TV-serien Smärtpunkten på SVT om en teaterproduktion av Norén. Kulturell inavel!?

Beskriver du din uppfattning om verklighetens Lars Norén eller hur Norén framställs i serien?

Om det är det sistnämnda håller jag inte alls med om att det är hur Norén och hans förhållande till fångarna framställs. Jag anser inte att han framställs som skrämd och eftergiven inför fångarna utan som att det är han som har kontrollen och makten trots sin fysiska svaghet eftersom killarna vill spela pjäsen och accepterar att det är han som är chef och bestämmer. Han manipulerar och styr genom sin lågmäldhet som bara till synes är eftergiven men i verkligheten fast i förvissningen att de är materialet han arbetar med och han vet hur han skall uppnå att de gör som han vill. Den känslomässiga aspekten och att hantera killarna överlåter han åt Isa Stenberg men inte av feghet utan av samma skäl som arméer har underbefäl.

Seriens Norén låter ju inte heller fångarna få bestämma över pjäsen, lika lite som som kvinnan från Kriminalvården som i likhet med dem vill tona ned nazismen och stryka i pjäsen. Detta är för Norén ett huvudsyfte och de smärtpunkter han vill trycka på och han är konsekvent i att undvika att låta sig påverkas.

Så jag kan inte se att han är naiv i förhållande till fångarna och undviker att se vilka de egentligen är, om någon har sådana illusioner är det Isa Stenberg. Norén tar dem på allvar och det är därför han använder dem i sin pjäs, utan förmildring eller försök att ursäkta deras åsikter inför publiken eller sig själv. Däremot menar han att det är sociala orsaker som gjort dem till de de är och att de lika gärna kunde varit han, och det är en typisk vänsteråsikt som sådan.

Jag uppfattar att serien medvetet visar Norén som en sorts lejontämjare som inte låter sig styras av fångarnas våldskapital. De accepterar rollerna och hans ledarskap - vad vore de för nazister annars? - men försöker ta ut det på den utomstående fjärde skådespelaren istället.

Nu när Tony Olsson är ute också kan någon väl sätta upp pjäsen på nytt med orginalskådespelarna? Det hade väl varit något?

Jag får väl ge dig lite rätt där. Mitt omdöme baserades på det första avsnittet i kombination med mina förutfattade meningar om de inblandade. Mea culpa.

Faktiskt riktigt bra skådespel och trovärdig. Dencik som Lars Norén var riktigt bra, har han någonsin misslyckats med någon roll?
Även killen som spelade Mats Nilsson på bred småländska gjorde det bra.

Försökte googla på de tre fångarna men det enda jag hittade var Carl Sumonja som numera verkar driva ett litet företag och bor tillsammans med en yngre kvinna.

Han som spelade Reine Brynolfsson gjorde en oerhört bra pricksäker tolkning, utseendemässigt var han inte särskilt lik, men när han la till typiska brynolfsson kroppsspråk och hans typiska sätt att stirra rakt fram med stora ögon, samt olika gester han brukar använda, och ibland kom även rösten nära originalet.

Jag har varit statist i en film Brynolfsson var med i, helt plötsligt får han ett utbrott på regissören och regiassistenten eftersom regin är väldigt otydlig, Brynolfsson tål inte störningar på hans koncentration och just utbrottet mot dokumentärfilmarna var just i stil med utbrottet jag upplevde, inte att han drog iväg med en stol, utan han stormskällde på dem och kallade dem amatörer, detta var tidigt 90-tal.

Denick var väldigt lik Norén, jag passade på att se dokumentären först och sedan sträcksåg jag avsnitten igår, det gick inte att sluta se den, Dencik är i särklass nordens bästa skådespelare, med väldigt små medel förvandlas han till dem han spelar på ett oerhört skickligt sätt, i dokumentären fick man se Noréns bostad där han satt och hamrade in ord på skrivmaskinen, och detta kopierade Dencik väldigt elegant.

Det var oerhört intressant inblick på Nazisternas värld, hur extremt förkjugna de är, Tony Olsson hade planerat på ett tidigt stadium att dra igång sin organisation och satt och ljög Norén och Isa Stenborg rakt upp i ansiktet, när det Nazistiska budskapen trummades in i pjäsen och Tony blev panikslagen för att just detta skulle kunna sätta hinder för hans politiska arbete så visade Tony och även Mats/Ola vilka hycklare de var.
De hade från första dagen presenterat sig som nazister, men vågade inte stå upp för det, när de verkligen sa något riktigt brännande och folk blev upprörda, ja då sa de att de bara skämtade.

