Härom dagen pratade jag och vänner om gamla udda drogupplevelser vi haft. Jag slutade med allt sånt för snart 8 år sedan men jag ser ändå de flesta av dessa minnen som kära trots allt.
För 10 år sedan reste jag ensam runt i Asien. Tidiga 20-års åldern. Började nere i Thailand, efter Bangkok var Koh Phangan målet där det såklart skulle rökas massa gräs och dra på psytrancefester. Då var det mesta gräset man kom över var dåligt kurerat och luktade lite trist men det hade sin charm ändå. Efter det hamnade jag i Kambodja och där var det bättre. Reste runt med folk som jag stötte ihop med här och där. I Sihanoukville, Otres Beach, köpte vi 10 gram gräs av en polis, säkrare än så kan det inte bli. Ruttet och korrupt men fascinerade som svensk att uppleva. Lite opium och meth köptes här, hade varit sugen på riktigt opium länge vid det här laget och det är ju charmigare att röka opium vid stranden i Kambodja än att käka methadone hemma framför sin TV. Tyvärr fick jag aldrig riktigt bra fyr på det, jag hade inte tekniken och ingen visste hur man skulle göra, internet och google fanns inte där. Någon gång fick jag till en aning av ett rus men inte mer än så.
Efter jag rest runt i Kambodja och levt en aning osunt något för länge var det dags för att lösa visum till Burma, eller ja Myanmar heter det väl, då kunde man få 30 dagar i landet. Första dagen i Mandalay stötte jag inte på en enda västerlänning i stan, det var inte förrän på kvällen jag mötte 4 pers i ett hostel. Insåg att det blir inte mycket mer än bärs i det här landet vilket faktiskt kändes riktigt bra.
I Bagan träffade jag mer folk och vi blev till slut ett rätt stort gäng som höll ihop ett par veckor. Vi allihopa bestämde oss för att göra en tre dagarstrek genom ett bergsområde, visste att det fanns en jävla massa opiumodlingar i Burma så snacket hamnade där ibland. Några i gänget rökte väl gräs ibland men folk var mer städade än de jag rest med tidigare, ingen var särskilt intresserad av opium. Dag 2 uppe i bergen hade jag redan hunnit fråga guiden om vi inte kunde få se ett opiumfält. Till slut tog han mig och en Amerikan åt sidan och gav oss ett erbjudande, han sa att om vi betalar ett par amerikanska dollar var kan de som vill gå iväg på morgonen på en tidigare tur och kolla in ett fält, på kvällen kan vi stanna i en by och röka opium med byborna. Amerikanen sa ja direkt och jag lät honom sköta övertalningen i gruppen och nästan alla sa ja, toppen, det löste ju sig hur bra som helst det här.
Efter en lång tur med vackra vyer och trevligt snack kom vi fram till byn. Det bjöds på enkelt käk och hemgjord alkoholhaltig dryck. Byborna var fascinerade men de har träffat västerlänningar förut. Guiden tolkade. Det fanns inte el i byn men en mysig brasa lösete både värme och ljus. Vi leddes sedan in i ett litet skjul av bambu där kuddar lagts ut över golvet. Alla satte sig ner och det var dags att röka opium. Amerikanen började, han fick lägga sin ner på kuddarna på sidan med huvudet åt en slags pipa. En styrde opiumet och en annan masserade. Jag kommer inte ihåg hur den såg ut riktigt, det var mörkt och enda källan av ljus var en lykta och en tändare. Om jag kommer ihåg rätt var det en lång pipa liggandes i en ställning, kanske i bambu. Lukten kände jag igen från Kambodja men detta var mycket intensivare. Söt lukt, inte likt cb, söt på ett annat sätt. Den annars rätt tjötiga amerikanen blev ordentligt avslappnad och tyst, det var på tiden. Vi han inte utbyta mer än ett par ord innan det var min tur.
