Varför skulle senkapitalistisk psykiatri ens vilja förbättra hjärnan?

Jag ger dig ett tips så att du slipper söka.
Bertrand Russell skrev världens första populärfilosofiska bok strax före ww1.

Filosofins problem av Bertrand Russell
https://www.bokus.com/bok/9789127042...ofins-problem/

Han förklarade i ett svep allt som var rätt eller fel, samt la upp de frågor som ingen kan svara på. En käftsmäll mot all metafysisk filosofi som därmed avrättades.

Existentiella frågor som topic är som sönderspelade LP-skivor med hack i.
Har man inget nytt att komma med, så kan man sätta på The Doors och röka en spliff på helgen som har detta existentiella tema i alla sånger, och sedan orka gå till skitjobbet veckan efter lite styrkt.

Eller hänga sig som en svag individ som anklagar "samhället" för att man är en nolla och det är andras fel. En bubblare är att bli blandmissbrukare och leva på soss. En outsider som vägrar arbeta men är lyckligt bostadslös med lite amfetamin i venen.

Han förklarade inte alla felkällor. Han kom till exempel inte med någon förklaring på vad som hindrade vikterna i sista avsnittet av dokumentären Human Ape från att balansera. Den dokumentären var inte ens gjord när han levde! Och likväl lyckades ett människobarn, men inte en schimpans, att hitta felet.

Det har funnits folk som har påstått att det aldrig skulle gå att svara på om det finns planeter i andra solsystem också. Men det gick att hitta sådana.

Nej, om sökandet efter fel inte kunde leda till lösningar så hade evolutionen selekterat bort allt sökande efter fel som energislöseri. Och då hade ingen letat efter fel. Att hitta felen ger en möjlighet att bekämpa dem. Någon som identifierar bolagsstadgarna som orsak till att världen går åt helvete kan till exempel komma på lösningen att attackera företagens administration. Det är inte att passivt "skylla på" något utan att göra något åt det.

Om "arbetet" man skulle ha haft om man inte var arbetslös var ett kontorsjobb som ändå inte producerar något, skadar det inte produktionen att gå på bidrag istället för att ha det "arbetet". Inget att ta amfetamin för, men väl tid att använda till att lösa problemen istället för att administrera hela dagarna.

Att de senaste årtiondenas diagnosexplosion har kapitalistiska kopplingar framgår av att en stor del av artiklarna om diagnoser, speciellt sådana som psykiatrin kallar för empatistörningar, fokuserar på arbetsplatser (i lönearbete alltså). I många fall har de till och med frasen "in the workplace" i titeln!

Kapitalismens incitament att fördumma kunder gör det förutsägbart att psykofarmaka skadar hjärnan, eftersom kapitalistiska institutioner räknar fördummande hjärnskador som "hjälp och stöd". Psykiatrins påstående att psykofarmaka "inte är beroendeframkallande" motsägs av psykiatrins egna varningar om farorna med plötslig utsättning av psykofarmaka, enligt vilka riskerna inkluderar allvarliga fysiska hjärnskador och till och med döden vilket går som abstinens och kvackar som abstinens.

Påståendet att "det är psykisk sjukdom som skadar hjärnan" motsägs dels av att psykiatrin inte ens använder biomarkörer till att ställa diagnoserna, och dels av skadehastighet. En sjukdom som skadade hjärnan fysiskt hade per definition haft biomarkörer. Att behandla sjukdomar med olika biologiska mekanismer med samma mediciner bara för att så trubbiga mått som "problem med att fungera i samhället" inte kan skilja symptomen åt hade medfört en mycket stor risk för att behandlingen skadade hjärnan, eftersom mediciner mot en sjukdom ofta förvärrar en annan sjukdom. Är det kanske kapitalismens incitament att skada hjärnan som lobbar för en så klumpig psykiatri?

