Vilka sömnbesvär hade jag som barn?

Hej,
Mitt första inlägg, så var snälla men uppriktiga 🙂

Jag tänker ofta på när jag var barn 10-15 år och hade lite besvär till och från med sömnen.

Jag har, när jag återberättat till andra, sagt att jag hade sömnparalyser. Men det har jag senare förstått att jag inte hade då jag var fullt rörlig under hela "episoden".

Ofta kunde jag själv redan på kvällen veta att det skulle bli en problematisk natt genom att alla ljud uppfattade jag som "höga och arga", trots att dom inte var det. Det var som allt som sades fick en arg betoning.

Jag somnade men fick ganska kort tid därefter en "episod". Under "episoden" var jag ofta helt frånvarande, enligt min mamma. Hon beskriver också mig som väldigt ledsen, rädd och att jag pratade om "mörka föremål", "vilse i mörkret", "hittar inte något jag söker", "vill ut" och "saker runt mig". Det här kunde hålla på i flera timmar, där jag var förtvivlad och rädd om vartannat som jag inte kunde väckas från. Det var bara att vänta ut enligt vad min mamma sagt.

Själv kan jag bara komma ihåg början som jag beskrev tidigare och slutet; Där jag har svaga förnimmelser kring det jag beskrivit ovan som jag helst skulle vilja beskriva som en teckning där man målat med alla färger så det blir en brunsvart kluddig massa.

Senare i livet har inte haft några problem alls med sömnen, om än några fåtal gånger när man vänt på dygnet i sena tonåren d.v.s..

Fattar att det inte är så mycket att gå på, men det är allt jag kan beskriva i det övergripande scenariot. Frågor om specifika saker kanske går att besvara såklart, då det är svårt att sålla ut vilka detaljer man ska skriva om egentligen.

Var det bara Mardrömmar? Nattskräck? (kan ens 10-15åringar ha det?) Eller något annat?

Jag är inte någon andlig person och tror inte på demoner, spöken, andar etc. Men jag är fortfarande nyfiken kring alla tänkbara alternativ.

Tack
Trossy.

Låter som en helt vanlig 10-15åring i mina öron.

Det låter som nattskräck.

https://www.1177.se/Skane/barn--grav...svar-hos-barn/

Båda mina barn hade det under en period. Var ganska otäckt. Vi märkte efter ett tag att det alltid kom vid samma tidpunkt så vi väckte barnet en stund innan och tog barnet på toa för att kissa och bäddade sedan ner det - och då slapp vi ofta episoderna.

Det är ju ofarligt. Växer bort.

Märkligt. Jag upplevde precis samma sak med ljudhallucinationerna också kring tidiga tonår. 10-15 år skulle jag också säga om jag fick gissa. Har alltid funderat på om varför det hände och om det är vanligt. Alla ljud oavsett om någon pratade eller ej kändes lite som personliga attacker, högljutt och illasinnat. Mycket knepig upplevelse som nästan påminde om feberyra.

Dock har jag aldrig varit med om de nattliga bekymmer du lidit av. Känner inte igen det alls. Däremot så har jag lidit av sömnproblem då specifikt insomningsproblem hela mitt liv, men det är å andra sidan såpass vanligt ändå att jag har svårt att se kopplingen.

Blev nyfiken på fenomenet med hörselhallucinationerna. Vet inte hur det var i ditt fall men det var riktiga ljud alltihop som "förstärktes" och blev mer hetsiga. Det inkluderade egna tankar och jag är rätt säker på att det inte var några "påhittade ljud", även om jag har ett vagt minne av att det pågick ett "sorl" eller "babbel" ibland som det inte gick att urskilja någon mening i.

Hittade inga direkt relevanta träffar när jag googlar på det, däremot några enstaka flashbackanvändare som beskrivit samma sak. Tappade bort de flikarna nu så kan inte länka tyvärr.

Känner absolut igen mig era beskrivningar, speciellt fetmarkerat. Undra vad det kan vara. Jag har liksom er inte haft någon lycka på google kring just detta fenomen.

Absolut, det är nog nattskräck. Jag vet bara hur det manifesteras hos spädbarn (som inte kan prata) då mitt egna barn haft det. Hur det manifesteras hos tonåringar har jag aldrig läst eller hört om. Men att vara talbar är kanske något som är känt?

Jadå. Mina barn satt upp och skrek och pratade en massa obegripligt. De kom aldrig ihåg något efteråt när jag frågade dem.

Maken drabbas av något liknande när han är stressad. Kan sätta sig upp mitt i natten och börja prata. När det första gången hände trodde jag han var vaken - men när han började prata om utomjordingar fattade jag att han bara drömde Ofta räcker det att säga till han att gå och lägga sig... ibland går han även upp och meckar i köket, staplar stolar på varandra etc. Han minns inget när han vaknar.