Tror svenska konservativa fortfarande på individens eget ansvar för sina handlingar?

Konservativa i USA har visat att de inte längre tror på individens eget ansvar för sina handlingar sedan Donald Trump intog en maktposition inom Republikanerna. Allt negativt kring honom skylls alltid på alla andra och han tar aldrig något personligt ansvar för handlingar som kan reflektera negativt på honom. Som när han begår bedrägeri genom att övervärdera fastigheter i syfte att få bättre lånevillkor eller undervärdera fastigheter i syfte att betala lägre skatt. Då är det kommunisternas, socialisternas, djupa statens och Bidens fel.

Men hur är det med konservativa i Sverige?

Tror ni fortfarande på individens eget ansvar för sina handlingar eller tycker ni att det är rätt av Trump att vägra ta ansvar för sina handlingar och istället peka finger och skylla ifrån sig på alla andra?

Eller gäller individens eget ansvar bara för vissa?

Amerikansk politik har ingenting att ge konservativa över huvud taget, eftersom det inte finns någon amerikansk konservatism. Det närmaste som finns är vad som ibland kallas "radikal center", men det är för fragmentariskt för att vara en egentlig strömning och har aldrig varit en maktfaktor.

Trump engagerade något av det sentimentet under sin valrörelse 2016, men det är sedan länge bortblåst och ersatt med transor och sionism. Mer än så finns det inte att säga om honom, utifrån din krystade frågeställning.

Tillägg: Såg nu att detta var en dubbelpost. Du har startat en nästan identisk tråd i USA-forumet, där ämnet passar bättre: (FB) Slutade Republikanerna tro på allas ansvar för sina egna handlingar pga Trump?

Vad vore att ta ansvar i denna situation? Att vilja sitta i fängelse?

Den tråden handlar om Republikanernas inställning till eget ansvar för sina handlingar, denna tråd handlar om svenska konservativas inställning till eget ansvar för sina handlingar. Trump är en fotnot i båda trådar, inte huvudämnet.

Konservativ statsteori kretsar kring legitimitet och suveräner, och USA blir i det sammanhanget ett enda haveri av rovkapitalister och mer eller mindre öppet kriminella politiska familjer som bråkar med varandra. Din frågeställning blir då något av en ickefråga. Inne i det ruttna systemet gäller det väl mest att klara livhanken och inte bli krossad av de andra skurkarna, och det verkar vara vad Trump sysslar med.

Konservativa som t.ex. Rudolf Kjellén har ibland spekulerat om det kan uppstå en amerikansk caesarism, det vill säga ett populistiskt envälde som avskaffar författningen, där namn som Theodore Roosevelt och Douglas MacArthur har passerat som förslag på möjliga Caesar-figurer. Under Trumps första valrörelse skojades det en del om att han skulle bli en gudakejsare, men det var såklart ingen som tog det på allvar. Mer än något belyste det att prospektet om en amerikansk konservatism är ett skämt.

USA är i grunden ett liberalrevolutionärt land, där konservatism ofta betyder att hålla fast vid en äldre frikyrklig puritanism, även om det sedan en tid också finns en mera värdekonservativ kyrklig rörelse i Amerika: https://en.wikipedia.org/wiki/American_Anglican_Council

I fallet med Trump, torde det vara ett särfall, där alla undantag är tillåtna för att inte spräcka GOP. Republikanerna är historiskt inte särskilt konservativa, och det tidigare valet av Trump visar väl detta.

I alla händelser, för att svara på frågan i TS: Ja, som svensk värdekonservativ vill jag lyfta fram individens ansvar. Emellertid kan det inte stanna där. Vi som individer ingår också i kollektiv där familj, lokalsamhälle och nation är avgörande sammanhang. Det måste också finnas ett kollektiv ansvar, och vi konservativa är de enda som försöker hantera balansen som måste finnas mellan det individuella och de olika kollektiv som vi består av.