Olöst försvinnande: 12-årige Jari Hännikäinen, Turenki, Finland, sept 1982

Precis som i Sverige är det i Finland mycket ovanligt att barn försvinner och aldrig återfinns. Då medierna rapporterar om "försvunna barn" rör det sig oftast om avkomma i förhållanden mellan finländare och utlänningar. När förhållandet spruckit har den utländska föräldern (vanligen man från MENA eller rysk kvinna) tagit barnet med sig, och schappat i väg till hemlandet.

Men det finns fall där barn verkligen försvunnit, fall som aldrig fått någon lösning. Ett sådant inträffade för 41 år sedan, i september 1982, i Turenki (på svenska även Turengi), ett industri- och stationssamhälle vid järnvägen mellan Helsingfors och Tammerfors, ungefär halvvägs mellan de båda städerna. En tolvårig pojke, Jari Tapani Hännikäinen, gick ut en kväll och hördes aldrig mer av.

Fallet väckte vid den tiden nog en hel del uppseende, men sedan verkar det ha försjunkit i glömska. Tråden om Jari på murha.info skapades i oktober 2008, för snart 15 år sedan, men har fått påfyllning i ganska maklig takt. I detta nu består den av 261 inlägg. Det är i mitt tycke tid att göra historien känd även på Flashback.

Turenki är känt för sin glassfabrik, och fram till 1998 låg där även ett stort sockerbruk. Jaris styvfar arbetade på sockerbruket, och familjen bodde i en av personalbostäderna. Jaris mamma jobbade i det närbelägna Tavastehus (Hämeenlinna), på Polar Paks förpackingsfabrik. Jari hade också två yngre halvsystrar. Hans biologiska far bodde i Helsingfors.

I september 1982 var Jari Tapani Hännikäinen en pojkvasker på 150 centimeter, rundhyllt, med brunt hår och blågröna ögon. Han tycks ha varit en smula busig, och hade ibland låtsats rymma hemifrån. Ganska snart hade han hittats igen, sovande på husets vind.

På kvällen torsdagen den 23 september hade Jari gått till sin mormor (eller möjligen farmor, finskans mummo kan betyda båda delarna) och bett henne om pengar, men utan resultat. Sedan var han ett tag hemma hos en skolkompis. Han kom hem vid niotiden. Hans mor gav honom bannor för att han tiggt pengar av mormor, och sa att han inte skulle få åka cykel till skolan dagen därpå. Pojken blev arg och stack på nytt ut i höstkvällen. Han var klädd i blå träningsbyxor, grå och svart fleecejacka, och grå mockaskor med tjocka sulor.

Sedan dess har ingen sett honom.

Söndagen den 26 september anmälde Jaris familj honom försvunnen. Mamman och styvpappan gick från hus till hus och frågade efter den avvikne grabben, två poliser började leta. Först efter en vecka inleddes en större sökoperation med hjälp av hundar. Man undersökte sommarstugor och ödehus i trakten, man strövade runt i skogarna och längs stränderna av traktens många små sjöar. Men man fann inga spår av Jari.

Mamman var bedrövad över att Jari försvunnit efter ett bråk, även om såna bråk till och från bryter ut i varje familj. Extra smärtsamt var de rykten som florerade i Turenki. Familjen fick ta emot anonyma samtal.

Åh, om de där ölpimplarna på byn skulle hysa lika stor omsorg om sin egen familj som om vår, sa den trötta mamman till pressen i november. Att en son försvinner är alldeles tillräcklig orsak till ångest, varför måste folk ovanpå allt mobba med anonyma och osakliga samtal? Tydligen ansåg mamman att tidningarnas skriverier bar skulden till tisslet och tasslet, så hon vägrade till sist att låta sig intervjuas mer.

En av de poliser som minns ryktesspridningen var yngre konstapel Mika Heikkonen. I augusti 2023 relaterade han, nu med graden kriminalöverinspektör, minnena för Ilta-Sanomat.

Jag var inte utredare i fallet, men jag var med om att leta efter pojken. Jag minns ett gungfly där vi sökte. Aldrig kunde man veta när foten skulle sjunka ner, säger Heikkonen.

