Skriver detta utan redigering.
I USA på arbete. Lyckas uppgradera till business class och njuter av resan dit. 3 rätters och en säng känns lyxigt. En intensiv vecka följer utan sömn och mycket sociala aktiviteter.
Efter arbetet går en gemensam buss till centrala Manhattan. Packar mina väskor och knölar in mig i bussen bredvid en kollega jag egentligen inte orkar prata med. Vill bara sova och titta ut genom fönstret. Helt slut. Bussfärden tar nästan 3h och jag är kissnödig halva resan. Oändligt obekväm resa med med hål i vägen och trångt att komma in i NY.
Kommer fram och är helt slut, måste hitta en toalett. Anländer cirka klockan 14, har ett rum vid ett finare hotell vid times Square som jag måste ta mig till innan jag avlider. Säger hej då lite tafatt och springer ner i tunnelbanan och hoppas det går fort till hotellet.
Inser att NY tunnelbana ett zoo med konstiga människor som spelar trummor och ser beväpnade hemvärnet som bevakar.
Kommer äntligen till hotellet efter mycket besvär och lyckas checka in. Förvånansvärt sunkigt trots det fina namnet och höga priset.
Softar två timmar på hotellet innan jag känner att jag måste göra någonting av dagen jag har i NY.
Går på en ishockeymatch på madison square garden efter att bestämt mig i sista minuten. Väldigt kul och inser att amerikanare har förstått det här med underhållning och mat. Dricker 2 öl och en gin and tonic innan matchen är slut. Går ut och känner mig glad och funderar på var alla kollegorna är och om jag ska ansluta.
Smiter in i en cannabisaffär för att kolla läget. Vet att det är legalt nu men hört att det inte säljs något starkare och att det lagliga är mellanmjölk. Går in och möts av ett flertal personer av känd hudfärg. Finns mest Vape som jag har noll koll på och frågar om det finns något jag kan röka.
Killen ser misstänkt på mig och säger ”Oh you mean pre-rolled”. Han har två att välja på: en som kostar 10 dollar och en som kostar 50 dollar. Jag tar två som kostar 10 och ber om eld innan jag går ut.
Väl ute med min pre-rolled tänker jag att det här kommer inte kännas alls och jag drar några djupa bloss. Går vidare söderut och tänker att jag kanske ska ansluta till mina kollegor i meat packning district.
Efter ett kvarter drar jag flera djupa bloss och börjar känna känslan av att vara hög. Torr i munnen, drar lite i hårfästet och smått känsla av att jag tappar kontrollen. Saktar ner och börjar gå tillbaka för att få kontroll men inser att det är försent. Står vid en korsning och förstår att jag är helt väck. Står stilla men vill gå över. Ingen kontroll över mina rörelser.
Får panik och inser att detta är farligt. Ensam i NY och börjar tappa kontrollen över min kropp totalt! Blir rädd och tänker att nu gäller det att komma till hotellet fort. Lyckas vinka in en taxi och förklarar vart jag ska. Nu börjar helvetet.
Det är trångt och stökigt i NY. Trafiken går i snigelfart och det tutas och bråkas hela tiden. Jag kan inte hålla mig vaken och glider in i ett meta-tillstånd där jag ibland registrerar vad som händer men samtidigt flyter ovanpå allt. Jag hamnar i trans och något jag aldrig upplevt tidigare.
Nu är jag med om en livsomvälvande upplevelse. Jag är i en loop av dejavu där jag inte vet var jag är eller vad som händer. Jag känner av rörelserna att jag förhoppningsvis är i en bil men har en extrem overklighetskänsla där en loop spelar upp sig i mitt huvud där jag återspelar mina sista minnen i livet. Jag är övertygad att jag är död och ligger påkörd i en korsning. Allt min hjärna ger mig kan jag förutspå 3 sekunder innan jag tänker det: ”skak, andas. Torr i munnen. Svårt att andas. Tut. Föraren som frågar om jag är ok. Egna tankar från barndomen blandas med dagens händelser. Repetera. Repetera. Repetera. Jag är i skärselden.
Jag är nu övertygad om att jag är död och att detta är min hjärnas sista tankar på repeat. Detta är i sanning skärselden!
Jag får en stark överlevnadsinstinkt. Samtidigt känner jag att jag kan andas och har inte gjort något ont, jag förstår att det kan vara mina sista andetag och gör mitt yttersta för att leva.
Mitt enda hopp i denna deja-vu loop från skärselden är att jag hoppas att tiden går. Att tiden inte står stilla och jag är fast i loopen för all evighet. Hoppas. tiden. Går.
