Behöver veta vad ni tror..... Tablettmissbruk i hemlighet

Det ligger otroligt mycket i det här som sägs att man verkligen ska behandla er kvinnor som skit, det tycks vara då ni älskar en

Jag får säga som i trådar om oss ensamma män, du måste börja på gym också tar du en danskurs så ska du se att du snart hittar en annan bock. Det är bara "att göra" brukar jag få höra

Du skriver tidigare i tråden att du inte visste att han var missbrukare innan första barnet.....varför gjorde du då 2 till med honom? Eller är det dina tidigare barn?

Tycker du att jag är elak? Blir du tänd på mig nu?
Nä, knappast. Vad är det då som tänder dig med honom? Skulle en kvinna göra så där mot mig så hade jag bett henne dra åt helvete hur ensam jag än är.

Men du vägrar inse att hade han älskat dig & framförallt sina egna barn, så hade han åtminstone försökt uppträda hyfsat även om han inte kunnat sluta med drogerna.

Jag lovar dig att han hade väldigt fina sidor också. Han ställde alltid upp, hade när han väl gjorde det - ett otroligt sätt när vi var nära, han var familjär, när det var bra så fick han mig att känna mycket värme.... Jag älskade honom inte för han ssociala status, han hade kunnat vara städare och jag hade älskat honom lika mycket. Älskade verkligen honom för honom.... Han hade svårt att visa kärlek, han såg det som svaghet, han var stolt och ville inte vara sårbar... så jag förstod egentligen aldrig om han älskade mig eller inte... var det dem ggr han sa att han inte älskade mig som stämde eller de gångerna han sa att han älskade mig.

Jag skaffade första barnet innan jag visste och det andra efter att han varit nykter länge (flera år) som jag trodde.. trodde vi kommit ut på andra sidan. Min äldsta dotter följde med in från ett annat förhållande när hon var väldigt liten (3 år) så hon såg honom som sin pappa... och han henne som sin dotter.

jag är så otroligt förvånad över att en så plikttrogen människa med stor känsla för lojalitet (att stå för de han säger) kunde göra såhär.... Han hatade ju skuld och skam och nu har han lagt en hel del skuld då han inte träffar sina barn ens...... Pga ilska mot mig....

Detta med hur han betett sig - tror du att han hade kunnat kontrollera sig? Känns som om det legat en diagnos typ asperger i grunden som förvärras av missbruket (som han trott varit självmedicinering).. samtidigt kunde han bli väldigt manisk och detta värvas av depression. Så frågan är om han var bipolär eller om det var tabletterna som gjorde honom upp och ner beroende på dos, tolerans etc......

Vad tror du om honom i framtida relationer? Kan de plötsligt fungera med en annan? det skulle krossa mig.

Kanske träffade han en annan kvinna och därför lämnade, han har oavsett bråk tidigare aldrig lämnat, alltid kommit tillbaka. Kanske träffade han någon annan och därför han bytte stad trots små barn (för att komma närmare sitt jobb) och hyrde lägenhet väldigt snabbt.... Eller så var de i abstinens och affekt. Ja nu är han iallafall otroligt lugn enligt föräldrarna, vilekt också är konstigt... Kan livet med mig gjort hoonm så aggressiv?

Jag vet inte... Vi hade gemensam ekonomi och jag hade ju kontroll på vad som handlades för att han gjort av med så mycekt sparpengar som förlorats i aktier så jag försökte "skrapa ihop" något igen och sen ville jag också ha koll så han inte handlade något knark eller hämtat ut från apoteket... Kunde säkert kännas kontrollerande... Dock fick han ju alla sparpengar och hade allt förfogande över det, så egentligen hade han ju allt och jag hade bara koll på de löpande vi handlade....

Vi åkte inte på semester med barnen för han skulle jobba och skrapa ihop det som förlorats i aktier (bådas val)... fel när man tittar tillbaka, vi behövde den familjetiden.. kanske det inte hade gått så långt annars...

Vi jobbade ihjäl oss för framtiden, barnen, ekonomin, men så krossade det oss.. Jag var förstörd på grund av bråk, han på grund av belastning på flera olika jobb, familjelivet och bråken med mig....

Sen hur stor del missbruket hade,... ja troligen stor i alla delar... Men jag missade det helt.....

Får jag fråga snälla... Vad tror ni försiggår i hans huvud utifrån det jag beskrivit? Det är verkligen något jag skulle vilja få lite perspektiv på... TACK <3

När jag läser tråden så ser jag ett symtom som upprepar sig konstant. Du ältar och ältar och frågar och frågar samma saker hela tiden. Vi har svarat vad vi tror och kan inte komma med fler svar än vi gett.
Trots missbruk, vi vet inte hur mycket tramadol han stoppade i sig men kan du ha varit på honom och ältat om och om igen?

Vare sig han har en sjukdom, ett missbruk, både ock så kan det triggas ännu värre av att man tjatar och tjatar. Det går inte att säga samma mening om och om igen, han kommer inte ändra sitt beteende. Kanske därför han till slut faktiskt drog. Att han inte orkade med då han kämpar med att fungera i sitt jobb, vilket jag har svårt att tro att han klarade om han är inne i ett aktivt missbruk. Nånstans gör han fel, säger något som en kollega reagerar på.

Hade han samma jobb hela tiden på annan ort? Då han skaffade lägenhet för att ev. komma närmare sitt jobb, eller bytte han jobb hastigt och lustigt för att dom började komma på honom?? Många frågor man inte riktigt vet men hur var du emot honom? Du ville ha närhet och han klarade inte av det. Kan det blivit en för stor press för honom? Det känns som man behöver mer bakgrundsinformation och hur du är i ditt sätt. Jag säger absolut inte att felet är ditt men hur vet du att han missbrukar? Kan det inte vara hans persolighet? Missbrukade han när ni träffades? Hur träffades ni? Vad jobbar du med?

