Jag har i mitt liv haft en del pinsamma stunder, tror det är en förbannelse vid det här laget.
Tidsloppet är 2 år...
Jag var barnvakt åt 5 småungar i min fars hemby i mitt ursprungsland för två år sen medans mina föräldrar var i grannens hus och drack te, som ni kan räkna ut var det krävande då man var ensam så man kan lungt säga att man var stressad. Temperaturen ute var upp emot 32 grader så såklart kände man sig ej så fräsch av all svett som man fick av att vara ute på altanen och se efter ungarna. Det här pågick i kanske 1 timme.
Då ser jag några komma emot våran gård... Vilka är det?
Distansen gjorde det svårt att urskilja personernas ansikten samt kläder men jag svor på att jag såg två tjejer. Medans jag försöker se vilka det är så springer småungarna runt omkring och distraherar mig från att ta reda på vilka det är. Efter en stund känner jag igen den ena, min 14 åriga kusin som har sällskap av en väldigt vacker ung tjej. När jag skriver vacker så menar jag det också hörni, hon hade allt jag ville ha i en tjej.
Ni förstår säkert att den här ungkarln kastades iväg till en värld av attraktion och förförelse, jag tog steget och hälsade med en väldigt maskulin röst "Selam" med instinkten av att hon kanske inte kunde svenska men hon svarade med "Hej (och sen mitt namn)" med en skånsk dialekt.
Mitt hjärta slog så hårt att man trodde att man hade druckit ett par för många red bull sekunden innan, hon väljer då att sätta sig på soffan på altanen och iaktar ungarna medans jag står där med pirr i magen och försökte inse vad det är som händer med mig. Jag vaknar till och ser att min t-shirt är svettig och märkte att den var illaluktande så jag ursäktade mig för en stund och sa nåt i stil med "jag ska hämta något att dricka". Jag fixade då två glas med läsk men innan så bytte jag snabbt om och sprayade på parfym så stanken försvann. Jag gick sen ut igen till henne och hamnade i någon drogliknande euforiskt rus. Var det kärlek? Har ingen aning, vi lärde känna varandra och jag fick reda på att hon var runt min ålder och att hennes familj kände tydligen min vilket var anledningen till varför hon kom till oss. Hon fick höra om mig och tänkte då "En kille jämnårig med mig? Va kul!".
Vi fortsatte prata i ca en timma innan en bil stannade upp framför mitt hus för att plocka upp henne, såg henne gå ner för trappan med ett leende mot mig och jag lämnades med ett farväl.
Det gick en månad av att tänka på henne och jag sa till mig själv att jag måste ta steg för att få henne så jag skickade nervöst förfrågan till henne på Instagram som lämnades obesvarad i 1 dag tills jag också får en förfrågan av henne. Jippi !!!!
Nästa år är jag i den staden igen och träffade hennes morbror för första gången, han nämner då hennes namn ett par gånger då han tydligen fick höra att vi hade ett samtal med varandra. Jag som har en sarkastisk personlighet sa då "Jadå vi ska ha vårat bröllop snart", där skämde man ut sig tydligen.
Hon fick då höra det här och tänkte "get lost" säkert åt mig men här kommer då en intressant punkt.
Har nämligen skrivit om henne i ett tidigare inlägg om att hennes bror "var i vägen" för mig om ni har läst det innan. Hon verkade inte störa sig på den här situationen iallafall när jag träffa henne... hon kanske dolde det?
Nu när jag har sammanfattat allt i den här historien vill jag fråga er mina kära skribenter, tror ni hon tänker på den kommentaren mycket eller finns det en chans för mig att möjligtvis få till en genuin relation med henne?
Tidsloppet är 2 år...
Jag var barnvakt åt 5 småungar i min fars hemby i mitt ursprungsland för två år sen medans mina föräldrar var i grannens hus och drack te, som ni kan räkna ut var det krävande då man var ensam så man kan lungt säga att man var stressad. Temperaturen ute var upp emot 32 grader så såklart kände man sig ej så fräsch av all svett som man fick av att vara ute på altanen och se efter ungarna. Det här pågick i kanske 1 timme.
Då ser jag några komma emot våran gård... Vilka är det?
Distansen gjorde det svårt att urskilja personernas ansikten samt kläder men jag svor på att jag såg två tjejer. Medans jag försöker se vilka det är så springer småungarna runt omkring och distraherar mig från att ta reda på vilka det är. Efter en stund känner jag igen den ena, min 14 åriga kusin som har sällskap av en väldigt vacker ung tjej. När jag skriver vacker så menar jag det också hörni, hon hade allt jag ville ha i en tjej.
- Mörkt hår
- Fint leende
- Mörka ögon
- Smilgropar
Ni förstår säkert att den här ungkarln kastades iväg till en värld av attraktion och förförelse, jag tog steget och hälsade med en väldigt maskulin röst "Selam" med instinkten av att hon kanske inte kunde svenska men hon svarade med "Hej (och sen mitt namn)" med en skånsk dialekt.
Mitt hjärta slog så hårt att man trodde att man hade druckit ett par för många red bull sekunden innan, hon väljer då att sätta sig på soffan på altanen och iaktar ungarna medans jag står där med pirr i magen och försökte inse vad det är som händer med mig. Jag vaknar till och ser att min t-shirt är svettig och märkte att den var illaluktande så jag ursäktade mig för en stund och sa nåt i stil med "jag ska hämta något att dricka". Jag fixade då två glas med läsk men innan så bytte jag snabbt om och sprayade på parfym så stanken försvann. Jag gick sen ut igen till henne och hamnade i någon drogliknande euforiskt rus. Var det kärlek? Har ingen aning, vi lärde känna varandra och jag fick reda på att hon var runt min ålder och att hennes familj kände tydligen min vilket var anledningen till varför hon kom till oss. Hon fick höra om mig och tänkte då "En kille jämnårig med mig? Va kul!".
Vi fortsatte prata i ca en timma innan en bil stannade upp framför mitt hus för att plocka upp henne, såg henne gå ner för trappan med ett leende mot mig och jag lämnades med ett farväl.
Det gick en månad av att tänka på henne och jag sa till mig själv att jag måste ta steg för att få henne så jag skickade nervöst förfrågan till henne på Instagram som lämnades obesvarad i 1 dag tills jag också får en förfrågan av henne. Jippi !!!!
Nästa år är jag i den staden igen och träffade hennes morbror för första gången, han nämner då hennes namn ett par gånger då han tydligen fick höra att vi hade ett samtal med varandra. Jag som har en sarkastisk personlighet sa då "Jadå vi ska ha vårat bröllop snart", där skämde man ut sig tydligen.
Hon fick då höra det här och tänkte "get lost" säkert åt mig men här kommer då en intressant punkt.
Har nämligen skrivit om henne i ett tidigare inlägg om att hennes bror "var i vägen" för mig om ni har läst det innan. Hon verkade inte störa sig på den här situationen iallafall när jag träffa henne... hon kanske dolde det?
Nu när jag har sammanfattat allt i den här historien vill jag fråga er mina kära skribenter, tror ni hon tänker på den kommentaren mycket eller finns det en chans för mig att möjligtvis få till en genuin relation med henne?
