Citat:
Min största insikt är att man inte skall anpassa sig för att göra andra nöjda, utan man skall leva för sig själv. Det är egentligen ganska små saker för det mesta. Man ska t.ex. inte nervärdera sig själv genom att skynda sig över ett övergångsställe för att någon bilist kanske har bråttom. Man ska inte heller gå med på att låna ut pengar/saker till folk eller göra saker för dem om man egentligen inte vill det, utan man har faktiskt rätt att säga "nej". Du behöver inte heller tillstånd av oss andra i tråden för att börja trycka testosteron, utan det valet ligger helt i dina händer. Om någon tycker att du är en idiot är det faktiskt helt irrelevant.
Sedan är inte ens personlighet statisk. Du har ingen skyldighet att vara på ett visst sätt för att du alltid har varit så och för att din omgivning förväntar sig att det skall förbli så. Bara för att du har blivit mobbad, betyder inte att du ska förstöra ditt liv genom att se dig själv som ett mobboffer för all framtid. Förlåt ditt tidigare jag för att du var svag och bestäm dig för att bli en ny människa som du kan känna dig själv nöjd med. Om det är nödvändigt kan du intala dig att du är en ny människa redan nu och att du inte har någonting att göra med ditt gamla jag. Det viktiga är att du bryter negativa tankemönster och inte låter gammal skit förstöra för dig. Du kanske t.o.m. har vänner som känner sig överlägsna dig för att du har varit ett offer och (ofta undermedvetet) vill behålla en relationsdynamik där du befinner dig i underläge. Om någon vän eller t.o.m. familjemedlem försöker hålla tillbaka din personliga utveckling för att själv känna sig nöjd, bör du bryta med honom/henne.
För att ta ett personligt exempel från mitt eget liv använde jag länge glasögon. Jag gillade egentligen aldrig att använda glasögon för att jag kände mig som en oattraktiv nörd, men jag använde dem för att jag undermedvetet upplevde att min omgivning förväntade sig det av mig. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle känna igen folk på avstånd och kunna hälsa på dem. Men när jag började trycka testosteron insåg jag att det är skitsamma och att det faktiskt inte spelar någon roll. Det kändes som att jag kom ut från ett mentalt fängelse när jag slutade använda glasögonen och slutade bry mig om omgivningen.
Det här kanske låter flummigt. Förhoppningsvis kan någon del av min text vara till hjälp för dig.
Redigering: Sedan kan jag tillägga att jag med stor sannolikhet har paranoid personlighetsstörning sedan barndomen eller den tidiga tonåren. I vilket fall har jag alltid haft svårt att lita på folk och jag har aldrig gått till en psykolog p.g.a. detta. Men idag är min paranoia mer rationell då jag har insett att de allra flesta människor är motiverade av själviska begär, och de flesta kommer inte försöka skada mig om det inte ligger i deras intresse. Mobbning handlar om att någon vill öka sin sociala status på din bekostnad, men de flesta människor är inte mobbare. Så man ska vara försiktig med att anta att ens omgivning är fientlig. Att anta att människor i ens omgivning vill en illa kan påverka ens självförtroende och självkänsla negativt, så det är bättre att anta att folk har en positiv eller neutral inställning till dig tills motsatsen bevisas.
/Mvh Robert
__________________
Senast redigerad av Roidbert 2024-03-06 kl. 12:01.
Senast redigerad av Roidbert 2024-03-06 kl. 12:01.