Har du inte läst den?

”Har du inte läst den?” är en podcast med Lydia Sandgren (författare av Samlade verk) och Hedvig Löfqvist, där de diskuterar litterära klassiker de ännu inte läst.

Trots avsnittens korthet, dess överdrivna fokus på författarnas biografi istället för fokus på stilistik och analys, samt det nästintill outhärdliga flamset och tramset emellanåt, är det likväl en podcast värd att lyssna på. Inte minst på grund av det skrala utbud av svenska litteraturpoddar.

Vad tycker ni?

Avskyr poddar, men är intresserad av vilka böcker de avhandlar?

Såg nu att jag läst "Samlade Verk" som var en ytterst stolpig bok...

De har bl.a. avhandlat Bergtagen, En dåres försvarstal, Bränt barn, Vågorna och Anteckningar från källarhålet.

Dock är det fascinerande hur lite de faktiskt lyckas diskutera verket i fråga. Fjodors idéer i ”Anteckningar från källarhålet” är ju outtömliga och omistliga, och ändå tar de fasta på ett par tre trådar och klipper av dem alla efter blott ett fåtal kommentarer. Imponerande brist på nyfikenhet, i synnerhet från dessa kvinnor som studerat psykologi.

Men jag ska inte klaga

Ok, så en ganska medioker analys m a o... trist.

Om man nu har läst de där böckerna, ska man skita i podden då?

Som bibliotekarie vet jag inte hur jag ska ställa mig till en podd som bara berättar vilka böcker man inte läst...

Har lyssnat lite sporadiskt och du har rätt i det du skriver. Hon den där Hedvig är ju tråkig så att klockorna stannar. Jag kan inte med hennes skolflickeutläggningar om författarbiografier. Tillför det någonting? Är det psykologiserandet som gör sig påmint? Eller är det mest utfyllnad i brist på att ha något att säga om texten? Sandgren är bättre, men chosig.

Antar att den biografiska övervikten är ett utslag av vår nutids psykologiska besatthet av att härleda konstnärliga uttryck från barndomens erfarenheter. Givetvis är det en aspekt, men den överdrivs något djävulskt, i synnerhet när vi har att göra med ingenium.

Beträffande Sandgren håller jag med om att hon upplevs väldigt tillgjord. Stundvis klarar hon av att vara allvarlig och då blir det ofta intressant, men tyvärr är det mest flams och trams.

Antar att du redan känner till och har hört Gästabudet? Annars är ju den ganska rolig.

Bortsett från avsnitten med Horace Engdahl och Andres Stoopendaal är det dessvärre ett infernaliskt tramsande och flamsande och därmed på gränsen till olyssningsbart. Så långt ifrån ett symposium man kan komma, tyvärr.