Enligt Heikkonen utgick man redan i början från att pojken kanske hade råkat ut för ett vålds- eller sexualbrott. Man förhörde folk, man bad om tips, och det fanns personer som man misstänkte. Några bevis framkom dock inte.

Ett par månader efter Jaris försvinnande beslutade mammans arbetskamrater på Polar Pak att försöka hjälpa till genom att skicka ut ett kedjebrev. (Alla som själv levde på den tiden torde minnas denna förtjusande form av kommunikation, som antingen syftade till att samla in pengar eller till att komma in i Guinness' rekordbok. ) Varje mottagare av brevet ombads att sända en kopia till minst fem andra personer. Tanken var att sprida uppropet i hela landet.

Jari efterlystes med bild i både tidningar och TV. Via Centralkriminalpolisen sändes Jaris signalement även till de övriga nordiska länderna; fall där minderåriga på eget bevåg stuckit till Sverige var inte okända i Finland vid denna tid. Som alltid vid liknande efterlysningar kom rapporter om Jari blivit sedd i Tavastehus, Tammerfors, Helsingfors och kanske andra platser. Men ingen av dessa observationer kunde bekräftas.

Heikkonen skulle några år senare konfronteras med försvinnandet på nytt. Då han arbetade på polisstationen i Riihimäki skickades dit en efterlysning från försvarsmakten. Finlands försvar undrade varför inte Jari Hännikäinen från Turenki infunnit sig till mönstringen.

Det fick klockorna att ringa. När polissystemen förnyades, hade han på något vis trillat bort från listan på försvunna personer. Jag visste genast att han inte skulle rycka in i tjänst, och saken åtgärdades också i polisens system, erinrar sig Heikkonen.

Jari Hännikäinen, född den 15 mars 1970, dödförklarades först år 2013. Det var två män som anhöll om saken - Jaris yngre halvbröder, barn till hans biologiska pappa. Det var först vid bouppteckningen efter fadern som de fått veta att pappan haft ytterligare en son, som försvunnit spårlöst.

Tingsrätten fastslog den 23 september 1987 som Jaris dödsdatum. Då hade fem år gått sedan försvinnandet.

Källor:
https://www.murha.info/rikosfoorumi/...php?f=7&t=5808
https://www.hejac.com/forum/viewtopic.php?t=1821
https://www.is.fi/kotimaa/art-2000009389815.html
https://www.supla.fi/episode/d81fee8...d-b77c901fed9b (Podd)

Varför väntade de tre dagar innan de började leta och anmälde honom försvunnen?

Som jag skrev i startinläggets femte stycke, hade killen också tidigare låtsats rymma hemifrån men sedan dykt upp igen. Det fanns alltså inga orsaker att oroas, tycks familjen ha ansett.
Jag ska kolla igenom murha-tråden och lyssna igenom poddavsnittet en gång till, kanske det finns ytterligare uppgifter att tillägga.

Föredömligt informativ trådstart!


Exakt min tanke också. Även om han hade varit äldre än 12 år hade det varit lång tid att vänta med anmälan.

Tack Ördög för en fyllig och spännande trådstart. Fyll gärna på med mer för oss som inte behärskar det finska språket.

Att han är död råder knappast tvivel om. Men man ser ju flera möjliga alternativa scenarier. Olycka? Styvpappan? Främling?

Ja verkligen.

Trådstarter från Ördög är alltid fylliga och spännande. Jag vet förstås inte vad som hände med pojken men han kom att avlida kort tid efter han sprang iväg igen då han blev arg. Kan handla om en olycka men även om ett grovt brott. Tyvärr kommer vi aldrig att få reda på vad som hände honom efter 41 år.

Mycket intressant fall, har själv aldrig hört talas om detta fall innan. Tragiskt att en liten grabb ska gå upp i rök bara sådär...

Tror tyvärr att han råkade ut för en sexualbrottsling alternativt olycka.

I din första länk, murha.info, fanns en till mening som inte är med i andra stycket ovanför. Jari ska ha sagt till kompisen att han vill lifta till Helsingfors, vilket får en att spekulera i om mummos pengar skulle ha gått till det. Det blev inga pengar, men däremot bannor hemmavid. Han drog iväg i vredesmod. Kanske tänkandes på ett barnsligt, envist sätt att han går ända till Helsingfors om han måste, men att han råkade ut för någon/något istället.