Efter en tid som känns som en evighet försöker jag bryta loopen. Jag försöker öppna dörren och slår till slut på rutan till taxichauffören. Förstår av hans reaktion att detta är farligt. Försöker öppna dörren utan att loopen bryts.
Återgår till mitt hopp att tiden inte står stilla. Att det kanske ändå finns ett hopp, inte att överleva men att komma ur loopen. Är nu helt övertygad att jag är död och att min hjärna spelar sista intrycken om och om igen. Om och om igen. Panik!
Tänker att om det är en dröm måste jag tillbaka till min säng. Då kan jag komma ur loopen. Kryper ut taxin och sen är det luddigt. På något sätt måste jag fått hjälp att ta mig till mitt hotellrum. Vaknar mitt i natten och tänker att jag har halva poliskåren efter mig och att pass och plånbok är långt borta.
Vaknar igen på morgonen och är lite snurrig men kollar snabbt plånbok och pass samt dator. Till min stora förvåning är allt där. Vill inte tro på det och somnar om. Vaknar senare och ser mig själv i spegeln. Tror att jag ska ha sår och skador överallt men ser inte en skråma. Helt otroligt!
Kollar pass o plånbok igen och ser att allt är där. Har inte ens hål i kläderna.
Kl 11 knackar städerskan på dörren och frågar om jag ska checka ut. Tar ett bad och klär på mig, packar ihop mina saker och checkar ut. Tror hela tiden att polisen ska komma men ingen rör en min.
Går ut på gatan och inser att jag lever och inget irreversibelt hänt. Helt otroligt!!
Jag accepterade att jag skulle dö eller var död. Min själ var helt övertygad om att min hjärna spelade de sista minnena på repeat. Ett av de hemskaste saker man kan uppleva. I sanning skärselden.
Är djupt tacksam för den taxichaufför som måste hjälpt mig in på hotellrummet och inte stal några saker. Helt otroligt att någon hjälpte mig på det sättet mitt i NY.
Händelsen har satt djupa spår i mig och jag är evigt tacksam för den utökade tid i livet som jag fått.
Knölar in mig på flyget hem och somnar direkt när jag kommit till ro i flygstolen.
Over and out.
I USA på arbete. Lyckas uppgradera till business class och njuter av resan dit. 3 rätters och en säng känns lyxigt. En intensiv vecka följer utan sömn och mycket sociala aktiviteter.
Efter arbetet går en gemensam buss till centrala Manhattan. Packar mina väskor och knölar in mig i bussen bredvid en kollega jag egentligen inte orkar prata med. Vill bara sova och titta ut genom fönstret. Helt slut. Bussfärden tar nästan 3h och jag är kissnödig halva resan. Oändligt obekväm resa med med hål i vägen och trångt att komma in i NY.
Kommer fram och är helt slut, måste hitta en toalett. Anländer cirka klockan 14, har ett rum vid ett finare hotell vid times Square som jag måste ta mig till innan jag avlider. Säger hej då lite tafatt och springer ner i tunnelbanan och hoppas det går fort till hotellet.
Inser att NY tunnelbana ett zoo med konstiga människor som spelar trummor och ser beväpnade hemvärnet som bevakar.
Kommer äntligen till hotellet efter mycket besvär och lyckas checka in. Förvånansvärt sunkigt trots det fina namnet och höga priset.
Softar två timmar på hotellet innan jag känner att jag måste göra någonting av dagen jag har i NY.
Går på en ishockeymatch på madison square garden efter att bestämt mig i sista minuten. Väldigt kul och inser att amerikanare har förstått det här med underhållning och mat. Dricker 2 öl och en gin and tonic innan matchen är slut. Går ut och känner mig glad och funderar på var alla kollegorna är och om jag ska ansluta.
Smiter in i en cannabisaffär för att kolla läget. Vet att det är legalt nu men hört att det inte säljs något starkare och att det lagliga är mellanmjölk. Går in och möts av ett flertal personer av känd hudfärg. Finns mest Vape som jag har noll koll på och frågar om det finns något jag kan röka.
Killen ser misstänkt på mig och säger ”Oh you mean pre-rolled”. Han har två att välja på: en som kostar 10 dollar och en som kostar 50 dollar. Jag tar två som kostar 10 och ber om eld innan jag går ut.
Väl ute med min pre-rolled tänker jag att det här kommer inte kännas alls och jag drar några djupa bloss. Går vidare söderut och tänker att jag kanske ska ansluta till mina kollegor i meat packning district.
