Vilka krav kan och bör samhället ställa på medborgarna?

Det är inte så samhällskontraktet fungerar och i det gamla Grekland där vi har fått ord som "demokrati" och "politik" ifrån så fanns det en balans mellan skyldigheter och rättigheter för att man skulle få ta del av de fördelar ett medborgarskap gav.

(Känns lite sossigt att använda staten och samhället som synonymer ( )).

Men i alla fall, angående eroderingen av skyldigheter eller plikt så är problemet väldigt djupgående och historiskt förankrat i liberalismens framväxt under 1700-1800-talen, som egentligen ett uttryck för borgerskapets ökade makt i städerna och över politiken. Denna klass vars makt baserar sig på penningpungen strävande utifrån sina värderingar och intressen på att bryta ner de begränsningar som ålades dem politiskt och ekonomiskt (avseende handel, egendom och personlig frihet) - till förmån för ökade rättigheter. Man var inte intresserad av att ge sig själva nya förpliktelser utan det handlade ensidigt om att riva ner de gamla restriktionerna som kom från enväldiga kungahus, feodalismen och att rasera de privilegium som gamla eliter så som adeln åtnjöt (adeln eller aristokratin hade dock även förpliktelser kopplade till sitt privilegium, så som att tjäna kungen genom militärtjänst, beskydda de som levde på deras mark och att bevara traditioner).

Sen i och med den liberala demokratins införande utvidgades det ensidiga fokuset på rättigheter ytterligare, med utvidgade rättigheter till allt större delar av befolkningen. Själva legitimiteten hos den styrande eliten i detta samhälle och dess politiska ordning genom parlamentarismen och den liberala demokratin vilar rent av på att erbjuda befolkningen rättigheter, inte ålägga människor skyldigheter. Skydd för individens rättigheter är absolut centralt. Problemet har inte heller blivit mindre av globaliseringen, då idén om individens rättigheter och möjligheter vidgats bortom det ramverk som nationalstaten sätter och blivit snudd på gränslösa. Plikt är något som varit socialt och geografiskt bundet, vilket globaliseringen motverkar.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet när den liberala demokratins införande var i görningen fanns konservativa som var optimistiskt hoppfulla kring att den allmänna värnplikten som du nämner skulle kunna skapa sammanhållning och även pliktkänsla i folket (Rudolf Kjellén var inne på det spåret vill jag minnas). Jag skall inte säga att det inte hade nån effekt alls, men idag kan vi tydligt se att det inte löste grundproblemet.

Personligen tror jag inte vi kan lösa detta inom ramen för en liberaldemokratisk politisk ordning, hyperglobaliseringen eller ens inom ramen för upplysningens tankegods. Men det är såklart öppet för debatt. Viktigaste är att förstå hur djupt grundproblemet egentligen ligger och dess historiska rötter.

Du har en poäng i att det låter lite sossigt, väldigt hänsynslöst från min sida. Men, nu är det inte bara staten jag refererar till utan vad ett kollektiv av människor kan ställa för medfödda krav på sina medmänniskor.

Är personligen ingen anhängare av tvång, men samtidigt väl medveten om att organisationer (oavsett vilka de är) behöver lojalitet från organisationens medlemmar för att den inte ska motverka sitt eget syfte. Också medveten om att meritokratiska lösningar i regel fungerar bättre än ”alla ska med”. Plikter borde baseras på frivillighet, viljan till samhörighet och deltagande borde belönas. Men vad händer med de som inte vill tillhöra?
Den representativa demokratin vi har idag är ett system som spelat ut sin roll, färre och färre väljer att engagera sig politiskt. Än så länge behåller systemet sin legitimitet genom högt valdeltagande, frågan är hur länge?

Vilka tvång är både rationella och produktiva? Bör tvång ersättas av frivillig plikt?

Vilka krav mer än skattskyldighet (och därmed egen försörjning) och att följa rimliga lagar behöver en rättfärdig stat ställa?

Det räcker gott och väl med enbart dessa två krav. Klarar man dessa 2 krav så kan man så småningom börja kräva sins rättigheter. Men plikten först och därfter sin rätt. Undantagen skulle kunna vara kroniskt sjuka människor som inte kan bidra lika fullt ut som friska personer/arbetare klarar. Men att följ a lagar ska de ändå göra. Samhället ska även ställa kräva på att alla föräldrar ska försörja sina egna barn utan statliga (barn) bidrag. Ingen ska behöva betala för andras barns mat, hyra och aktiviteter. Skattebetalda skolor och sjukvård räcker gott väl i ett modernt utvecklat lansd som Sverige för att ge all alla likvärdiga förutsättningar för ett hyfsat leverne. Det är den enda solidaritet jag är villig att ställa upp på.