Den tyske filosofen Peter Sloterdijk (f. 1947) slog igenom på 1980-talet med böcker där han på slängigt språk analyserade en samtida vänster som tappat momentum. Han betraktades till en början ofta som en självrannsakande vänsterman, men detta kom att revideras. Numera beskrivs han i regel som konservativ, något han själv inte protesterar emot. Diskussionerna om hans politiska hemvist kan i stället röra hur pass ordinär eller excentrisk hans typ av konservatism är.
Den bok där han kanske tydligast placerar sig på högerkanten är Die schrecklichen Kinder der Neuzeit. Über das anti-genealogische Experiment der Moderne (2014; "Den moderna tidens förskräckliga barn. Om det modernas antigenealogiska experiment"). Denna går till frontalangrepp emot framstegstanken och fick Der Spiegel att kalla Sloterdijk för reaktionär och "filosofen för AfD-väljare". Temat är dock inte alls nytt utan återfinns genom hela Sloterdijks produktion. T.ex. är Schrecklichen Kinder delvis en upprepning av 80-talsboken Eurotaoismus. Zur Kritik der politischen Kinetik (1989; "Eurotaoism. Till kritiken av den politiska kinetiken"), med färre dimridåer och mer konventionellt konservativt språkbruk.
Sett till influenser, analyser och synteser finns paralleller till den nya högerns projekt, men till skillnad från den har Sloterdijk aldrig blivit utkastad av etablissemanget. Han har kunnat bli professor, fått hedersdoktorshattar och ledde under ett decennium ett TV-program på ZDF. Något som definitivt har hjälpt honom, och som kan vara det som främst skiljer honom från den nyhöger som annars är tillräckligt bred och mångfacetterad för att kunna rymma honom, är att han aldrig är tråkig. Hans intressen är vida och djupa och han skriver utifrån ständigt kreativa uppslag. Det finns en rolig personlighet där som inte bara gifter sig väl med bildning och höga ambitioner, utan som verkar vara helt kongenial med hans angrepp emot framstegstron och reduktionen av människan till en del i en massa.
Det får mig att tänka på vad som egentligen kommer först när man talar om en konservativ av Sloterdijks slag. En del av hans ordskojande och hemfallande åt omkastade förväntningar är kamouflage och målmedvetet utvecklad charm, som har gjort det möjligt för honom att föra fram tankegångar som med en mer torftig presentation leder till karriärslut och -ismer stämplade i pannan. Men det är uppenbart också en helt central del av hans oförställda personlighet. Hans livslånga kamp emot det kvävande framsteget kan då förstås som en konsekvens av en vilja till kul och spännande och intressant som fanns där före allt det andra.
Har ni läst något av och/eller om Sloterdijk som har med detta att göra? Det för tankarna till en diskussion om Lars Vilks som vi hade här för ett tag sedan, där Vilks' skånska busfröpersona kan förstås som delvis ett hjälpmedel för att komma undan med mer politisk inkorrekthet, men samtidigt kan hans politiska inkorrekthet förstås som ett uttryck för hans genuina Bombi Bitt-drag. Sloterdijk gör något liknande fast på ett annat plan av bildning, substans och genomslag. Trots att han nu är "avslöjad" som högerman fortsätter han att behandlas som en viktig person, både som tänkare och underhållare.
Lite om Slottan på skandinaviska språk:
Vagant: Sloterdijks skrekkelige flørt
Vagant: In extremis | Peter Sloterdijk og det 20. århundret
Motpol: Sloterdijk och den cyniska tidsåldern
Motpol: Sloterdijk och thumos
Religionsvidenskabeligt Tidsskrift: Peter Sloterdijk, Skum og religion
SR: Se världen med cynikerns ögon
Den bok där han kanske tydligast placerar sig på högerkanten är Die schrecklichen Kinder der Neuzeit. Über das anti-genealogische Experiment der Moderne (2014; "Den moderna tidens förskräckliga barn. Om det modernas antigenealogiska experiment"). Denna går till frontalangrepp emot framstegstanken och fick Der Spiegel att kalla Sloterdijk för reaktionär och "filosofen för AfD-väljare". Temat är dock inte alls nytt utan återfinns genom hela Sloterdijks produktion. T.ex. är Schrecklichen Kinder delvis en upprepning av 80-talsboken Eurotaoismus. Zur Kritik der politischen Kinetik (1989; "Eurotaoism. Till kritiken av den politiska kinetiken"), med färre dimridåer och mer konventionellt konservativt språkbruk.
Sett till influenser, analyser och synteser finns paralleller till den nya högerns projekt, men till skillnad från den har Sloterdijk aldrig blivit utkastad av etablissemanget. Han har kunnat bli professor, fått hedersdoktorshattar och ledde under ett decennium ett TV-program på ZDF. Något som definitivt har hjälpt honom, och som kan vara det som främst skiljer honom från den nyhöger som annars är tillräckligt bred och mångfacetterad för att kunna rymma honom, är att han aldrig är tråkig. Hans intressen är vida och djupa och han skriver utifrån ständigt kreativa uppslag. Det finns en rolig personlighet där som inte bara gifter sig väl med bildning och höga ambitioner, utan som verkar vara helt kongenial med hans angrepp emot framstegstron och reduktionen av människan till en del i en massa.
Det får mig att tänka på vad som egentligen kommer först när man talar om en konservativ av Sloterdijks slag. En del av hans ordskojande och hemfallande åt omkastade förväntningar är kamouflage och målmedvetet utvecklad charm, som har gjort det möjligt för honom att föra fram tankegångar som med en mer torftig presentation leder till karriärslut och -ismer stämplade i pannan. Men det är uppenbart också en helt central del av hans oförställda personlighet. Hans livslånga kamp emot det kvävande framsteget kan då förstås som en konsekvens av en vilja till kul och spännande och intressant som fanns där före allt det andra.
Har ni läst något av och/eller om Sloterdijk som har med detta att göra? Det för tankarna till en diskussion om Lars Vilks som vi hade här för ett tag sedan, där Vilks' skånska busfröpersona kan förstås som delvis ett hjälpmedel för att komma undan med mer politisk inkorrekthet, men samtidigt kan hans politiska inkorrekthet förstås som ett uttryck för hans genuina Bombi Bitt-drag. Sloterdijk gör något liknande fast på ett annat plan av bildning, substans och genomslag. Trots att han nu är "avslöjad" som högerman fortsätter han att behandlas som en viktig person, både som tänkare och underhållare.
Lite om Slottan på skandinaviska språk:
Vagant: Sloterdijks skrekkelige flørt
Vagant: In extremis | Peter Sloterdijk og det 20. århundret
Motpol: Sloterdijk och den cyniska tidsåldern
Motpol: Sloterdijk och thumos
Religionsvidenskabeligt Tidsskrift: Peter Sloterdijk, Skum og religion
SR: Se världen med cynikerns ögon