Det är precis så högerextremismen fungerar, alla de högerextremister som på svar på kritik på vad de vräkt ur sig på internet så säger de att de bara skämtade.
Till och med SD har använt skämt argumentet fler än en gång, nu när jag ser hur dessa två nazister fungerade, hur de resonerade så ser jag att SD:s ledning inte lämnat naziststadiet, Jimmy Åkesson beter sig som Tony Olsson gjorde.
Det intressanta är att när Tony fick kritik så åkte offerkoftan på, de var så synd om den för de fick inte ha sina åsikter, men de tålde heller inte andras åsikter.
Jimmy Åkesson är precis likadan, han visar tydligt att han är samma sort nazist som Tony Olsson.
Där lyckades den här serien att visa hur nazismen fungerar och att det är likadant idag, resan mot finrummen började verkligen på 90-talet.

All kritik mot 7:3 var verkligen berättigad, den judiska kvinnan som gick in till dem hade helt rätt, de som sa att vad är det vi applåderar åt.

Nej det är pjäsen som var Meta, två riktiga nazister spelar sig själva på scenen och uttrycker verkliga åsikter de sagt under projektets gång.
Norén borde gjort som i Skuggpojkarna och Personkrets, anställt fångarna enbart som konsulter och sedan haft skådespelare som nazisterna, för då hade Norén kunnat fånga hur samtidens nazistiska åsikter formar samhället, för åsikterna har format hela vår dagens samtid.

När han lät dessa två spela i pjäsen blev de megafoner för de nazistiska idéerna på ett annat sätt än om det bara hade varit två skådespelare, det är där pjäsen verkligen var problematisk och helt omöjlig att spela i dag, även med skådespelare eftersom Tony använde scenen som en plattform för att bygga sitt eget parti och dessutom rånade banker för att få startkapital.

Detta fångade serien magnifikt, Två katastrofalt naiva kulturarbetare som tror att de med sin konst kan medvetandegöra fångarnas smärtpunkter i livet, så fort de nuddade vid en av de tydligaste varbölderna i Tonys liv, hans förhållande till sin mamma så reagerade Tony så starkt att konstnärerna backade, de borde grävt ännu djupare i detta., för då hade Tony själv insett hur förljuget liv han levde och han hade förmodligen brutit samman helt, och detta hade kunnat varit starten på hans riktiga rehabelitering. Även kriminalvården var kriminellt naiva.
Isa fattade slutligen att Tony och delvis Mats hade ljugit dem rakt upp i ansiktet om att de fortsatt sina kontakter med nazistiska rörelsen, vad Isa borde gjort var att direkt konfrontera Tony stenhårt, hon verkade vara en person som kunde ta fajt, men nånstans klickade det, hon vågade inte utan avvek med svansen mellan benen, där svek hon egentligen allt hon själv trodde på.

Både Palme och den kvinnliga chefen på fängelset hade helt rätt i sin kritik, ingenting av arbetet gav något positivt för Tony eller Mats, visst Mats vändes bort från Nazismen under projektets gång och gick mest på autopilot, men Tony var ideologiskt från början till slut.
Även Norén pratade mot sig själv, han menade att utanförskapet gjorde dem till nazist och ju mer utanför de blev desto djupare nazister blev dom, nu skapade Norén en situation där Tony kunde fördjupa sig i sin nazism och utanförskapet skapades av Noréns tolkning av ord som nazisterna sagt under projektet.
Men vi ser hur fel Norén har i sin totala naivitet, ideologiskt övertygelse går på djupet och ju mer fanatisk man är desto värre extremist är man, och det går inte att omvända en person som Tony Olsson, och vi ser att han idag är samma nazist som då, medan en person som Mats där fanns inte den ideella övertygelsen, utan det var gemenskapen som var huvudsaken, precis som A-laget är för en missbrukare, för bland människor man i övrigt inte har ett dyft gemensamt med än missbruket, eller nazismen så tillåts man existera och bli sedd.

Jag hoppas att folk som ser detta även reflekterar över hur snett vårt samhälle är idag, att våra politiker sålt sin heder till nazister för att få en skärva av makten.
Detta kommer straffa ut sig i slutändan, och vi är några som ser varningstecknen på långt håll, de som kritiserade 7:3 såg problemen komma på mycket längre håll, och idag har polismorden i Malexander lönat sig för SD, för SD var 1999 med i samma gäng av olika nazistiska partier och en politisk frände till Tony Olsson.
S idag har helt rätt i sin kritik mot SD, makten måste tas ifrån SD snarast. ända sedan 1999 har grodan kokat i vattnet långsamt och SD är rumsrent och det är en skam för Sverige.

Går det att se 7.3 pjäsen någonstans?

Fan vad löjlig David Denciks Noren tolkning var när han gick och kräktes i rastgården efter
att ha blivit tvungen att ha en diskussion om nazismens legitimitet 1999!

Ett långt och välskrivet inlägg.
Som svar får du en fråga/ett argument ad hominem:
Har du din försörjning i kultur- och mediavärlden?