Varför är socialdemokratin kapitalisternas bästa vänner?

Är väl inte svårare än så att både klassiska socialdemokratin och det nationella industriella storkapitalet hade gemensamma intressen av lyckade gigantiska industriföretag. Kapitalisterna för de stora vinsterna och arbetarna för automatiserade högproduktiva arbeten med höga löner.

Inte lika uppenbart varför det är så idag då de dominerande kapitalisterna är inom finans och liknande.

Socialdemokratin agerar som en förklädd förlängning av storfinansens intressen genom att skapa en ekonomisk miljö som gynnar kapitalets tillväxt och dominans. Genom subtila skattepolitiska manövrar och ekonomiska åtgärder favoriserar de storföretagen och de rika medan de upprätthåller en illusion av social rättvisa och stöd för arbetarklassen.

Med skickligt politiskt spel maskeras deras sanna agenda bakom en fasad av välmenande reformer och solidaritet, som proletariatet får stå för, vilket låter dem bevara sin makt och stöd från väljarna. De drar nytta av en taktisk kombination av välfärdslöften och skattelättnader för de förmögna för att upprätthålla status quo och skydda storfinansens intressen.

På så sätt blir socialdemokratin en tyst komplottör med storfinansen och fortsätter att säkra dess hegemoni över ekonomin, allt medan den försöker behålla en image av progressivitet och socialt ansvar.

Jag tror många som stöttar socialdemokratin tänker att staten står över kapitalet. Att vi (folket) röstat fram socialdemokratiska politiker som genom staten reglerar och håller kapitalisterna i schack på ett sätt som ska gynna vanliga arbetare. Men så är det inte riktigt. De reglerar bara småföretagarnas verksamheter. Den internationella storfinansen däremot är över staten i detta system, och det betyder att hela vår nation är förslavade av dem och inte tvärtom.

I enlighet med Marx betraktar han högerväljare, särskilt småföretagare, som del av petit bourgeois, en grupp med marginellt bättre ekonomisk ställning än anställda inom småföretag eller den offentliga sektorn. Deras klagomål på högt skattetryck är i grunden befogade enligt ett marxistiskt synsätt. Men deras borgliga politik erbjuder ingen verklig lösning; den strävar endast efter mindre regleringar för att gynna sina egna småföretags tillväxt, utan att ta ansvar för att betala för arbetsgivaravgifter och liknande. Det är en självisk agenda som prioriterar deras egna ekonomiska intressen framför en verklig förändring som gynnar hela arbetarklassen.

Som jag ser det så är den enda lösningen på detta dilemma att bryta sig ur detta förtryck är genom antingen att använda staten, via ett politiskt parti, för att övertrumfa storfinansens intressen och samtidigt tillåta viss grad av kapitalistiska strukturer på mindre skala. Det innebär att staten styr till förmån för folket och tillåter privat ägande av produktionsmedlen, särskilt i form av småföretagande. Alternativt, en total avveckling av all privat ägande av produktionsmedlen, något som många benämner som kommunism, kan vara en väg att gå.

Kommunism som vi sett hur det blivit praktiken har varit rätt ineffektivt, och folk gillar ju att kunna sitta på kaféer och umgås. Jag ser inget problem med småföretagande eftersom de jobbar och på ett effektivt sätt tillgodoser lokala behov än vad en administrativ kommunistisk stat förmår. Har man folkgemenskap i grunden som man får genom en etnisk homogen befolkning så kommer också småföretagare att behandla sina anställda bättre trots sina ekonomiska vinstintressen, eftersom småföretagarna också kommer dela värderingar om att meningen med livet är inte att bli rik men att vara med och bygga community.

Vad tänker ni som är pålästa om detta? Vad är era tankar och perspektiv?

Vad tänker ni som är pålästa om detta? Vad är era tankar och perspektiv?

En smart kapitalist förstår att omfördelning leder till fler köpkraftiga kunder.
T.ex. barnbidraget innebär att det säljs mer kläder, leksaker och glass den 20:e varje månad. Det blir klirr i kassan för de som säljer sånt. En korkad kapitalist tänker mest på nästa års resultat efter skatt och därför är han medlem i skattebetalarnas förening, röstar på M, tycker att Svantesson är en jättebra person och ogillar "bidragsturismen från MENA" som han har läst om på Flashback.

