De två stora skiljelinjerna i de här stadsdelarna går kring 1970 och kring 1990-1995:
*Fram till cirka 1970 kunde i princip alla nybyggda lägenheter hyras ut. Omkring 1970 ändrades lagstiftningen och finansieringsmöjligheterna kring bostadsköp (tidigare hade det varit ett rätt komplicerat regelverk för den som ville köpa/finansiera sin bostad), dessutom var det 100% ränteavdrag så de med fasta inkomster började flytta till nybyggda villaområden istället. Det var från denna tid som socialen m.fl. började hyra ut lägenheterna till missbrukare och annat, de första flyktingvågorna kunde få boende där och många lägenheter kom att stå tomma i åratal för att det inte fanns någon efterfrågan på dem. Ville man ha en lägenhet på förstahandskontrakt kunde det gå att ordna på samma dag.
*Men även med flyktingvågor och missbrukarna i åtanke så fanns fram till tidigt 1990-tal en kärna av svensk arbetar-lägre medelklass i alla de här områdena. Tänk ensamstående postkassörskor, hantverkarlärlingar, vaktmästare m.fl. Det var människor som gick till sina arbeten på vardagarna och skötte sig, ringde de polisen så kom de (och det var en hel del lägenhetsbråk och slagsmål polisen ryckte ut till). Många av missbrukarna var förtidspensionärer så arbetslöshetsnivåerna var kanske max någonstans mellan 5-10% av den arbetsföra befolkningen - Vansinnigt högt för att vara i dåtida Sverige, men inget som hotade stadsdelen i stort. Var man inte inne i missbrukar-socialfallskretsarna så gick det också att undvika dem i stora drag och sköta sitt.
* Kring 1990 ändrades skattesystemet igen, en stor effekt på hyrorna var att alla tjänster belades med 25% moms vilket gjorde att snöröjning, fastighetsskötsel m.m. ökade i pris och fick tas ut på hyrorna som kunde stiga med 15-25% på ett år (det var också hög inflation under dessa år vilket förstås också togs ut på hyrorna men den införda momsen på fastighetstjänster kunde tas ut direkt utan att Hyresgästföreningen kunde göra något åt det). Samtidigt slog 1990-talskrisen till vilket proportionellt sett drabbade just kärnan av den svenska arbetar-lägre medelklass som bodde där hårdast. Lägg sen till 1990-talets flyktingvågor och som just inte heller fick något jobb och Sverige fick för första gången i modern tid stadsdelar där över hälften av den arbetsföra befolkningen saknade jobb/fast anställning.
* När den svenska ekonomin började stabiliseras och förbättras från 1995 och framåt hade räntorna sjunkit till historiskt låga nivåer samtidigt som arbetslösheten fortfarande bet sig kvar. Av de som hade jobb blev det alltså möjligt för fler av dem att köpa sina bostäder, jämfört med att hyra i en stadsdel där dels hyrorna hade stigit ganska mycket på några år och dels hade förändrats socialt med massarbetslöshet och osedvanligt stor invandring jämfört med tidigare. Kärnan av svensk arbetar-lägre medelklass dvs de som fortfarande hade jobben kvar började köpa egna hem/bostadsrätter och flyttade oftast därifrån.
Sen har utvecklingen sett ut som den gjort under de senaste 30 åren.
__________________
Senast redigerad av Hurrit 2024-04-13 kl. 13:36.
Anledning: Stavning