Efter ett kvarter drar jag flera djupa bloss och börjar känna känslan av att vara hög. Torr i munnen, drar lite i hårfästet och smått känsla av att jag tappar kontrollen. Saktar ner och börjar gå tillbaka för att få kontroll men inser att det är försent. Står vid en korsning och förstår att jag är helt väck. Står stilla men vill gå över. Ingen kontroll över mina rörelser.
Får panik och inser att detta är farligt. Ensam i NY och börjar tappa kontrollen över min kropp totalt! Blir rädd och tänker att nu gäller det att komma till hotellet fort. Lyckas vinka in en taxi och förklarar vart jag ska. Nu börjar helvetet.
Det är trångt och stökigt i NY. Trafiken går i snigelfart och det tutas och bråkas hela tiden. Jag kan inte hålla mig vaken och glider in i ett meta-tillstånd där jag ibland registrerar vad som händer men samtidigt flyter ovanpå allt. Jag hamnar i trans och något jag aldrig upplevt tidigare.
Nu är jag med om en livsomvälvande upplevelse. Jag är i en loop av dejavu där jag inte vet var jag är eller vad som händer. Jag känner av rörelserna att jag förhoppningsvis är i en bil men har en extrem overklighetskänsla där en loop spelar upp sig i mitt huvud där jag återspelar mina sista minnen i livet. Jag är övertygad att jag är död och ligger påkörd i en korsning. Allt min hjärna ger mig kan jag förutspå 3 sekunder innan jag tänker det: ”skak, andas. Torr i munnen. Svårt att andas. Tut. Föraren som frågar om jag är ok. Egna tankar från barndomen blandas med dagens händelser. Repetera. Repetera. Repetera. Jag är i skärselden.
Jag är nu övertygad om att jag är död och att detta är min hjärnas sista tankar på repeat. Detta är i sanning skärselden!
Jag får en stark överlevnadsinstinkt. Samtidigt känner jag att jag kan andas och har inte gjort något ont, jag förstår att det kan vara mina sista andetag och gör mitt yttersta för att leva.
Mitt enda hopp i denna deja-vu loop från skärselden är att jag hoppas att tiden går. Att tiden inte står stilla och jag är fast i loopen för all evighet. Hoppas. tiden. Går.
Efter en tid som känns som en evighet försöker jag bryta loopen. Jag försöker öppna dörren och slår till slut på rutan till taxichauffören. Förstår av hans reaktion att detta är farligt. Försöker öppna dörren utan att loopen bryts.
Återgår till mitt hopp att tiden inte står stilla. Att det kanske ändå finns ett hopp, inte att överleva men att komma ur loopen. Är nu helt övertygad att jag är död och att min hjärna spelar sista intrycken om och om igen. Om och om igen. Panik!
Tänker att om det är en dröm måste jag tillbaka till min säng. Då kan jag komma ur loopen. Kryper ut taxin och sen är det luddigt. På något sätt måste jag fått hjälp att ta mig till mitt hotellrum. Vaknar mitt i natten och tänker att jag har halva poliskåren efter mig och att pass och plånbok är långt borta.
Vaknar igen på morgonen och är lite snurrig men kollar snabbt plånbok och pass samt dator. Till min stora förvåning är allt där. Vill inte tro på det och somnar om. Vaknar senare och ser mig själv i spegeln. Tror att jag ska ha sår och skador överallt men ser inte en skråma. Helt otroligt!
Kollar pass o plånbok igen och ser att allt är där. Har inte ens hål i kläderna.
Kl 11 knackar städerskan på dörren och frågar om jag ska checka ut. Tar ett bad och klär på mig, packar ihop mina saker och checkar ut. Tror hela tiden att polisen ska komma men ingen rör en min.
Går ut på gatan och inser att jag lever och inget irreversibelt hänt. Helt otroligt!!
Jag accepterade att jag skulle dö eller var död. Min själ var helt övertygad om att min hjärna spelade de sista minnena på repeat. Ett av de hemskaste saker man kan uppleva. I sanning skärselden.
Är djupt tacksam för den taxichaufför som måste hjälpt mig in på hotellrummet och inte stal några saker. Helt otroligt att någon hjälpte mig på det sättet mitt i NY.
Händelsen har satt djupa spår i mig och jag är evigt tacksam för den utökade tid i livet som jag fått.
Knölar in mig på flyget hem och somnar direkt när jag kommit till ro i flygstolen.
Over and out.
__________________
Senast redigerad av 124minuten 2024-03-12 kl. 02:10. Anledning: Edit
Senast redigerad av 124minuten 2024-03-12 kl. 02:10. Anledning: Edit
NYC är underbart och vanligt folk är magiska när man minst anar det!