Jag la mig på sidan som jag blev instruerad. Lyktan och pipan låg precis framför mitt ansikte. Det kändes förbannat mysigt måste jag säga. Ett par händer började massera övre rygg och nacke. Mannen som styrde pipan la den lite åt sidan över elden i lyktan och pekade på pipan, guiden sa att det var dags att inhalera. Man fick ta i lite, puffa på några gånger för att få igång det, sedan några djupa inhaleringar. En hand stoppade mig och släppte när det var dags att ta igen. Det känns som att det slog väldigt fort, jag vet inte hur länge jag låg där men det var verkligen så himla mysigt. Lyktas varma sken kändes extra varmt och vackert. Det kändes som att jag var så otroligt väl omhändertagen, de visste precis vad jag ville ha och vad jag behövde. Varmt och mysigt, som om jag var ett barn liggandes under en mysig filt för att se min favoritfilm medan min mamma klappade på mig. Massagen slutade. Dags att gå upp, det var någon annans tur nu sa guiden. Väcktes lite ur den mysiga varma känslan där, ville gärna lägga mig ner jämte ett par britter jag hade kommit nära under resan men de var inte på samma nivå, jag fattade att jag behöver vänta in dom. Istället gick jag ut till Amerikanen som hade satt sig ute i mörkret. Han hade spytt en hel del men var på ok humör, lite väl intensivt tyckte han och stack därefter in huvudet och varnade för att röka för mycket. Klokt men jag orkade inte bry mig, satte mig och myste på en bänk. Inga tankar i huvudet, bara goa känslor. Men visst, nu kändes det plötsligt som vilket rus på vilken lagom stark opiat som helst. Den där extra mysiga känslan hade avtagit.
Resten av kvällen snackade vi om upplevelsen, vissa älskade det, vissa tyckte det kändes konstigt. Guiden rökte också. Han började sedan prata om att han skulle gifta sig snart, vi gratulerade honom men vår glädjen byttes snart ut mot medömkan då det verkade vara ett sorts bortgifte då han gång på gång sökte bekräftelse på att det väl ändå var ok att gifta sig men någon man inte tycker om och att det inte behöver vara som i västvärlden där man kan gifta sig med vem man vill.
Dagen efter väcktes några av oss lite tidigare. Vi hade med oss vår guide och en annan man denna gång, vi traskade en bit där vi fick stanna och invänta klartecken. Snabbt kom de tillbaka och sa att vi måste gå därifrån då det fanns beväpnade människor där sa guiden och gestikulerade som att han höll i ett automstvapen. Vi var lite förvirrade då vi inte trodde att han skulle försöka smyga oss in på ett opiumfält utan att det var något mer ordnat med säkerheten, det kändes väldigt sketchy. Lite naivt av oss kanske men ändå. Mötte upp alla andra och gick vidare som planerat helt enkelt.
Efter en stund sa guiden att den andra mannen som var med skulle tända upp lite "poppy seeds" för att röka eftersom vi aldrig fick se opiumfälten. Visste inte vad han menade med det men man tackar aldrig nej till gratis droger. Amerikanen är såklart först igen, de flesta tackar nej. Jag har inte bråttom och tar det sist denna gången. När det är min tur känner jag på doften att det här är något kemiskt. Väl dags att innahalera ångorna insåg jag att det är ju för fan meth. Klagade lite över att han ljög för oss och att jag vet att det är meth men klart som fan jag sög i mig det för kung och fosterland. Och meth det var det för käkarna på de andra grabbarna gick i sidledes och de kunde inte hålla käft. Jag slängde av mig T-shirten och skorna och hoppade i det bruna vattnet i ån och de andra hakade på. Sen trakasserade vi resten av vårat gäng med att diskutera 10 olika ämnen per minut och stressa alla att gå lite fortare tills ruset plötsligt gick ur oss som luften i ett bildäck och efter några timmar av vandring i misär mötte vi några pickups som skulle ta oss till ett samhälle där vi äntligen skulle få ta in på ett hostel och vila efter den värsta avslutningen man kan tänka sig efter 3 dagar av tuff vandring och lite knarkande.
