Mina föräldrar vill ha barnbarn men jag vill inte ha barn

Har du tänkt på att om alla gör som du och inte skaffar barn, så finns det snart inget festligt folk att träffa?

Aldrig någonsin velat ha barn heller.

"Du kommer ångra dig i framtiden, lovar."

Nej, nej, och nej. Absolut inte. Aldrig varit så säker på ett rungande nej någonsin. Det är många grejor jag velar kring, som jag ändrar åsikt om, som jag inte riktigt kan bestämma mig för. Men så finns där några grejor i mitt liv där jag aldrig varit så säker på svaret. Som frågan om barn.

Så äckligt överskattat. Så mycket att bara följa strömmen. Begriper inte det. Som jag svarat i en annan tråd om ämnet. Jag lever för tillfälliga och snabba kickar. Är en lat människa som inte vill ha mer ansvar än nödvändigt, (arbete,) sedan vill jag vara ifred, äta god mat och berusa mig. Det är vad jag vill bara.

Skräcken som uppstod i mina övre tonår när jag gjorde min dåvarande katolska flickvän gravid. Fick manipulera sönder henne att göra abort mot hennes föräldrar, men också hennes vilja. Om det visade sig att hon inte skulle, så skulle jag letat vägar för att få henne att få missfall, för mitt liv hade förstörts totalt om hon skulle valt att behålla det. Än i dag kan jag många gånger pusta ut att fy fan vad skönt.

Det är så viktigt för mig att ett barn som kommer till världen får det absolut bästa av två världar i uppväxten. Jag kan tyvärr inte tillgodose det. Jag är en omogen ung man på snart 30 år som inte har ett liv riktigt. Jag lever som sagt för kickar. Det är egoistiskt, jag vet, men jag är då fan tillräckligt smart för att förstå det och inte göra det - till skillnad från väldigt många andra.

Låter som han är enda barnet.

Mitt liv blev så mycket enklare när syrran fick barn.

Tror bara dina föräldrar är uttråkade, är de pensionärer?

När mina föräldrar gick i pension började tjatet, men jag var tydlig med att några ungar blir det aldrig för mig. De var kanske lite besvikna, men vi har en bra relation ändå, inte så jag blir arvlös eller utfryst.

Stå på dig!

Ska vara en icke-fråga. Man bestämmer inte över sina barn eftersatt de fyllt 18 år.

Nej, inte på en juridisk plan. Men en BRA förälder slutar inte vara en förälder bara för att barnet fyllt 18. En bra förälder är där och bryr sig livet ut. Och en bra dotter/son bryr sig TILLBAKA och fortsätter vara en del av förälderns liv.

Men Sverige är kanske världens ytligaste land. Föräldrar kastar ut barnen vid 18 och blir sedan placerade på hem av samma barn när de blir gamla. Blir äcklad av den dåliga relation så otroligt många svenskar har med sina familjer.

Jag är 26 år, singel, har aldrig velat ha barn och har alltid vetat att jag aldrig kommer att ha några egna barn. Jag gillar inte barn.

Jag får stor social press från både föräldrar och andra släktingar att gå ut och träffa tjejer, välja ut "den rätte" för att sedan knulla henne och få barn. Personligen är jag inte förtjust i barn. De är fula, klibbiga, illaluktande, smutsiga och dyra som fan att föda upp irriterande små skiter, etc.

Jag vet att den här känslan skulle förändras om jag skulle få ett barn och jag är säker på att jag skulle bli en någorlunda pappa, men vill jag vara en pappa? Helvete heller. Nej det vill jag inte. Det känns helt enkelt inte värt det för mig, alls.

Dessutom så lever jag mitt liv för mig själv och mitt egna välmående och inte andras. Jag är inte självisk. Jag är rationell.


Det faktum att jag inte och aldrig kommer vilja ha barn gör att jag ser ingen anledning till att skaffa tjej heller. Det enda tjejer bryr sig om är hur mycket pengar man har och vilken status man har i detta skit samhälle och att man vill ha barn ihop med dom. Fyfan.

Vad är det som är så fruktansvärt illa med att några inte väljer att skaffa barn och bilda familj när jordens befolkning ändå redan är 10 miljarder? Världsbefolkningen tar liksom ingen skada.