Citat:
Ursprungligen postat av
Rasande-Rose
Jepp.
Och det är ett av grundläggande knussel med bärbara spelkonsoler än idag, de har som regel långsamma arbetsminnen jämfört med även en generation äldre stationära konsoler, vilket i regel kompenseras av att grafiken körs i lägre upplösning, vilket i sig blir rätt naturligt då skärmen är mycket mindre och därav upplevs grafiken som skarp ändå. Något av ett dilemma dock på nyare bärbara konsoler som kan spelas även på TV:n, t.ex. Nintendo Switch.
Ja så är det så klart.
Men på ämnet så är denna video ganska informativ även om jag kan tycka den är lite missvisande och attribuerar PS2ans prestanda helt till DMAC vilket så klart är en nödvändighet att kunna flytta runt data snabbt men jag hävdar anledningen till att data behövdes flyttas runt snabbt var för vektor enheterna var jäkligt snabba och som sägs i videon så hade PS2an väldigt lite minne så det gällde hålla dom upptagna.
Samtidigt är det synd att så lite fokuseras på GS (graphics synthesizer) som var PS2ans chip för det var helt sjukt för den tiden (och många år framåt också för övrigt) vilken bandbredd det hade, det fanns en anledning till att PS3an hade GS chippet i sig på de europeiska modellerna (medans CPUn emulerades), senare fullständig mjukvaruemulering var ett hack som krävde enorma insatser per spel och det skippades så småningom om jag minns rätt. Det är liksom svårt att emulera något på en platform vars nativa grafikchip har mindre bandbredd än det man försöker emulera och en hel uppsjö med spel som förlitar sig på detta.
https://www.youtube.com/watch?v=IRv_xKS4q7o
Kan också tillägga att PS3 hade inga problem att emulera Emotion Engine, då Cell BE hade ~6 SPUer (7 egentligen men en var dedikerad att hantera kryptering/dekryptering för kopieringsskydd osv) som var motsvarande VU0/VU1 (fast snabbare och liknande DMA motor att skyffla data mellan dom).