Från skarn:
Efter en vecka så upptäcktes Gustav Stålbergs stinkande lik och det dröjde inte länge innan polisen tar in Egon och han döms till 6 års fängelse för dråp.
I Fib aktuellt nr 14 1975 så berättar Egon Hansen med egna ord om mordet och hans tid i fängelset och hur han efter frigivningen hamnade i ett fyllebråk med en finländare. [Jag] ”skar upp ansiktet på den jäveln. Han och en kompis hade försökt sno mitt brännvin.” Denna gången blev Egon dömd till sluten psykiatrisk vård på Sidsjöns sjukhus. ”Det blev mycket värre än ett fängelse” sa Egon.
Egon Hornshöj Hansen dog 25/2 1986.
Citat:
Det är söndagen den 7 augusti 1966, och återseendet (mellan Egon och hans kamrat Jens Olsen) måste givetvis firas. Egon Hornshöj Hansen lånar pengar av Elsa Wulf och ringer på hos hennes granne Gustav Stålgren, vars affärsidé består i att tillhandahålla spritdrycker även vid tidpunkter när Systembolaget har stängt. Tillfället är dock illa valt. Gustav Stålgren har andra kunder och säger åt Egon att komma tillbaka senare. Med en förargad grimas försvinner denne iväg i riktning mot tunnelbanan. Om det inte går att skaffa sprit här går det någon annan stans. Kvar sitter Elsa Wulf och Jens Olsen och undrar vad som hände. Efter flera timmars väntande skiljs de åt utan att ha sett röken av Egon Hornshöj Hansen
Citat:
Under eftermiddagen åker han tillbaka till Aspudden, och ringer återigen på hos Gustav Stålgren, denna gång är det fritt fram, och vid de rangliga pinnstolarna i köket gör man affärer. Man tar varsin sup för att besegla avtalet, och den sista halvflaskan brännvin kommer på bordet. Egon Hornshöj Hansen stoppar den innanför byxlinningen och räcker över de tjugo kronorna. En flaska kostar alltid tjugo kronor, men det här är den sista och Gustav Stålgren ser chansen till en extra hacka, och höjer priset till tjugofem. Egon Hornshöj Hansen bara skrattar åt den hastigt uppkomna inflationen, och reser sig upp för att gå när den med ens ursinnige Gustav Stålgren sliter fram en kniv.
Citat:
Egon Hornshöj Hansen skrattar igen. Det har ännu inte gått upp för honom att Gustav Stålgren menar allvar. Det gör det inte förrän denne ställer sig mitt i vägen i dörröppningen och måttar ett hugg som snittar upp Egon Hornshöj Hansens arm. Egon reagerar med blixtens hastighet. Han säger sig efteråt knappt minnas hur, men med en knuff får han Gustav Stålgren ur balans och sliter kniven ur hans hand. Ett par sekunder senare ligger denne i en snabbt vidgande blodpöl på hallgolvet. Kniven sitter inkörd i hans bröst ända till skaftet och har skurit av lungpulsådern. Det tar bara ett par sekunder för honom att dö.
Efter en vecka så upptäcktes Gustav Stålbergs stinkande lik och det dröjde inte länge innan polisen tar in Egon och han döms till 6 års fängelse för dråp.
I Fib aktuellt nr 14 1975 så berättar Egon Hansen med egna ord om mordet och hans tid i fängelset och hur han efter frigivningen hamnade i ett fyllebråk med en finländare. [Jag] ”skar upp ansiktet på den jäveln. Han och en kompis hade försökt sno mitt brännvin.” Denna gången blev Egon dömd till sluten psykiatrisk vård på Sidsjöns sjukhus. ”Det blev mycket värre än ett fängelse” sa Egon.
Egon Hornshöj Hansen dog 25/2 1986.
