Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Det var ju även så att de ryssar - ofta krigsfångar eller bara boende i tysk-ockuperat land - skickades till Tyskland för att tvångsarbete.
När befrielsen väl kom sen, till slut, så var det inte direkt några vidöppna famnar som välkomnade dem tillbaka in i fållan precis.
Det blev inte jättekul för dem, de ryska slavarbetarna - och ännu värre var det för de ryssar som t.o.m. hade låtit sig bli närmade till den tyska krigsmaskinen.
Men överlag så hanterade ryssarna kapitulation som praktiskt taget landsförräderi.
Det finns exempel på hur soldater som försökt kapitulera blev attackerade av sina egna, och ibland såg tyskarna inget annat val än att köra ut med en pansarvagn för att hämta dem, skydda dem från sina egna alltså.
Men man såg som sagt kapitulation som något högst förargligt, och det var svårt för många av dem att förstå varför ryssar kunde låta sig tvångsarbetes utan att försöka fly, eller börja gå lös på alla tyskar som fanns runt omkring överallt i Tyskland.
Och, för att inte klandra ryssarna mer än nödvändig för detta, så kan det väl även nämnas att det i de svenska militära skrivelserna till soldaterna fanns med passager som uppmanade officerarna att "genast hugga ner med värja eller pique den som av räddhåga försöker slinka undan sin plikt."
Det var därför som officerare och underofficerare alltid skulle gå några steg bakom soldaterna. Ja, inte BARA för att hugga ner dem alltså, utan för att huvudsakligen snabbt kunna fylla i de luckor som kunde uppstå under beskjutning.
Dvs under den karolinska eran, och förmodligen levde det kvar under Frihetstiden också ända fram ti.o.m. Gustavs försök att få rätsida på allt elände som Frihetstiden ställt till med.
