Citat:
Ursprungligen postat av
lundaelev
Jag röstade nej. Jag tycker inte att vi ska göra det lagligt att ta bort livet från något som har fått privilegiet att leva på denna jord. Det är också möjligt att det hade överanvänts för folk som mår dåligt bland annat om det är lagligt.
För din information kan jag berätta att livet knappast är ett privilegium eller en gåva för alla, och nu pratar jag enbart om människor som haft turen att leva i västvärlden. Det kryllar av folk som lider av gravt begränsande sjukdomar; såväl fysiska som psykiska. I många av dessa fall är livet snarare ett ok och ett straff, framför en gåva/privilegium. I många fall är varje dag en kamp och en enda negativ spiral, ett smärre helvete, för somliga 24/7. Många av dessa önskar inget hellre än att livet kunde ta slut, då de vet att någon förbättring ej kommer att ske. Detta gäller både fysiska och psykiskt sjuka. Det finns även läkare som kan bekräfta att det ät i det närmaste utsiktslöst. Varför ska inte dessa få välja att avluta sina liv på ett värdigt vis, framför att ta sitt liv på ett ofta grisigt vis, ett vis som kan traumatisera såväl närstående som grannar, vanliga arbetare, polis/ambulanspersonal och folk ute i samhället? Man får heller inte glömma att flera av dessa inte besitter det avgörande "go:et" eller rekvisita att begå suicid. Somliga påstår, att den som inte förmår att ta sitt liv innerst inne inte vill dö, utan att de ropar på hjälp. Detta stämmer säkert till viss del, men det är även lika delar trams.
Några reagerar över att man i (exempelvis) Kanada tillåter psykiskt sjuka att få avsluta. Dessa saknar så klart kunskap om psykisk ohälsa, för väldigt många av dessa är livet som regel ett rent helvete, dels pga sjukdomen, men även pga det utanförskap i flera led som det innebär att vara svårt psykiskt sjuk. Depression kan låta trivialt för många. Dock finns det olika nivåer av depression, hög som låg samt mittemellan, det finns även kronisk depression, vilken ofta är ganska djup periodvis genom livsresan. Att vara djupt och allvarligt deprimerad (särskilt kronisk) innebär ofta en svår isolation, kraftlöshet, negativa tankemönster och bilder i det närmaste 24/7, samt ett utanförskap ekonomiskt (vilket eldar på redan negativ livsföring). Dessa djupa depressioner drabbar även svårt fysiskt sjuka, eller människor som lider av vissa fysiska hinder som reducerar deras förmåga att känna glädje i tillvaron, och vara en del av samhället.
Livet är som sagt inte en gåva för många, och vi har inte själva valt att få komma till jordelivet, därför bör det också vara en mänsklig rättighet att fritt få välja att avsluta sitt liv. Självfallet bör det ske en mindre utredning omkring dessa fall, och det bör ske under djupt kontrollerade former. Men i grunden bör det stå varje människa fritt att dö, oavsett om människan är fyrtio eller åttio år. Det är min bestämda uppfattning.