För 10 år sedan reste jag ensam runt i Asien. Tidiga 20-års åldern. Började nere i Thailand, efter Bangkok var Koh Phangan målet där det såklart skulle rökas massa gräs och dra på psytrancefester. Då var det mesta gräset man kom över var dåligt kurerat och luktade lite trist men det hade sin charm ändå. Efter det hamnade jag i Kambodja och där var det bättre. Reste runt med folk som jag stötte ihop med här och där. I Sihanoukville, Otres Beach, köpte vi 10 gram gräs av en polis, säkrare än så kan det inte bli. Ruttet och korrupt men fascinerade som svensk att uppleva. Lite opium och meth köptes här, hade varit sugen på riktigt opium länge vid det här laget och det är ju charmigare att röka opium vid stranden i Kambodja än att käka methadone hemma framför sin TV. Tyvärr fick jag aldrig riktigt bra fyr på det, jag hade inte tekniken och ingen visste hur man skulle göra, internet och google fanns inte där. Någon gång fick jag till en aning av ett rus men inte mer än så.
Efter jag rest runt i Kambodja och levt en aning osunt något för länge var det dags för att lösa visum till Burma, eller ja Myanmar heter det väl, då kunde man få 30 dagar i landet. Första dagen i Mandalay stötte jag inte på en enda västerlänning i stan, det var inte förrän på kvällen jag mötte 4 pers i ett hostel. Insåg att det blir inte mycket mer än bärs i det här landet vilket faktiskt kändes riktigt bra.
I Bagan träffade jag mer folk och vi blev till slut ett rätt stort gäng som höll ihop ett par veckor. Vi allihopa bestämde oss för att göra en tre dagarstrek genom ett bergsområde, visste att det fanns en jävla massa opiumodlingar i Burma så snacket hamnade där ibland. Några i gänget rökte väl gräs ibland men folk var mer städade än de jag rest med tidigare, ingen var särskilt intresserad av opium. Dag 2 uppe i bergen hade jag redan hunnit fråga guiden om vi inte kunde få se ett opiumfält. Till slut tog han mig och en Amerikan åt sidan och gav oss ett erbjudande, han sa att om vi betalar ett par amerikanska dollar var kan de som vill gå iväg på morgonen på en tidigare tur och kolla in ett fält, på kvällen kan vi stanna i en by och röka opium med byborna. Amerikanen sa ja direkt och jag lät honom sköta övertalningen i gruppen och nästan alla sa ja, toppen, det löste ju sig hur bra som helst det här.
Efter en lång tur med vackra vyer och trevligt snack kom vi fram till byn. Det bjöds på enkelt käk och hemgjord alkoholhaltig dryck. Byborna var fascinerade men de har träffat västerlänningar förut. Guiden tolkade. Det fanns inte el i byn men en mysig brasa lösete både värme och ljus. Vi leddes sedan in i ett litet skjul av bambu där kuddar lagts ut över golvet. Alla satte sig ner och det var dags att röka opium. Amerikanen började, han fick lägga sin ner på kuddarna på sidan med huvudet åt en slags pipa. En styrde opiumet och en annan masserade. Jag kommer inte ihåg hur den såg ut riktigt, det var mörkt och enda källan av ljus var en lykta och en tändare. Om jag kommer ihåg rätt var det en lång pipa liggandes i en ställning, kanske i bambu. Lukten kände jag igen från Kambodja men detta var mycket intensivare. Söt lukt, inte likt cb, söt på ett annat sätt. Den annars rätt tjötiga amerikanen blev ordentligt avslappnad och tyst, det var på tiden. Vi han inte utbyta mer än ett par ord innan det var min tur.
