Förstår inte poängen i en Kalle & Hobbe stripp

Jag gissa åtminstone på att det handlar om att Kalle skrämmer sig själv. Att den är extra svår att förstå nu är nog för att alla är så härdade och vi reagerar inte på det diaboliska smilet på samma sätt som en naiv oskuldsfull yngling gjorde på den tiden serien ritades.

Ja... Detta. Naturligtvis... Hur kan man ens börja spekulera i andra halvtokiga tolkningar?

Han leker att han är en superhjälte och sedan kan han inte komma ut ut ur garderoben (dörren har gått i baklås eller han hittar inte strömbrytaren, därmed inte vredet för att få upp dörren inifrån, eller något sådant) - och alltså måste han kalla på hjälp. Serien lekte ofta med sådana här perspektivskiften mellan lek/fantasi och yttre verklighet.

En av mina favoriter från K&H gjorde ett liknande byte. Kalle leker med sin tiger och låtsas att denne (som då framställs som fullt levande, givetvis) surrar fast rep och ihopbundna strumpor runt om honom. Sedan kommer pappan in, eftersom det är dags för middag och de undrade var Kalle blev av. "Otroligt! Har man nånsin sett på maken?!". Kalle är mycket hårdare ihopbyltad än han någonsin skulle kunnat uppnå på egen hand, medan tigern är framställd som en tygdocka i ett hörn

Pappan säger medan befriar sin son: "Ljug inte, Kalle! Hur har du kunnat göra det här?" och grabben svarar: "Det var HAN!! Hobbe band mig! Fråga HONOM!!"

Tror jag också att han inte får upp dörren, antingen pga av baklås eller att amerikanska garderober inte har handtag på insidan.

Svårt att se huruvida han försöker öppna eftersom det är en sk doorknob.

Skämtet är alltså att hjältesagan fick en pinsamt och snöpligt slut. Tillbaka till verkligheten som nån sa.