Om "obehandlad psykisk sjukdom" skadade hjärnan lika fort som hjärnan skadas veckorna efter en plötslig utsättning av psykofarmaka, då hade "patienten" omöjligt kunnat överleva i ett eller flera år före "behandling". Eftersom psykiatrin inte erkänner smittor som kan smitta hela befolkningar som "psykiska sjukdomar" är invändningen om inkubationstid inte tillämpbar, eftersom det är för smittsamma sjukdomar och inget annat som inkubationstiden är en del av farligheten.

Smittors exponentiella fortplantning på värdorganismernas bekostnad visar att påståendet att det skulle vara en fungerande smittundvikandestrategi att specifikt vara rädd för drag med låg frekvens inte håller. Ett bra exempel är att de pestsjuka under digerdöden var så många att ovanstående "strategi" hade lett till den felaktiga slutsatsen att pestsmittade människor var "framgångsrika" när det egentligen var Y pestis som var framgångsrik på deras bekostnad. Detta hade varit en dödlig "strategi" som hade lett till det katastrofala beslutet att ådra sig pest och ge "hjälp och stöd" till icke pestsmittade att bli pestsmittade. Eftersom liknande smittspridningar säkert har funnits mycket tidigare, håller inte påståendet att det skulle vara "i den mänskliga naturen" att frukta att sällsynta drag skulle vara smittsamma men överge rädslan när dragen blev mer utbredda. Och eftersom faran kvarstår idag och i framtiden håller inte heller påståendet att det skulle vara "bra för samhället".

Däremot kan virusliknande bolagsstadgar som maximerar profiten tjäna på att förfölja personer som framför nya idéer, eftersom idéerna kan leda till sätt att leva utanför konsumtionssamhället. Detta gäller speciellt på stadier då företagen redan har lobbat så mycket i patentlagarna att definitionen av "verkshöjd" i lagen förskjutits från smarta tekniska lösningar till formaliteter från en juristavdelning, eftersom det medför att företagen kan marknadsföra påstått "nya" produkter utan nya tekniska idéer och därför inte tjänar pengar på uppfinnare längre.

Förnekelsen av memetisk evolution påstår ofta att memer skulle "sakna fysisk kod" eller "inte vara tillräckligt varaktiga" för evolution. Att detta är skitsnack framgår t.ex. av att skriften är ett system som bevarat memer i tusentals år och att olika lagsystem (som civil law och common law) har antika till medeltida upprinnelser och sedan dess divergerat till mindre skillnader mellan specifika länders lagar (t.ex mellan svensk och fransk lag inom civil law och mellan engelsk och amerikansk lag inom common law) vilket motsvarar evolutionära taxonomiska träd. Att förnekelsen av detta är grovt hyckleri framgår av att förnekarna plötsligt säger att memer på internet existerar, trots att datorer har mycket kortare livstid än många bevarade gamla skrifter. Till och med muntliga traditioner håller längre än datorer.

Relativiseringen av skadlig memetisk kod som tar över hjärnor på värdorganismens bekostnad, av typen "du är också memoid för att du använder språk", missar distinktionen mellan symbionter och parasitoider. Att likställa användning av språk med att vara så styrd av "värderingar" kopierade från kapitalistiska bolagsstadgar att man skiter i om ens gener dör ut, det är lika absurt som att likställa myror som odlar lövätande svamparter med myror som tagits över av dödliga svampar som styr de infekterade myrorna till att maximera svampens spridning på myrstackens bekostnad. Att skita i om ens gener dör ut är en tydlig skiljelinje vars betydelse framgår än tydligare för ämnesomsättningslösa patogener som virus och bolagsstadgar. Virus förökar sig genom att ta över celler och använda dem till att tillverka fler virus, vilket virusets gener tjänar på men cellens egna gener förlorar på. New public management kan förklaras som att bolagsstadgarna fortplantade sig genom att ta över offentliga institutioners stadgar, en fortplantning som senare fortsatte genom kapitalistiska diagnosers spridning till allt fler näthatare som vräker diagnosstämplar över alla som kritiserar kapitalismen.

