Nu har jag iofs blivit duktig... men alla har väl någon gång varit dåliga eller sådär.
Allt är en resa och att i någon mån förstå och att ha (eller ta sig) tid till att förstå vad som görs fel, hur man ska korrigera det och att sedan faktiskt göra det och träna.
Du har en poäng i det där med att man gör felaktiga prioriteringar, att man borde börja enkelt och "från början". Det där var lite mitt problem i unga år. Man ville börja spela blast beats och dubbelpedal (trummor) direkt. Och med gitarrerna ville man gärna köra 7-strängat, nedstämt (och drop-stämt) m.m. Det förhindrade en hel del...
...och det var först när jag bestämde mig för att träna till klick, börja från början (både med gitarr och trummor) som det faktiskt blev riktigt bra. Och med gitarren, att faktiskt börja med standardstämning (E-standard), sitta och typ spela till något hyggligt enkelt (typ Kent-låtar, de har alla sina tabbar på sin hemsida, oavsett vad man tycker om dem)... det ger otroligt mycket.
Sen handlar det (tyvärr) ofta om att bara ta sig tid och att så ofta man kan, sitta och spela och (när man kommit förbi grunderna) försöka sätta ribban mycket högre än vad man egentligen klarar. Och sedan inte ge sig förens man sätter det.
Det var det som här nyligen fick det att fullkomligen släppa vad rör att spela tajta, shreddiga och snabba solon... från ingenstans så bara funkade det. Men jääääävlar vad man behövt traggla.
