Citat:
Ursprungligen postat av
zombie-nation
Det finns ju uppenbarligen saker som får tiden att "sakta ner". En bra sak är att vara ung. Sedan stora händelser gör att man får krokar att sätta minnen på, så man minns när något hände, och också att det känns att det som var länge sedan var det på riktigt. Också många små händelser bidrar. Att inte göra samma sak varje dag bidrar.
Jag förstår detta. Min tid är verkligen supersnabb, och jag förstår att det beror på sakerna ovan. Jag är inte så ung, jag arbetar inte, gör lite samma sak varje dag, gör inga fantastiska saker.
Men till det lite konstiga. Någonstans under covid började min tid gå väldigt mycket snabbare. Inte bara lite gradvis som jag är van med. Både minnen från månader tillbaka känns nära, OCH sedan började minnen från bara samma vecka kännas som kanske dagen innan. På riktigt. Det senare är mest skrämmande.
Jag har saker jag gör på speciella dagar. Och jag kan svära på att det var två dagar sedan fast det var en vecka sedan.
Och då har min hälsa förbättrats så jag har fler aktiviteter. Då borde tiden stannats av lite. men det är tvärtom.
Då jag inte kan göra mig yngre, vad kan jag göra för att tiden ska kännas längre? Vara vaken längre?
Kan jag skylla på covidåren? Många säger att de fick konstig tidsuppfattning då, men att det gick över efteråt.
Det jag funderar mest på är varför det hände så snabbt att tiden snabbade på? Är det något som man råkar ut för efter 50? Någon slags hjärnskada?
En minut är alltid en minut. Det är aktiviteten du utför under denna minut som gör att du upplever den som långsam eller snabb. En timme på Grönan upplevs annorlunda än en timme i tandläkarens väntrum.