Den evolutionsbaserade kritiken mot psykologins och psykiatrins påståenden om "rationalisering", att rationalisering av beslut som ändå hade tagits inte hade tillåtits av evolutionen eftersom det hade slösat energi utan att förbättra besluten, skiljer tydligt mellan parasiter med ämnesomsättning och parasiter utan ämnesomsättning. En sorts "kvasirationalisering" kan enligt teorin skapas av virus och bolagsstadgar men inte av bakterier, svampar eller insektslarver. Så teorin förutsäger att skillnader i symptom på infektionerna kan kopplas till typen av parasit, en falsifierbar förutsägelse. Det är dock viktigt att påpeka att den "kvasirationalisering" som förutsägs är sådan som den ämnesomsättningslösa parasiten tjänar på, inget som någon varelse med ämnesomsättning tjänar på. Psykologernas och psykiatrins Gallup-liknande mått på "rationalisering" är definitivt felaktiga och värre än astrologi eftersom de Gallup-liknande måtten systematiskt lobbats av kapitalismen.

Psykologernas och psykiatrins enkätfixerade mått på hur lättmanipulerad någon är missar helt falsifiering över tid. Resonerande från första principer stämplas felaktigt som "lättmanipulerat" av den skeva metodologin, men i själva verket är det förstaprincipresonerandets tydliga extrapolering av vilka förutsägelser som följer från vilken teori som gör förutsägelserna falsifierbara. Därmed kan individer som resonerar från första principer överge felaktiga teorier som någon som blandar ihop olika teorier och tror att de kan "average out errors" skulle sitta permanent fast i. Att någon som resonerar från första principer har samma diagnos på papperet som någon som härmar ett partis floskler som en papegoja håller inte som motargument mot detta, inte bara för att psykiatrin skiter i biomarkörer utan även för att det missar tidsperspektivet och effekterna av hjärnskador framkallade av psykofarmaka.

En person som resonerar från första principer kan först söka sig till ett parti efter att ha hört några saker som verkar logiska från det partiet, och sedan bli besviken och överge partiet efter att ha upptäckt att partiets "åsikter" är ett sammelsurium av "inte vara som vissa andra partier" istället för att följa några första principer. Sedan kan personen söka sig till ett annat parti, i princip tipsad av medlemmar av det förra partiet som påstår att "du låter som någon ur det andra partiet" som personen inte ens hade hört talas om, för att sedan bli besviken när det andra partiet visar sig inte följa några första principer det heller utan vara ett papegojsammelsurium av att "inte låta som det förra partiet". En person som inte avbryts av hjärnskador upptäcker på detta sätt att alla nutida politiska rörelser är samma skit. Men en som får hjärnskador av psykofarmaka märker inte att ett parti som individen nyligen gått över till är skit, eftersom förmågan att resonera från första principer förstörts av den iatrogena hjärnskadan. Att påstå att tron på det sistnämnda partiets skit skulle bero på "bakomliggande funktionsnedsättning" är alltså skitsnack.

Med dagens storföretags tillgång på kopiösa mängder kontorsarbetare som inte producerar någonting är det kvantitet i antal personer som uttrycker något som är storföretagens strategi. Därmed är de som associerar uttalanden baserat på vilka som oftast uttryckts av samma personer de som är lättast för dagens storföretag att manipulera. Någon som resonerar från första principer går inte på självmotsägande påståenden och genomskådar därför över tid storföretagens lögner, enligt samma princip som att man blir ateist av att läsa hela bibeln men inte av att bara läsa katekesen eftersom hela bibeln innehåller tydliga självmotsägelser. Därmed är det särskilt allvarligt att psykiatrin prackar psykofarmaka på ungdomar som ännu bara hunnit bli besvikna på vissa partier och inte hunnit märka att alla nutida politiska partier är samma dynga. Dessa hinner då, på grund av hjärnskadan som psykofarmakan ger, aldrig upptäcka likheterna mellan partier som påstår att "kritik mot konsumtionssamhället är statens kommunistiska försök att styra oss" och partier som påstår att "kritik mot konsumtionssamhället är strukturell rasism" som består i att båda tjänar samma lobby för att demonisera kritik mot konsumtionssamhället.

