Citat:
Ursprungligen postat av
Uncorruptable
Det är inte så det fungerar. Och ja egentligen är jag nog anarkist så som samhället ser ut idag skulle en nattväktarstat fungera bättre. För du tror på att någon kommer och hjälper dig. Så har inte skett och så är du sur. Samtidigt när man väl jobbar, och när man investerar så får man pröjsa runt 55-60 % av allt man tjänar? Och inte få mycket för det i alla fall, för att politikerna som jag redan förklarat för din lilla kvinnohjärna (30 % mindre vävnad att tänka med hos er kvinnor) redan gett till andra människor, nu EU och Ukraina. Då kan man inte hjälpa dig. Det finns inga pengar till det.
Du förväntar sig saker av den korrupt stat, av korrupta politiker som politikerna nu istället lagt på annat, som invandringen, något du dessutom verkar gillar. Och så blir du sur på ->mig? Jag har inget med dig att göra din tokiga dumma kossa. Jag förklarar enkom att du inte skrivit på något kontrakt mer än i din fantasi och pengarna är slut, ladorna är tomma
Jag har inte påstått att jag inte är välmående eller saknar planer för framtiden. Jag ska använda den närmaste tiden till att rätta fel sådant som jag upplever är rester kvar från när jag mådde väldigt dåligt och ska upphöra med meningslösa, negativa beteenden. Skriva rakt ut vad jag tycker och tänker om allt och besvara härskartekniker med liknande tillbaka här på Flashback. Det är mitt stora karaktärsfel
Därefter så vet jag att jag har potential att kunna bli något som gör en positiv skillnad för förhoppningsvis några iallafall. Men innan dess tänkte jag att jag ska studera och lära mig så mycket som möjligt medan jag tar itu med de här sista negativa dragen. Flashback och även mina sömnproblem. Sömnproblemen jag har är ett allvarligt belastande funktionshinder men har jag tagit mig ur ett nattsvart djup av mental ohälsa så ska jag klara av de här sakerna också. Det ena beteendet är helt beroende av aktiva val, det andra får jag arbeta fram förändringar med genom medicin, sömnhygien och tålamod.
Jag planerar för att plugga i kanske åtta år bara för att kunna återhämta mig ordentligt då jag snabbt blir uttröttad och jag är inte arbetsför som det ser ut idag och inte inom närmste åren.
Jag har fått hjälp och från olika delar av samhället också. Det tråkiga är hur mycket det förstört för mig med att jag utsatts för diskriminering och det har även kostat samhället även om jag vägrat begå brott eller bli livsstilskriminell, använda droger osv. Det trista är att om jag hade brutit mängder av lagar och levt antisocialt hade man satsat på mig. Sådant gör samhällskontraktet också vattnigt.
Pengar fanns förr. Man valde aktivt att utesluta mig från alla möjliga typer av hjälp som behövdes för att piskan skulle slå hårdare på mig än kriminella människor som istället pengarna gick till. Idag behöver jag inte några satsningar och jag får den hjälp jag behöver av samhället hela tiden. Försäkringskassan hjälper mig omedelbart när jag får problem som exempel och av det skälet kan jag idag eller nåväl om ungefär några månader, studera igen istället för att ligga svårt mentalsjuk i botten. Psykiatrin är jag inte nöjd med som institution men jag får den hjälp jag behöver när det gäller yttre faktorer och jag behöver inte sedan många år hjälp med måendet.
Så det handlar mindre om mig för jag tänker då verkligen inte sluta leva eller planera framåt bara för att jag är medelålders. Jag trivs med livet och framtiden känner jag optimism inför. Vad det handlar om är att samhället inte tillvaratar och satsar på flickor och unga kvinnor genom att skapa mer optimala förutsättningar och uppmuntra dem till studier inom olika områden utan monotont öser in dem i traditionellt kvinnliga, lågbetalda yrken.