Kan djur inte le?

Jo, vargar och hundraser som inte är helt sönderavlade ler/flinar som vi genom att dra upp överläppen och visa framtänderna. Det betraktas som ett aggressionshämmande beteende som man bör förvänta sig att kunna identifiera hos andra hyfsat intelligenta flocklevande djur.

Varför? Jag menar, varför samma fåniga ansiktsuttryck, hos elefanter liksom hos surikater? Fan, de största flocklevande arterna måste väl rimligen vara insekter, och har du sett en myra le mot sin stackfrände? Näh, den sprutar ut litet feromon istället, och så var det med det!

En katt ler ju alltid.

Jajamän, hundar visar det främst med svansen.

Eller när man varit borta ett tag och blir helt hysteriska av lycka när man kommer hem.

Tamhunden är ju ett av få andra djur, förutom människan, som har utvecklat förmågan att korrekt tolka en Människans sinnesstämning genom att avläsa ansiktsuttryck och kroppshållning osv.

Och om den då har den förmågan,medfödd, då är det inte så stort hopp till att de även har förmågan att - som vi, redan vid födseln - kan imitera sådana korresponderande känslor.
Som tex ett leende.


Det är ju något som de allra flesta hundägare har insett själv också.
En hund kan mycket väl le, och visa "glädje" på ett sätt som vi kan känna igen (annat än bara genom att vifta svansen alltså).

Jag skulle vilja påstå att även tamkatter kan göra detsamma.
Jag ser skillnad på katt som är neutral, eller arg, eller glad och välmående.
Samma sak när den är "glatt uppjagad" - inbegripen i lek med människan tex.


Men detta handlar om tamdjur, som levt otroligt lång tid i människans närhet och sällskap.

Vilda djur har ju inte haft samma "behov" av att ha någonting als att göra med tex människornas sinnesstämningar och känslor, och har då heller inte haft något behov av att utveckla sådana förmågor.
Dessa djur, i sitt vilda tillstånd har ju helt andra saker att tänka på än att le. De ler ju inte inbördes tex.

Jag vet förvisso för lite om andra domesticerade djur, som tex flockdjur som nötkreatur. Men även om de kan vara glada och spralliga, så ... ja, jag vet som sagt inte.


En "ekorre" däremot - som TS pratade om - har ju ett mycket litet intresse av att le.
Kanske om den hittar en stor och fin nöt då kanske.
Men allra så har de ju mården och andra otyg som ständigt är dem i hasorna.



Fåglar då ...

Vissa kråkfåglar har ju utvecklat strategier och metoder för att kunna få människan att lätta på sitt matbagage och dela med sig.
Och visst kan de ibland se lite "luriga" ut ...
Men att just "le" ... ???

Skator får det väl vara isf ... de kan ju åtminstone hånskratta.
Och de kan sörja och förmedla sin sorg till andra, liksom bli intresserade när andra vittnar om sin sorg.

Jag läste nyligen en artikel om ett forskningsprojekt som hade handlat om att försöka kartlägga katters mimik, och då menat att de lyckats identifiera en hela massa ansiktsuttryck hos katten.

Det i sig var väl inte så relevant eller intressant precis, i synnerhet inte för just denna trådens syfte.
Dvs om djur kan just "le."

Här, i dessa artiklar som handlade om ovanstående forskningsprojekt beskrivs just "leendet."
Och då i synnerhet Kattens leende.

Katten log, genom att dra upp "mungiporna" ... precis så som vi gör med andra ord (och hundar).
Men vad mera, så såg dessa forskare hur detta leendet även applicerades på situationer som vi själva hade tolkat som lustfyllda, och där ett "leende" hade kunnat vara på sin plats i ett socialt samspel med annan varelse.
Dvs lek.
Särskilt lekslagsmål, där det kan vara extra viktigt att inte signalera aggression utan just lekfullhet, vänlighet.

Om katten istället hade försökt börja puckla på en annan katt, utan att samtidigt le, så hade det ju snarare kunnat tolkats som att katten vile slåss på riktigt. Och då hade den andra katten velat försvara sig, eller fly.
Men om den kom och ville slåss, med ett stort leende på läpparna, då kunde den ge sig in i kampen med samma lekfullhet som angriparen.

---

Så, baserat på detta så går det att säga att visst kan djur le.
Inte alla, vad vi vet, men några djur kan det.

Kanske är det t.o.m. något som just djur som levt i nära sällskap med just Människan som har utvecklat detta beteendemönster, med dessa ansiktsuttryck.
Det hade kanske inte varit helt omöjligt.
Men, som visas av forskningen här så använder de ju leendet även mot varandra, katter emellan alltså.


Det kan väl även vara bra att veta om man inte vill bli hundbiten.
Om hunden som kommer mot en ler stort, så är den inte så farlig som den hund som kommer med ett folkilsket ansiktsuttryck mot dig.
Ler hunden, eller katten, som sagt - så är det fritt fram att klia den bakom örona.
Då är det alltså en Glad vovve.
Inte en farlig en.
Men lita för Guds skull inte på mig, det bästa är alltid att inte klappa en hund man inte känner.
Oavsett om den ler eller ej.


Länkar:
https://fof.se/artikel/2024/1/kattens-manga-ansikten/

https://www.forskning.no/dyreverden-...mpleks/2279240