Att en stor del av en population före och under en dödlig epidemi saknade resistens mot en patogen betyder inte att symptomen på infektionen skulle vara till nytta för värdorganismerna. Det är dock det psykiatrins metodologi ger sken av genom sitt antagande att varje observerat beteende hos majoriteten skulle vara "hur majoriteten fungerade" och en "framgångsrik anpassning". Detta är närbesläktat med och troligen en kopia av kapitalismens befängda metodologi i påståendet att "kapitalismen måste skapa materiellt välstånd för att det finns mer materiellt välstånd i kapitalistiska länder", ett argumentationsfel analogt med "viruset som ger lunginflammation måste vara bra för att bygga upp lungorna som organ, för det finns mer av de virusen i lungorna än i andra organ". Liksom virusen tar över lungorna utan att skapa dem, kan kapitalismen ta över länder som har en infrastruktur som kan utnyttjas av idioter som inte kan skapa infrastruktur.

Kleptokratier inom en kapitalistisk världsordning som får konstgjord andning genom internationell "hjälp" ska inte förväxlas med feodalism. Om en feodalherre som är hänvisad till försörjning inom sina gods klantar sig så att hans livegna svälter ihjäl, är han själv dödsdömd eftersom döda livegna inte kan arbeta. Detta ger feodalismen en självsaneringsmekanism som håller adeln mentalt ädel. Detta gäller inte i dagens fattiga länder där internationell "hjälp" som inkompetenta ledare kan stoppa i sina fickor ser till att det inkompetenta styret inte självsanerar. Att dagens fattiga länder skulle vara feodala är därmed bara en kapitalistisk lögn. Detta understryker vikten av distinktionen mellan en katastrof och en apokalyps, att en katastrof är lokal eller regional och det kan komma hjälpinsatser utifrån medan en apokalyps är global så det finns inga icke-katastrofzoner för hjälp till katastrofzonerna att komma från.

I en pandemi där alla individer exponeras för patogenen är det endast individer med resistens som inte utvecklar sjukdomen. En ögonblicksbild av en dödlig pandemi från efter att hela populationen smittats för minst en inkubationstid sedan men innan en stor del av de sjuka hunnit avlida skulle alla levande individer utan resistens uppvisa manifesta sjukdomsstadier före stadiet döden. Psykologins och psykiatrins metodologiska felaktighet framgår av att de då skulle ha förnekat att sjukdomen var en sjukdom och antagit att symptomen skulle ha varit hur de icke-resistenta individerna "var funtade". Och likväl dör de icke-resistenta kort därefter.

Alla dagens politiska rörelser är oförenliga med överlevnad vid infrastruktursammanbrott och starka klimatförändringar. Mänskliga rättigheter skulle inte fungera när maten fysiskt inte räcker till alla, och även hudfärgs-rasbiologi som i politikens falska dikotomi (som absurt nog anklagar de som genomskådar den för att ha "dikotomt tänkande") påstås vara "motsatsen" till mänskliga rättigheter opererar med alltför stora gruppstorlekar för en postapokalyptisk matsituation. I själva verket opererar hudfärgsrasbiologi med så stora gruppstorlekar att den kan betraktas som protoglobalistisk, närmare mänskliga rättigheter än en postapokalyptiskt matförsörjningsrealistisk feodal by på gruppstorleksskalan. Dessutom rymmer samma hudfärg så stora skillnader i gener att de som har hjärntvättats att offra sig för ett av hudfärg definierat "kollektiv" i allt väsentligt skiter i sina geners överlevnad, och därmed är zombies precis som globalisterna.

