Kan man vara rädd för att somna pga dödsångest?

Jag utreddes för det som barn. Stod i journalen: "han är rädd för att försvinna". Träffade en sömnforskare.

Haha nä

Folk kan vara rädda för att dö i sömnen. Även de som troligen kommer vakna. Man kan få en fobi.

Men det kan man ju få även om man tror på himlen. Då kanske man är rädd för att man inte ska komma dit. Eller om man är liten är man självklart rädd för separationen från sina föräldrar.

Även de som inte gör likhet mellan vara död och sova kan ju självklart ha svårt att somna om de har dödsångest eller annan ångest. Det är ju inte det mest avslappnande sättet att vara.

Om man själv får tankar på döden när man ska sova så kan ju ingen säga att det inte finns.

Det finns många sätt att ha ångest på.

Sedan kan ju kroppen ha någonslags dödsångest utan att man har det i huvudet. Kroppen vet inte riktigt vad den gör, och då rycker hela kroppen till för att väcka sig, sedan blir den lugn. Och man själv blir sur.

Hypnofobi kallas det. Rädslan behöver inte nödvändigtvis vara döden, men tillståndet karakteriseras av en rädsla för att somna och sova. Tror dock inte att det är en egen diagnos utan går som specifik fobi inom vården.

Spännande! Jag visste väl det.

Detta slog mig när jag låg och vilade härom dagen. Jag vaknade till efter 2 minuter och konstaterade att "där försvann jag verkligen bort nånstans"... började då tänka på att vissa måste uppleva det som obehagligt att bara "försvinna". Tack för att du bekräftar detta!

Just det, kroppens reflexer! Tack, nu startar jag en ny tråd ☺️

Haft hang-ups som vuxen också från och till. Min lösning numera är att vara utslagen när jag väl somnar.

Jag vill minnas att mitt fall var ganska ovanligt. Kan ha fel..

Ingen orsak. 😉

Det låter som en sån där "vanlig ovanlig grej" som barn kan drabbas av. Enligt min psykologibok kan vissa barn känna en liknande ångest när de spolar ner en baj*k*rv i toaletten, eftersom den försvinner och de har ingen aning om vart den tar vägen 🥲

Har haft det några gånger och även precis när jag vaknar.

Absolut! Jag hade en period i livet när jag led av panikångest och depression och just det du beskriver. Jag var rädd för att dö hela tiden(dag som natt) och att somna påminde för mycket om det(i mina tankar) och gjorde att jag hade otroligt svårt att somna och låg istället och hade koll på att hjärtat fortsatte slå och att jag inte glömde andas. Det är helt jävla otroligt vad ens egen hjärna kan göra för att fucka upp en helt.
Min lösning då var att dricka tills jag däckade, vilket skapade en hel ny uppsättning problem och definitivt gjorde måendet sämre.

Som tröst, om någon annan upplever något liknande, så kan jag säga att både panikångest, depression och dödsskräck är över nu och jag mår riktigt jävla bra.