De Svenska stormannaätternas framväxt

Robert Wadlow var 2,72 cm.

https://en.wikipedia.org/wiki/Gigantism

Genetiska störningar hos enskilda individer inträffade givetvis även för femhundra år sedan. De här individerna brukar sällan bli särskilt gamla men det blev man ju generellt sett inte i andra fall heller på den här tiden så jag kan tänka mig att en tjugotvååring på 2,19 cm var en fruktad syn för motståndaren och någon man satte främst i hirden och som även fick en påkostad begravning när han några år senare avled.

Döttrar kunde vara värdefulla för att kunna gifta in sig i en stormannaätt men det blir ju också en viktig ekonomisk faktor med många söner eftersom man kan sköta en större gård med fler barn.

Det finns ju en gräns för hur stor gård en bonde och hans hustru kan sköta. Fick man fler barn som överlevde till vuxen ålder (barnadödligheten var enorm) kund man odla upp mer mark och det gav en ekonomisk fördel. Denna förbättrade ekonomi leder ju till att man kan anställa hirdmän men även ytterligare lantarbetare.

Jag vet inte så mycket om de medeltida stormannaätternas tidiga historia, men en del av dem inledde kanske sin karriär med att kapa åt sig mark, och kanske även trälar, med vapenmakt och våld? (Det går såklart lättare om familjen är stor och familjemedlemmarna storväxta.

Så småningom utvidgade man sina domäner genom att besegra andra stormän eller- som du säger - bilda allianser genom att gifta bort sina döttrar med söner till andra stormän.

Jag vill inte racka ned alltför mycket på medeltidens stormän, för samhället var så annorlunda då. Men när det inte fanns någon riktigt fungerande stat, polis eller militär var det väl egentligen fritt fram för vem som helst att försöka ta för sig? Jag kan mycket väl tänka mig att en del av de tidiga stormannaätterna var rätt råa och brutala. Kanske nästan i nivå med kriminella gäng och klaner och att de härskade med hot, våld och utpressning?

Tror man ska fokusera mer på det ekonomiska och mindre på våld när det gäller stormannaätters framväxt. Som historisk jämförelse finns det mer dokumenterat historiskt material från bland annat medeltida England och Frankrike. Och där kan man se hur den ekonomiska ojämlikheten ökade över tid så att de i toppen blev rikare och rikare och fler och fler blev fattigare. Detta har även simulerats matematiskt och där slutar det alltid med att en ensam släkt i toppen äger allting och resten blir livegna fattiglappar. Nu ser det inte riktigt ut så i verkligheten utan den här accelererande ojämlikheten avbryts alltid av våldsamheter eller epidemier. Och efter dessa avbrott ritas hela spelplanen om och nya ätter tar över.

Kolla t ex hur många medeltida adelsätter som fortfarande fortlever ännu idag. Försvinnande få! https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_uradel


Det vore intressant om man kunde genomföra y-dna testet på Birger Jarls kvarlevor på nytt. Då tekniken på detta område har blivit så mycket bättre jämfört med 2012. Exempelvis fick man ganska nyligen fram en rätt detaljerad haplogrupp från Richard Wagners hårstrån.

Ja, med tiden kunde en stormannaätt bli mäktig, och klyftorna mellan den lokala stormannafamiljen och resten av befolkningen ökade ofta.

Men det började för det allra mesta med våld eller hot, för det var inte precis så att vanligt folk gav bort sin mark gratis till någon som kom och bad snällt om den.

Eftersom tråden behandlar tidig medeltid, vilket är strax efter år 1000 i norden och från cirka 500 nere på kontinenten, vet jag inte om det är så relevant att tala i ekonomiska termer. De flesta hade inga pengar eller tillgångar att tala om, förutom jord. Och om en stormannaätt tog den så hade man just inget kvar.

I1 M523 var rejält spridd i Skandinavien långt före Bjälboätten, så man behöver inte tillhöra den släkten bara för att man tillhör den haplogruppen.