Med detta sagt, är alltså socialdemokraterna "smarta" kapitalister, och högern korkade kapitalister.

Nä, en kapitalist är en person som äger produktionsmedel t.ex. en fabrik. Politiska partier är ideella. De är inte kapitalister.

"IQ 130" men helt obildad

Nej, Binary. Du har rätt ...

Du kan inte ens skilja mellan orden Ja och Nej? Du har verkligen problem

Mitt svar klargjorde att även om politiska partier inte äger produktionsmedel, stöder de kapitalistiska principer genom sin politik. Socialdemokratisk omfördelningspolitik gynnar kapitalismen genom att öka köpkraften, vilket i slutändan gynnar storfinansen. Om du inte förstår detta, är det du som har problem.

I en blandekonomi som Sverige är det så klart bra att stimulera både löntagare/konsumenter och företagande. Socialdemokraterna är inte emot företag. Världen är inte svartvit. Och troligen är det väl så att den svenska modellen som ofta bygger på kompromisser och helhetssyn och inte en svartvit världsbild är en bra idé.

Socialdemokratin agerar som en förklädd förlängning av storfinansens intressen genom att skapa en ekonomisk miljö som gynnar kapitalets tillväxt och dominans. Genom subtila skattepolitiska manövrar och ekonomiska åtgärder favoriserar de storföretagen och de rika medan de upprätthåller en illusion av social rättvisa och stöd för arbetarklassen.

Med skickligt politiskt spel maskeras deras sanna agenda bakom en fasad av välmenande reformer och solidaritet, som proletariatet får stå för, vilket låter dem bevara sin makt och stöd från väljarna. De drar nytta av en taktisk kombination av välfärdslöften och skattelättnader för de förmögna för att upprätthålla status quo och skydda storfinansens intressen.

På så sätt blir socialdemokratin en tyst komplottör med storfinansen och fortsätter att säkra dess hegemoni över ekonomin, allt medan den försöker behålla en image av progressivitet och socialt ansvar.

Jag tror många som stöttar socialdemokratin tänker att staten står över kapitalet. Att vi (folket) röstat fram socialdemokratiska politiker som genom staten reglerar och håller kapitalisterna i schack på ett sätt som ska gynna vanliga arbetare. Men så är det inte riktigt. De reglerar bara småföretagarnas verksamheter. Den internationella storfinansen däremot är över staten i detta system, och det betyder att hela vår nation är förslavade av dem och inte tvärtom.

I enlighet med Marx betraktar han högerväljare, särskilt småföretagare, som del av petit bourgeois, en grupp med marginellt bättre ekonomisk ställning än anställda inom småföretag eller den offentliga sektorn. Deras klagomål på högt skattetryck är i grunden befogade enligt ett marxistiskt synsätt. Men deras borgliga politik erbjuder ingen verklig lösning; den strävar endast efter mindre regleringar för att gynna sina egna småföretags tillväxt, utan att ta ansvar för att betala för arbetsgivaravgifter och liknande. Det är en självisk agenda som prioriterar deras egna ekonomiska intressen framför en verklig förändring som gynnar hela arbetarklassen.

Som jag ser det så är den enda lösningen på detta dilemma att bryta sig ur detta förtryck är genom antingen att använda staten, via ett politiskt parti, för att övertrumfa storfinansens intressen och samtidigt tillåta viss grad av kapitalistiska strukturer på mindre skala. Det innebär att staten styr till förmån för folket och tillåter privat ägande av produktionsmedlen, särskilt i form av småföretagande. Alternativt, en total avveckling av all privat ägande av produktionsmedlen, något som många benämner som kommunism, kan vara en väg att gå.

Kommunism som vi sett hur det blivit praktiken har varit rätt ineffektivt, och folk gillar ju att kunna sitta på kaféer och umgås. Jag ser inget problem med småföretagande eftersom de jobbar och på ett effektivt sätt tillgodoser lokala behov än vad en administrativ kommunistisk stat förmår. Har man folkgemenskap i grunden som man får genom en etnisk homogen befolkning så kommer också småföretagare att behandla sina anställda bättre trots sina ekonomiska vinstintressen, eftersom småföretagarna också kommer dela värderingar om att meningen med livet är inte att bli rik men att vara med och bygga community.

Vad tänker ni som är pålästa om detta? Vad är era tankar och perspektiv?