Politikens falska dikotomi mellan att dela med sig till alla som behöver och att förneka klimatförändringar är ytterligare ett exempel. För att överleva en civilisationskollaps måste man både kontrollera resurser även om det innebär att andra dör och ta hänsyn till klimatförändringarna. Därmed skulle både någon som höll fast vid "alla människors lika värde" och någon som påstod att "klimatförändringar är bara ett kommunistiskt påhitt" dö, eftersom apolitisk klimatpessimism kommer att bli nödvändig för överlevnaden som ett sätt att förbereda sig för katastroferna.

Dessa exempel visar att alla som är mottagliga för felslutet "åsikter hör ihop om de oftast uttrycks av samma människor" har zombifierats av kapitalistiska bolagsstyrelsevirus och kommer att dö när kapitalismen orsakar sammanbrottet i sin egen infrastruktur. Samma princip som gör att gener som gjorde sina bärare sårbara för en infektion dör ut när den sprids dödligt kommer att leda till att hjärnor i ett visst upplösningsintervall dör ut. Pavlovs forskning visade att hjärnor med högre hjärnkapacitet har mer högupplösta betingade reflexer, inte att alla skulle betingas med samma metoder som hundar. Kvar blir dels de riktigt högupplösta hjärnorna som är naturligt oemottagliga för associationsfelslut, och dels de mycket lågupplösta som inte kan urskilja några åsikter alls. Alla hjärnor däremellan kommer att dö av sitt följande av kapitalismens virus.

Sådana som tar kapitalistiskt beteende för givet och kallar det för "hur människor är funtade" är det överhuvudtaget ingen fungerande överlevnadsstrategi att inkludera i sin grupp. Istället för att ens försöka "vara artig" mot dem på kapitalismens villkor ska man exkludera de som tolkar allt som konsumtion av upplevelser, eftersom de är infekterade av bolagsstadgarnas marknadsföringsvirus. Eftersom de skiter i sina geners överlevnad kan inte ens deras familj lita på dem, även om de tror sig "vilja deras bästa" leder deras skitande i genernas överlevnad till att deras missriktade omtanke (om "mående" istället för överlevnad) är värre än illvilja. Sådana zombies kan kännas igen på ett antal felslut som de tar för givna.

Att de underförstått antar att allt skulle handla om upplevelsekonsumtion och tar det antagandet för givet utan att ens förstå att det är ett mönster utöver de enskilda tillämpningarna är ett säkert tecken på att de är zombies. Ett symptom som säkert avslöjar en zombie är att zombien avbryter diskussioner med motiveringen "du är i affekt" eller motsvarande, som om diskussioner handlade om att kortsiktigt konsumera upplevelsenjutning istället för att lösa övergripande problem som varje icke-zombie förstår är syftet. Att det är ett säkert tecken på zombism att inte förstå övergripande syften utöver stundens upplevelser innebär även att det är ett säkert zombietecken att zombien antar att den som påpekar något som påstås "såra zombiens känslor" skulle "njuta av att såra andras känslor", som om stundens sidoeffekter vore det enda möjliga syftet. Det är lika dumt som att påstå att "det är bara din åsikt att skeppet sjunker" på ett sjunkande skepp och tro att den som påpekar att skeppet måste evakueras skulle "njuta av att såra" de som identifierar sig med bordsskicket vid skeppets festbord.

Det faktum att den som inte bryr sig om sina geners överlevnad är en zombie betyder dock inte att alla som vid en viss ålder inte har fortplantat sig skulle vara zombies. Olika individer kan ha olika livshistorier, vissa har icke-zombifierade släktingar som kan föra vidare deras gener (jämför nepotismen hos myrors sterila arbetare), vissa kanske använder sitt DNA i experiment med att skapa monster, och vissa kan vara hindrade från att fortplanta sig av yttre omständigheter. Att anklaga den sistnämnda kategorin för att vara "incels" är däremot ett säkert tecken på att anklagaren är en zombie, eftersom anklagelsen underförstått antar att det skulle vara konsumtion av sex som underhållning som var målet, istället för vidareförandet av generna som en icke-zombie förstår.

