Ledsen över hur livet blev

Jag kanske inte har så mycket att klaga över. Jag har ett tryggt liv med ganska goda framtidsutsikter, en partner och några bra vänner.

Vissa saker har jag hakat upp mig på och det är:
- Att ångra det förflutna (saker man inte gjorde eller det dumma man gjort)

Jag var helt deprimerad och gjorde inget som tonåring/ung vuxen och känner att jag förlorade min ungdom. Andra har roliga, fina minnen men jag har bara ingenting

- Mitt utseende som jag är helt fixerad över på ett dåligt sätt

Andra tjejer var söta som barn och jag var inte det, bara irriterande och ful.

Tar bilder och foton och ber andra personer ta foton på mig för att jag ska bevisa för mig själv att jag ser bra ut. Är avundsjuk (innerst inne) på andra kvinnors utseende och känner mig inadekvat, tänker att de är normala och inte jag.

Tänker och fantiserar om att hade jag varit född som en annan hade allt varit bättre, jag varit vackrare och jag hade kunnat leva på riktigt.

Jag vet på ett intellektuellt plan att man föds in i ett liv och sedan dör. Man blir inte någon annan hur mycket man än vill det. Ändå ältar jag detta och fantiserar om hur jag vill se ut och så.
Känns jättetöntigt att skriva det här, men jag är så trött på mig själv.

Jag önskar min ungdom varit lyckligare, jag vackrare och att jag kände mig som en hel människa.
Är det någon som känner igen sig?

Jag kanske inte har så mycket att klaga över. Jag har ett tryggt liv med ganska goda framtidsutsikter, en partner och några bra vänner.

Vissa saker har jag hakat upp mig på och det är:
- Att ångra det förflutna (saker man inte gjorde eller det dumma man gjort)

Jag var helt deprimerad och gjorde inget som tonåring/ung vuxen och känner att jag förlorade min ungdom. Andra har roliga, fina minnen men jag har bara ingenting

- Mitt utseende som jag är helt fixerad över på ett dåligt sätt

Andra tjejer var söta som barn och jag var inte det, bara irriterande och ful.

Tar bilder och foton och ber andra personer ta foton på mig för att jag ska bevisa för mig själv att jag ser bra ut. Är avundsjuk (innerst inne) på andra kvinnors utseende och känner mig inadekvat, tänker att de är normala och inte jag.

Tänker och fantiserar om att hade jag varit född som en annan hade allt varit bättre, jag varit vackrare och jag hade kunnat leva på riktigt.

Jag vet på ett intellektuellt plan att man föds in i ett liv och sedan dör. Man blir inte någon annan hur mycket man än vill det. Ändå ältar jag detta och fantiserar om hur jag vill se ut och så.
Känns jättetöntigt att skriva det här, men jag är så trött på mig själv.

Jag önskar min ungdom varit lyckligare, jag vackrare och att jag kände mig som en hel människa.
Är det någon som känner igen sig?

Kan du berätta mer?


Har du någonsin besökt en kyrka, katolsk såklart?

Ja jag mår ganska bra men det går upp och ned som för alla tror jag.
Skulle nog kalla mig ganska vanlig med allmänna intressen och med alldagligt, lite runt utseende. Har diagnosen autism.

Jag har gått/går till kyrkan men har inte varit i en katolsk kyrkas mässa.

Vem sade att du har autism? Varför skulle du ha det? För att du är nyfiken? Jag tror faktiskt inte det.

Om det är okej att jag frågar

Har du haft problem med vikten?
Är du överviktig?
Förstår inte anledningen till mobbning och utfrysningen? Verkligen hemsk. aldrig acceptabelt och jag lider med dej.

Du borde gå till en katolsk kyrka och prata med prästen där. Se vad han har och säga.

Är du oskuld?

Du skulle kunna bli en nunna?

Iallafall så är kristendomen, katoliken, grunden till allt i livet. Det är här vi börjar förstå varför och hur vi var skapade och vad vi bör göra med våra liv.

Hade du gått i en katolsk skola hade du aldrig blivit mobbad, utfryst eller baktalad. Ingen hade satt en autism etikett på dej eller sett dej på ett annorlunda sätt.

Jag fick den diagnosen när jag var tolv, men de sa att det var på gränsen att jag inte hade…? Mest för att få extra stöd i skolan tror jag.


Ja jag har haft problem med övervikt då jag grundade det när jag var tonåring och mådde dåligt psykiskt. Dock har jag inte fetma och jag försöker motverka fetma genom det här med bra kost nu. Så det går framåt.

Jag var faktiskt i mellanstadiet på besök till en kristen skola jag ville byta till men det blev inte av på grund av avståndet från hemmet, tyvärr.

Jag är i dagsläget gift. Annars har jag stor förståelse för de som väljer ett religiöst liv.

Lyckligt gift?

Ja det är jag.

Berätta mer.

Barn?