Vad är de konservativas förståelse av historien?

Jo, men även när det gäller jordbruk så var det tydligt att fria män producerade mer än slavbaserad jordbruk:


Sanningen är väl den att slaveri var ett misslyckad ekonomisk projekt som inte skade incitament för innovationer eller en bra arbetsmoral som kunde utgöra basen för en modern industrination. Vi ser liknande dåliga resultat i Ryssland gentemot Västeuropa ungefär samtidigt med dess livegna bönder.

En sak är ju nu att påpeka hur omoraliskt slaveri som institution var och vilka trauman det än idag producerar åt den svarta befolkningen, men postkolonialister går längre än så och försöker argumentera för att slaverin snarare än den massiva invandringen av hårtarbetande fria europeer utgjorde basen för USAs framgång (och på liknande sätt att kolonialismen skapade Europas välstånd). Dessa lögner matas vi med och vi låter det gå osagt hur felaktiga de är för att inte trampa på ömma tår.

Fria bönder som arbetar för att skapa profit åt sig själva och familjen producerar helt enkelt mer än feodala undersåtar eller slavar. Dessa bönder skapar även basen för den arbetsmoral som en industriell nation behöver, det var ju inte så märkligt att Henry Ford just var son till bönder.

Postkolonialister vill reducera västerländska framgångssagan till en märk historia av förtryck och ren stöld från de som inte kunde försvara sig från våra gevär, och därmed så ska vi känna evig skuld för att vi har det så bra medan andra lider. Denna historia har vi hört så ofta att det har blivit en slags sanning som människor tror på utan att reflektera närmare kring det. Vi måste bekämpa denna påhittade sagan med alla medel.

Det är väl rimligt det du skriver, men jag ser ju hur ekonomier som generellt sett varit jordbruksbaserade utvecklats lite ruttet... Danmark kanske är ett undantag... med södra vs norra Italien... Skåne går inte bra och företag flyttar härifrån i stort mått de senaste 100 åren... de söker sig mot centrum.

Skåne var ju rikt men inte längre.

Postkolonialisterna har ju kört sin visa väldigt länge nu, men jag vet inte hur många som tror på den. Kanske fler än jag fattar.

Skåne har nog andra problem som inte har med dess starka jordbruk att göra. Nederländerna är ju ett annat exempel på rik jordbruksnation som även är en stark industrination.

Norra Italien producerar ju även mer när det gäller jordbruk än södra ifall jag inte har fel. Området kring toscana söder om alperna räknas ju bland europas mest fertila mark. Skillnaderna mellan syd och norr är väl en längre feodal period i södra Italien vilket skapade maffian, liksom hundratals år då södra italien styrdes av påven.

Edit:

Mycket riktigt verkar norra italien dominera matexporten:

https://www.researchgate.net/figure/...tbl1_265166455

Dikotomin mellan jordbruksbaserad ekonomi och industribaserad tycks inte längre existera, det är så få i procent som numera behöver vara bönder att det finns utrymme för arbetskraft på båda dessa områden.

Likaså är mellanvästern USAs starkaste matproducent och i Brasilien är det området kring industrimegastaden Sao Paulo som står för matproduktionen.

Tack för ett mycket intressant perspektiv. Jag har alltid känt att det var något fel med woke-perspektivet när de sa att vårt samhälle byggdes på slaveri. Det är vettigare att säga att romarriket byggde på slaveri, där har man ett faktiskt exempel. Bra skrivet!

Vad tycker du om historiebeskrivningen nedan? Är det en konservativ förståelse av historien?

