Varför skäms inte araber för Israelsituationen?

Man ser ofta demonstrationer där arga araber protesterar mot Israel, och hur de behandlar palestinier. Araber skryter ofta om hur de har, eller har haft makt över andra, och de utgår från en slags moral där den starke har rätt. Samtidigt så har vi en situation där ett stort antal arabländer samtidigt anföll Israel och blev totalbesegrade. Hur kommer det sig att araber för det första inte skäms över detta nederlag, och för det andra dessutom gärna lyfter fram palestinier som offer?

En rätt dum fråga.
Många Araber saknar all form av tänkande som vi är vana med, typ som ånger och skam.

Logiskt tänkande är uttryckligen förbjudet i islam:

https://twitter.com/endislam/status/1776281747203965334

Nu är jag kanske inte den mest lämpad att svara på detta då jag inte alltid är överens med muslimerna när det gäller relationen till Israel men jag ska ändå försöka ge både min och gemene muslimens bild av hela situationen.

Det finns många komponent i det här, som Alice en gång sade. De flesta araber ser Israel som en ockupationsmakt som precis som alla andra ockupationsmakter innan kommer så småningom att besegras och lämna Palestina. Precis som Frankrike, Belgien, Italien, GB och andra tidigare gjort.

En annan aspekt är den religiösa. Enligt skrifterna är muslimer och judar och kristna är "fiender" och kommer att strida mot varandra till och från, och varaktig, hållbar och evig fred är omöjlig. Tillslut kommer slutstriden och då kommer muslimerna vinna den. Jag vet att judar (och ev kristna) tror att det är dem som kommer vinna den. Jag har inga problem med det. En smart människa spenderar inte mycket tid & energi över en sådan information utan vet att den hör till sorten "information som bara tiden kan utvisa". Jag hade inte önskat att det går hela den vägen att vi ser med egna ögon vem det är som vinner men om det är det enda möjliga då kan vi inte göra så mycket åt det.

Du kanske undrar i vad då jag och "vanliga muslimer" inte är överens. Jo, det är i hur hi ska vara under tiden. Alltså jag menar att vi måste jobba för fred och försöka minimera skadorna (inte minst i form av muslimska liv) så mycket som möjligt och att vi måste förstå att det inte är till någons nytta att "vi skyndar på processen" men då anklagas jag och skolan jag tillhör för att vara för passiva och fega.

Bröderna, alltså Ibn Rush och resten av Brödraskapets gäng, hade möjligen glömt bort osmanerna med flit men i mitt fall är det annorlunda. För mig handlar det snarare om att jag aldrig tagit turken på allvar ända sedan vi läste om dem på historielektionerna i sjuan och åttan.