Det var lite märkligt formulerat, men i stora drag håller jag med.
Såhär; Vitsen med en representativ demokrati kan jag principiellt köpa. Men det hänger uteslutande på att en ansvarig (!!!) politiker också bär samma typ av roll som en chef på ett privat och vinstdrivande företag. I min roll som chef förväntas jag leverera något. Min leverans karaktäriseras dels genom mål som sätts upp, vilka jag sedan kommer mätas på. Utöver det förväntas jag även vara en gate keeper som förvaltar investerares pengar på ett sätt som får dem att växa. Det kan komma tonvis med idéer från mina anställda och där förväntas jag filtrera ut vad som faktiskt fungerar och vad som ska investeras i framåt.
Skillnaden mellan chefen och politikern blir också den att; Där en investerare tar in mig, som (i mitt fall) expert inom IT/tech och har förtroende till mig - den investeraren behöver i sig inte bära kompetensen, men jag som ansvarig behöver göra det. Jag förväntas sedan förvalta pengarna som om de vore mina egna, och satsa dem där de gör bäst.
När Svennebanan röstar är det något helt annat. Denne individ bär inget som helst ansvar för åt vilket håll man röstar. Nog för att det i någon mån kan jämföras då personen (inte alltid, men ibland) sannolikt betalar skatt. Men det är ändå sådan extrem distans till det faktiska utfallet. Att sedan inte bära någon som helst kompetens kring investering, insats kontra utfall eller liknande... innebär allt för ofta att folk bara kommer rösta för egen vinning och vad som "känns gött i magen".
Problemen utifrån ovanstående kommer i nästa led. Där sitter politiker, helt utan ansvar, och kan göra lite vad som helst. De är beroende av folkets röst för att få behålla makt och pengar. Därmed finns inga direkta incitament till att lösa de problem man påtalar finns. På samma sätt är man beroende av att uppfylla okunniga väljares önskemål. Om Svennebanan önskar "allt åt alla gratis" även om det skulle haverera hela landets ekonomi, måste politikern i någon mån möta det. Kanske inte helt, men t.ex. genom vissa subventioner, bidrag eller annat, som gör att väljaren upplever sig hörd - detta även om politikern själv egentligen inte tror på förslaget som sådant.
Jag hade hellre sett en process som liknar den inom ett företag;
- Investerare, dvs skattebetalare, har någon form av veto. De som inte betalar skatt ska ha exakt noll och inget att säga till om.
- Personer som bär expertis inom ett område kan presentera case för sin sak, t.ex. en ex-polis med mångårig erfarenhet inom brottsbekämpning kan ta fram ett case för att t.ex. minska gängbrottsligheten i Sverige. Personen får presentera budget, tidplan, vilka resurser och mandat som behövs. Sedan mäts personen kontinuerligt på sin leverans under projektets gång. Ser man för stora och/eller kontinuerliga avvikelser bör åtgärd tas. Antingen får personen ge plats åt någon annan, antingen revideras plan/budget, eller så skrotas projektet utifrån att det blir för dyrt, utfall inte kan mötas eller liknande.
Well... typ så.