämnd, fotbojor, eller ibland i förmyndarskapsliknande sociala begränsningar, kanske särskilda boenden under viss skyddad identitet. Men det måste isf göras innan dom nått in i den mest kritiska kärnan av verksamheten, för när dom väl är fast i det hamsterhjulet så skiter dom i precis alls - även egna livet.
Det här kommer nog tyvärr aldrig ske, på grund av den svenska politikens ’måttfullhet’ och gammaldags 'bondförnuft', kombinerat med t.ex. Sverigedemokraternas ovilja att gå med på integrationsliknande åtgärder.
Den politiker som går med på t.ex. starkt utökad LVU-verksamhet, där barn delvis kan tags ifrån sina hem, släkt och föräldrar, den politikern eller partiet kommer inte bli populär vid nästa val. Det är nära politiskt självmord, och dom politikerna kommer råka ut för starka trakasserier och hot ifrån de som anser sig förstå bättre i allt, och oftast menar att alla problemen finns för att vissa människor har fler hudpigment än andra.
Min wall of text 25c.
Du har helt klart erfarenhet och insikt i dessa frågor som många av oss andra saknar. Gör inget att texten blev lång. Tror det är svårt att få till ett sluta skjut i sthlm men det borde absolut prövas.