Det faktum att psykofarmakaförstörda hjärnor zombifieras av det kapitalistiska samhället innebär att varje psykofarmakabehandling som kapitalismen bekämpar intelligens med dödar det som annars hade varit en potentiell kollapsöverlevare. Det fortsätter psykiatrin med tills kollapsen kommer, så att dra ut på nuvarande infekterade civilisation så många små bitar i taget som möjligt är inte värt priset. Det är bättre att bekämpa psykiatrin, även om den kampen skulle påskynda civilisationskollapsen som potentiellt banar väg för nya, bättre civilisationer. Liksom det är bättre att evakuera ett sjunkande skepp än att dra ut på festmåltiden på skeppet, även om det påskyndar festens slut.

Bromdens inlägg fick mig att inte vilja ta den där cigaretten som jag planerade. Fy vilket skit och fy vilket skit psykofarmaka är. Helt sinnesjukt att staten tillåter kvacksalveri-psykiatrin fortsätta och fortsätta stämpla folk som psykiskt sjuka och angripa dem med lögner och psykofarmaka! Jag hatar dem och det är rätt att göra så. Fy fan det sitter politiker någonstans och bara låter psykiatrin fortsätta och fortsätta som om det var någon slags fundamentalistisk religiös rörelse som de själva är medlemmar i.

Jag undrar just om politikerna tar emot miljonbelopp från medicinföretagen för att tillåta denna skändliga mass-medicinering av svenskar?

Fenomenet har stor internationell spridning, storföretagen inklusive läkemedelsföretagen styr politiken i många länder. Sverige är bara ett av många företagsstyrda länder. Eftersom politikerna är zombifierade behöver de inte längre mutas på det sätt som behövdes tidigare. Företagen kan styra dagens politiker genom att deras marknadsföringsavdelningar, HR och andra icke-produktiva nonsensjobb skapar kontrollerade oppositioner som lurar båda sidorna i skendebatter att anklaga all verklig kritik mot storföretagen för att "stödja motståndarsidan" i skendebatterna mellan så kallad "höger" och så kallad "vänster".

Har man sådana partipolitiktroende i sin familj, kan man inte ens lita på familjen. Att en icke zombifierad individ märker att (vissa) medlemmar av familjen skiter i genernas överlevnad och bara bryr sig om kapitalistiska nöjen, det medför att den icke zombifierade individen märker att zombierna är förlorade fall. Även i sin egen familj. Det betyder inte att individen bara skulle bry sig om sig själv. Även om individen har oturen att vara den enda icke zombifierade medlemmen i sin familj, skulle en möjlighet att byta sin zombifierade familj mot en icke zombifierad familj resultera i att individen gärna uppoffrade sig för sin icke-zombifierade familj. Vilja att ställa upp för ättens överlevnad medför engagemang för familjemedlemmar som också bryr sig om det. Inte villighet att vara passopp åt zombifierade familjemedlemmar som bara använder tiden de får över av individens "hjälp" till att konsumera kapitalistisk underhållning och helt skiter i om ätten överlever.

Zombiernas antaganden av typen "arbeta för oss om du nu vill arbeta för ett större syfte än dig själv" eller "kämpa på om du nu inte vill ha bekvämlighet" visar zombiernas oförståelse för viljan att arbeta för ett högre syfte än stundens nöjen. Då duger det inte att elda för kråkor som bara lever för stundens nöjen. Påstår zombierna sig dessutom ha en "förmåga att förstå andras perspektiv" som de påstår att icke-zombien skulle sakna, visar detta ett grovt hyckleri hos zombierna som avslöjar att det är något utan ämnesomsättning de är infekterade av. Detta hyckleri är uppbackat av psykiatrin, vars skeva definitioner av empati i ena stunden påstår att empati handlar om att förstå perspektiv som är verkligt olika ens eget och i nästa stund räknar de som påstår att högre syften än njutning inte skulle existera som empatiska trots deras oförståelse för de högre syftenas perspektiv. Hyckleriet följer inte alls logiskt från evolutionsteorin, men är förklarligt som ett resultat av att kapitalismen styr psykiatrin till att förfölja individer som ser högre syften för att sådana inte maximerar sin konsumtion av underhållning.