Svår situation.

Missbruk är lömskt. Vägrar han testa sig är det ett tecken att han fortfarande brukar. Du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

Jag har skrivit väldigt mycket svar på alla dina frågor i första inlägget men fokuserar på dina frågor här och svarar... Ja jag behöver nog få höra svaren flera ggr just nu är i en "dimma"....

Han har haft samma jobb hela tiden, blev påkommen på forskningen då han tog benso och slutade därför. Hade uppehåll på ett år men började igen med tramadol därefter. Under hela vår relation gick han på tramadol tills jag kom på honom 2019 och han slutade (tramadol i ca 4 år efter bensouppehållet). Jag vet inte när och OM HAN FICK återfall men troligtvis med beteendet nu och när han lämnade (EXTREM ILSKA).

Jag var väldigt uppoffrande, tog stort ansvar för hemmet, lagade all mat, gav sovmorgon varje helg lör och sön under alla år, tog alla nätter för att han ska få sova, städade, höll igen.. Han kunde lämna och hämta, var bra på tvätten. Hade svårt för trädgårdsarbetet men kom igång med de. Arbetade på flera sjukhus och halvtidsforskare. Flyttade till staden där han forskar och huvudsakliga sjukhuset där han arbetar. Han hade nämnt för sina förräldrar att familjelivet och aktiviteterna hindrade hono från att leverera resultat på forskningen. Kanske så att han valde karriären över familj och barn.... Men glöm ej hans missbruk i bagaget.

Jag blev sårad av hans dåliga beteenden, snäsningar eller elakheter och försökte prata om det för att få en förändring, då gick han i attack och skrek. Vände skulden till mig och var elak, jag grät.

Mina brister: Ville reda ut saker när han kanske mest ville sopa dem under mattan... konfronterade när jag kände mig nedtryckt. Tog ibland med oron från jobbet hem och han kunde stödja mig i det men blev kanske för mycket. Bråken gjorde mig deppig ett tag men försökte ta mig ur det.

Han: lätt till ilska, svårt med stress, extrem ångest över pengarna han förlorat, humörsvängningar och stort behov av makt och kontroll, ville krossa aktiemarknaden och world economic forum som förslavar oss människor, skulle bli ekonomiskt oberoende. Svårt för att prata om känslor och resonera om saker. Lätt till utbrott.

Jag försökte hjälpa honom genom depressioner, köpte ett instrument till honom (extremt dyrt) istället för att han ska spela spel på datorn för att göra något som gör honom gladare och är mer givande, det finaste jag gjort för honom enligt honom själv....
Hjälpte honom med sina forskningsansökningar när han hade låsningar, verkligen kämpade honom igenom ansökan och skrev halva åt honom....

Jag vet inte.. kämpade verkligen för honom men jag var säkert inte en ängel alltid heller... ville ha ett normalt liv... med en fd missbrukare. Säkert korkat.

Jag är själv högt uppsatt chef inom privat sektor.

Om man inte ens vill ha livet , då mår man inte bra. Då behöver man hjälp.

Jag vet inte om du inser det , men man kan inte hjälpa någon som håller på att drunkna när man själv drunkna.

Hade du mått bra, haft stark självkänsla och varit emotionellt stabil , så hade du kunnat hjälpa. Eller åtminstone hade du inte hållit ut så länge och plågat båda två med bråk och raseriutbrott

Reflektera över dig själv och dina handlingar. Använd inte din partner som en syndabock.

Att hålla ut och kämpa har ingen jävla nytta om man gör det värre och inte kan hjälpa.

MEN han sa i sina bra stunder att jag räddade honom... krossade hans ego - han blev mycket mer ödmjuk med mig.. han fick ett mycket bättre liv med mig.... Bråken skadade som troligtvis berodde på missbruket... Jag var stark, jag mådde bra och jag hjälpte honom... men bröts ner med tiden.

Vill inte använda honom som syndabock men han var omöjlig att resonera mig.. han började skrika och bli aggressiv... Tror samma sak med hans mamma.....

Jag ville lösa problemen ... verkligen... men de var nog omöjligt..

Om du har råd, börja ha samtalsterapi.

Ja och en person som tagit stort ansvar för sina barn och plötsligt byter stad och bara SLÄPPER. är jättekonstigt, kanske vill han skydda dem från sig själv och sitt missbruk vad vet jag.

Låt honom vara och fokusera på dig själv.

Om det få honom att må bra och kommer ur missbruket, då ska du såklart vara glad för hans skull.

Han är en vuxen man och kan göra som han vill. Du har ansvar för dina barn och dig själv. Dina barn behöver dig!

Om du verkligen älskade denna man, hade du varit glad för hans skull om han hittade vägen ur missbruket. Med dig eller utan dig (kanske med en annan kvinna)

Jag vill att han ska bli frisk.. tro mig, skulle göra vad som helst för att han ska komma ur det.
Oavsett med vem han hamnar. Men du måste ju ändå förstå att älskar man någon skulle man vilja att den är med en själv. Det förstår du hoppas jag. Du är rätt tuff tycker jag. Och inte riktigt har du förstått sammanhanget.
Han har missbrukat 10 år innan mig, det var med mig han slutade. Svårt att se att han slutar nu för att han är ensam, tvärtom tror att han mår skit utan sin familj egentligen och har stor skuld och kommer gå djupare i missbruket.

Jag vet inte om jag ska tro på fasaden att han är oberörd och glad. Utan sina barn och på det sätter han lämnade. tror knarket bedövar (kan ha fel)