Kuriosa: om man har Bjälboätten i sitt släktträd så finns där även det danska kungahuset, med kungar som Gorm den Gamle, Harald Blåtand och Sven Tveskägg. Folke den Tjocke var gift med den danska prinsessan Ingegärd Knutsdotter, dotter till danske kungen Knut den Helige.

Nej sanningen är nog att ingen vet något bestämt om det här.

Man behövde nog inte kapa åt sig mark till en början, utan det fanns nog utmarker som kunde läggas under plog, det var nog istället arbetskraften som begränsade storleken på gården i förhistorisk tid. När befolkningen blev större blev det mer problematiskt, givetvis och våldsamma övertaganden av jordbruksmark förekom säkert.

Det vi kan hålla oss till är ju sagalitteraturen och den berättar ju om stormän och hövdingar (som ibland kallas kungar) redan under vikingatiden, annars.

Ja, allra först i början fanns det väl för det mesta gott om mark att odla upp. Som i Gutasagan, där Tjelvars tre barn fick varsin tredjedel av ön och det fanns mark så det räckte åt alla under många generationer. Eller Uppland under just före och under vikingatiden, där landet steg snabbt ur havet och bördig mark tillkom i snabb takt. I sådana fall kunde det nog uppstå stormannaätter utan att man behövde strida speciellt mycket.

En annan användare länkade tidigare i tråden till en förteckning över svensk uradel. I den rätt korta listan finns en ätt som heter Ulv. Den grundades av ingen annan än Birger Jarls kusin, riddaren Karl Karlsson, och Ulvarna var sedan riksråd under flera generationer, så de måste haft ett gott samarbete med Birger Jarl och hans avkommor. Förmodligen fanns liknande förhållanden mellan Birger Jarl och andra ledande ätter.

Där kommer vi in på din teori i trådstarten, om det hjälper att ha många söner. Det kan det alldeles säkert göra, och om man, som Birger Jarl, lägger till manliga kusiner, och kanske sysslingar så får man ytterligarel fördelar. Bjälboätten blev med tiden mycket vittförgrenad, och det finns idag tiotusentals (kanske hundratusentals) svenskar som hittar Birger Jarls far eller någon av hans bröder i sitt släktträd. Det framkom tydligt när jarlen Karl Döves sigill återfanns för tio-tolv år sedan. Karl Döve var en av Birger Jarls farbröder. Någon lade upp en sida på nätet och frågade om det möjligen kunde finnas några levande avkommor till Karl Döve. Det kom en del svar: https://www.rotter.se/faktabanken/ro...till-karl-dove

Birger Jarl såg även till att eliminera konkurrenter. Han avrättade rätt stora mängder med stormän, och ibland hela familjer, och satte in lojalt folk istället. T ex i området mellan Mälaren och Dalälven. Det finns endast dokumentation kvar om några enstaka personer som styrde och ställde där före Birger Jarl.

Nu får nog Borger Jarl ses som ett rätt extremt exempel vad gäller stormäns sätt att tillskansa sig makt. Men andra stormän har säkert gått tillväga på liknande sätt, fast i mindre skala. Som du säger i startinlägget var det säkert en fördel att ha många män i familjen (och närmsta släkten).

Jag har ett inspel på det där: Det är just de stora slättområden som snabbt steg ur havet som blev maktcentra.

I övrigt kan jag bara hålla med.

När man väl satt på makten hade man också bättre möjlighet att bli längre. Trälar hade inte lika bra mat.

Jordanes beskriver en del stammar som långväxta, och ibn Fadlan säger att ruserna är långa. Det kan nog mycket väl stämma i jämförelse med sydliga stadsbor och bönder, som kanske hade en ensidigare kost.

Den som inte gillar poddar slutar läsa här.

Det senaste avsnittet av Vetenskapsradion Historia tangerar TS. De grupper som importerade brons till Skandinavien utgjorde ett övre skikt i samhället, antar man:


https://sverigesradio.se/avsnitt/hal...mliga-sallskap

Ja. Säkert är det så; även idag ser man ju att framgång föder framgång.