Tja, Big Pharma...det är så systemet fungerar. Ett stort problem i sammanhanget är dessutom forskningsfusk. "Publish or perish", som man säger. Enbart förra året avslöjade AI en "epidemic of fake medical research" - hela 10.000 (sic!) vetenskapliga papper fick dras tillbaka:

https://www.youtube.com/watch?v=X85ZNjlHrPk

Och med tanke på de begränsade förmågorna hos AI är detta säkerligen bara toppen på ett isberg. Institutionerna som påstås vara till för att "granska forskningen" avslöjar sådant fusk som begås av privatpersoner utan en stor lobby, men de stora företagens fusk är inbyggt i granskningssystemet för att godkänna storföretagsfusket som "forskning" och felaktigt stämpla kritiken mot det som "fusk". Om man delar upp olika behandlingar efter storleken på de företag som tjänar pengar på dem, framgår det att de som kallar sig "skeptiker" kritiserar behandlingar som mindre företag tjänar pengar på men stämplar motsvarande kritik mot de största företagens behandlingar som "knäppa konspirationsteorier". Med andra ord är "skeptikerna" styrda av kapitalet.

De största företagen tjänar pengar på att lobba igenom regler som gör just deras produkter obligatoriska. De tjänar även pengar på att lobba för mer och mer kontroller som sätter dit de som lever på sätt som inte innebär konsumtion av deras produkter. De som tror att ökande reglering i samhället skulle bero på "att folk vill ha det så" och "drar samhället åt det håll de vill" är hjärntvättade av storföretagen och jobbar gratis som lakejzombies. Detta oavsett om de säger att det är "bra", "dåligt", "ett nödvändigt ont" eller något annat. Reglerna är igenomlobbade av storföretagen, för storföretagens profit. Inte för några "grupper" av fysiska personers skull.

De som påstår att "då gjorde företagen något bra även om de inte menade det" är hjärntvättade zombies eftersom de "värderingar" som påstår att reglerna som företagen tjänar pengar på skulle vara "bra" är planterade av företagen. Det är zombies som flyger privatjet mellan klimatkonferenser och tror att konferenserna skulle vara annat än riggade för att bli bränsleslukande jippon som inte ger några verkliga minskningar av användningen av fossila bränslen. Det är zombies som tror att antipälsaktivismen skulle skydda djur när fuskpälsarna läcker mikroplaster som skadar djur. Och så vidare.

Företagen använder kontrollerade oppositioner. Att nynazister är en kontrollerad opposition framgår inte bara av den i och för sig viktiga poängen att de felaktigt anklagar judar (som är fysiska personer med ämnesomsättning) för att manipulera vilket motsägs av att ingen varelse med ämnesomsättning skulle tjäna på rationalisering eller självbedrägeri vare sig evolutionsbiologiskt eller sociologiskt. Det framgår även av att nynazisterna felaktigt påstår att antidiskrimineringslagar skulle vara en "judisk strategi för att utrota vita", vilket tydligt motbevisas av att Japan på senare år har infört antidiskrimineringslagar fast japanerna inte är vita. Teorin om storföretagens lobbyism kan däremot förklara det med att antidiskrimineringslagar är en del av byråkratiseringen på sena stadier av kapitalism där lobbyism och marknadsföring tagit överhand över själva produktionen, eftersom de största företagen tjänar på att förbjuda nischning där mindre företag kan specialisera sig på specifika kunder och istället kapa de marknadsandelarna åt färre större företag.

Och nog fan ökar försäljningen av antidepressiva i Japan.