Jag la mig på sidan som jag blev instruerad. Lyktan och pipan låg precis framför mitt ansikte. Det kändes förbannat mysigt måste jag säga. Ett par händer började massera övre rygg och nacke. Mannen som styrde pipan la den lite åt sidan över elden i lyktan och pekade på pipan, guiden sa att det var dags att inhalera. Man fick ta i lite, puffa på några gånger för att få igång det, sedan några djupa inhaleringar. En hand stoppade mig och släppte när det var dags att ta igen. Det känns som att det slog väldigt fort, jag vet inte hur länge jag låg där men det var verkligen så himla mysigt. Lyktas varma sken kändes extra varmt och vackert. Det kändes som att jag var så otroligt väl omhändertagen, de visste precis vad jag ville ha och vad jag behövde. Varmt och mysigt, som om jag var ett barn liggandes under en mysig filt för att se min favoritfilm medan min mamma klappade på mig. Massagen slutade. Dags att gå upp, det var någon annans tur nu sa guiden. Väcktes lite ur den mysiga varma känslan där, ville gärna lägga mig ner jämte ett par britter jag hade kommit nära under resan men de var inte på samma nivå, jag fattade att jag behöver vänta in dom. Istället gick jag ut till Amerikanen som hade satt sig ute i mörkret. Han hade spytt en hel del men var på ok humör, lite väl intensivt tyckte han och stack därefter in huvudet och varnade för att röka för mycket. Klokt men jag orkade inte bry mig, satte mig och myste på en bänk. Inga tankar i huvudet, bara goa känslor. Men visst, nu kändes det plötsligt som vilket rus på vilken lagom stark opiat som helst. Den där extra mysiga känslan hade avtagit.
Resten av kvällen snackade vi om upplevelsen, vissa älskade det, vissa tyckte det kändes konstigt. Guiden rökte också. Han började sedan prata om att han skulle gifta sig snart, vi gratulerade honom men vår glädjen byttes snart ut mot medömkan då det verkade vara ett sorts bortgifte då han gång på gång sökte bekräftelse på att det väl ändå var ok att gifta sig men någon man inte tycker om och att det inte behöver vara som i västvärlden där man kan gifta sig med vem man vill.
Dagen efter väcktes några av oss lite tidigare. Vi hade med oss vår guide och en annan man denna gång, vi traskade en bit där vi fick stanna och invänta klartecken. Snabbt kom de tillbaka och sa att vi måste gå därifrån då det fanns beväpnade människor där sa guiden och gestikulerade som att han höll i ett automstvapen. Vi var lite förvirrade då vi inte trodde att han skulle försöka smyga oss in på ett opiumfält utan att det var något mer ordnat med säkerheten, det kändes väldigt sketchy. Lite naivt av oss kanske men ändå. Mötte upp alla andra och gick vidare som planerat helt enkelt.
Efter en stund sa guiden att den andra mannen som var med skulle tända upp lite "poppy seeds" för att röka eftersom vi aldrig fick se opiumfälten. Visste inte vad han menade med det men man tackar aldrig nej till gratis droger. Amerikanen är såklart först igen, de flesta tackar nej. Jag har inte bråttom och tar det sist denna gången. När det är min tur känner jag på doften att det här är något kemiskt. Väl dags att innahalera ångorna insåg jag att det är ju för fan meth. Klagade lite över att han ljög för oss och att jag vet att det är meth men klart som fan jag sög i mig det för kung och fosterland. Och meth det var det för käkarna på de andra grabbarna gick i sidledes och de kunde inte hålla käft. Jag slängde av mig T-shirten och skorna och hoppade i det bruna vattnet i ån och de andra hakade på. Sen trakasserade vi resten av vårat gäng med att diskutera 10 olika ämnen per minut och stressa alla att gå lite fortare tills ruset plötsligt gick ur oss som luften i ett bildäck och efter några timmar av vandring i misär mötte vi några pickups som skulle ta oss till ett samhälle där vi äntligen skulle få ta in på ett hostel och vila efter den värsta avslutningen man kan tänka sig efter 3 dagar av tuff vandring och lite knarkande.