Det är omöjligt att bortse från hur mänsklighetens historia har formats av tidlösa värderingar, traditioner och institutioner som har fungerat som civilisationens stöttepelare. Från de tidiga civilisationerna i Mesopotamien, Egypten och Grekland, som lade grunden för rättssystem, konst och filosofi, till de medeltida kyrkorna och monarkierna som bevarade kultur och ordning under kaotiska tider. Religionens betydelse kan inte underskattas, eftersom den har format vår moraliska kompass och kulturella identitet. Upplysningstidens idéer om individuell frihet och individuella rättigheter har, även om de var radikala, också bidragit till att forma den moderna världen. När vi nu står inför globaliseringens utmaningar är det viktigare än någonsin att komma ihåg och värna om de traditionella värderingar och principer som har lett oss hit. Alla förändringar och utmaningar som vi står inför i dag måste ses i ljuset av detta rika arv och med respekt för de grundläggande principer som har tjänat oss så väl genom tiderna.

Dominique Venner om hur man kan skriva konservativ historia på 2000-talet, från Histoire et tradition des Européens:

Detta verk har antagit en form som kan förvirra läsare av filosofiska fackböcker. Det riktar sig till dem också, men inte bara till dem. Det är en av anledningarna till att uttryckssättet medvetet skiljer sig från humanvetenskapernas begreppsvärld och jargong. Syftet är lika mycket klarhet som läsnöje. Anekdoten är ofta närvarande som en levande illustration och som poetisk suggestion. Men det som är behagligt är inte nödvändigtvis lättviktigt. Under det litterära berättandets täckmantel sker ett verkligt tankearbete. Den här boken vägrar avsiktligt att vara en teoretisk utläggning. När begrepp används som instrument blir de alltför ofta reduktiva, de omsluter verkligheten och hindrar den från att vecklas ut. Vi kommer därför här att finna betraktelser som gör innebörden uppenbar, men utan att tyngas av den vedertagna ordboken och utan att blåsas upp av noter. Dessa betraktelser har ett historiskt förhållningssätt. De utforskar våra myters och vår litteraturs innebörd. Omläsningen av Homeros förkunnar metoden för denna återgång till källorna, vare sig det handlar om att uttolka Platon eller Epiktetos, hövisk kärlek eller feodalism, det romerska arvet eller arturiansk inbillningskraft.

Detta verk, det måste återigen sägas, utformades, byggdes upp, skrevs utefter en plan som inte är linjär utan en logisk spiral. Detta avsiktliga val syftar till att ge fullt utrymme åt fantasins dragningskraft. Intentionen är att främja läsarens fria eftertanke genom ett kreativt överflöd.

Att göra döda skrifter till levande verk, att förstå vad vi är, att upptäcka hur man lever och verkar enligt vår tradition, det är målet. Det är inte bara en förutsättning för handling. Tanke är handling.

Historia är ett kulturellt uttryck, inte en empirisk vetenskap. Historikerns uppgift är inte att bevisa universella teser utan att bjuda på meningsgivande berättelser och levande uttryck för det egna. Utifrån det synsättet blir kritisk historia, som TS citerade ett exempel på, en osmaklig antikultur med noll moralisk trovärdighet. Det är också någons kreativa uttryck, men inte med ett positivt och inspirerande innehåll, utan ett aggressivt svindleri förklätt som vetenskap, utformat för att lura in korkade fiender i självskadebeteende.

Att sammanfatta det som "vita mot icke-vita" är missvisande och leder inte alls till bra följder. Det är mänsklig natur att vara makthungrig och slå i hjäl varandra och annan galenskap. Du bör läsa på om hur stor andel mord utgjorde av dödsorsakerna i jägar- och samlarsamhällen... Som Detekarvisst nämnde var den stora skillnaden mellan vita och icke-vita att vita faktiskt var kapabla att gå så långt i erövringarna som de gjorde. Visst var det hemskt, och jag har full förståelse för om någon ursprungsbefolkning i Sydamerika vill kasta ut alla européiska ättlingar, men att sammanfatta historien som "vita är onda" ger en fel bild av hur människor var/är och leder till dumma tankar som att vita svenskar ska ge privilieger åt mellanösternfolk och afrikaner för att de är "onda vita som har förtryckt de stackars mörka".