Vad göra när man ser igenom alla och allt - när det förorsakar pessimism o nihilism?

Det gör en till en extra intelligent och klarsynt person att ha fått dessa insikter, även en mer empatisk person som förstår att det är fel att tvinga in en ny individ i en sådan hopplös tillvaro full av lidande. Så där har du fel. Du har dock rätt i att det är poänglöst att plåga sig själv därefter genom att älta det, om det är så att man mår ännu sämre av det. Det finns ingen gud eller något efterliv, och inget spelar någon roll som sagt. Det enda man bör fokusera på är att försöka ha det så bra man kan den korta tid man är här, vilket är lättare sagt än gjort i detta infernot.

Man behöver vara högst genomsnittligt begåvad för att hänge sig åt extientiellt grubbel. I idealfallet peakar grubblerierna i 13-16 årsåldern och därefter mognar personen, sakta men säkert. Men det är alltid lockande att se sig själv som väldigt speciell, och är man lite av en ensamvarg kan det bli så att de dystra tankarna fyller en viktig funktion och blir kraftigt självbelönande.

Huruvida man lyckas ta sig förbi sitt pubertala grubbel och på allvar tar itu med att skapa sig ett trivsamt liv beror väldigt mycket på ens familj och övriga omgivning. Ofta har depressionsbenägenhet en stark ärftlighet, så risken är stor att man har någon djävulskt negativ förälder som, ibland utan att begripa det själv, förstärker ens negativa synsätt och känslor av meningslöshet.

Allt kött är hö. Allt är förgängligt. L'enfer, c'est les autres. Förtvivlan är en bottenlös brunn, den fylls på i samma takt som man öser ur den, den sinar aldrig.

De mest kända pessimisterna var skyhögt begåvade, Schopenhauer, Leopardi, Zapffe etc.

Vad man ska göra är förstås att vara antinatalist och sprida budskapet så mycket man orkar. Inget medvetet liv - inget idiotiskt lidande för ingenting.

Så då underkänner du filosofin och även vetenskapen som sysslar med existentiell forskning? Inklusive alla dessa intelligenta individer med IQ långt över snittet. Ja det säger rätt mycket om dig är jag rädd.

Även oerhört korkade människor drabbas av depressioner. Historiens alla deprimerade dumskallar gjorde väl inte så mycket för att placera sig världslitteraturen eller historieböckerna, så vi vet ingenting om dem. Man behöver inte vara smart för att bli deprimerad, men även det är en populär tankefigur, typ "Jag är deprimerad, alltså tänker jag".

Antinatalism tjänar inte heller något syfte. Vad spelar det för roll om folk lever eller ej? Man får vara idealist eller väldigt naiv om man tror att nåt blir liksom bättre av att folk inte föds. Det kan kanske vara så att deprimerade faktiskt är mycket naiva och känner sig liksom blåsta på någon utlovad konfekt. Men ingen har lovat att livet ska vara roligt och trevligt. Livet bara är.

Så du är ännu en optimist som överlever genom att ljuga för dig själv och andra. Så otippat

Filosofi är intressant, särskilt när man är ca 20. Filosofi liksom idéhistoria är bra att ha lite hum om. Men filosofi var traditionellt en sport för den arbetsfria överklassen. De hade gott om tid och behövde inte bekymra sig över sin försörjning.

Man kan mycket väl vara både deprimerad och intelligent. Men det går alldeles ypperligt även att vara stockdum och deprimerad.

Jag är tråkigt nog allt annat än optimist, och det kämpar jag med varje dag.

Du verkar lite fast i det där med att pessimister skulle vara mindre lurade än andra. Kanske du skulle kunna må lite bättre av att utmana den tankefiguren. Du verkar bra på abstrakt tänkande, vilket ju är en förutsättning.

Det är vanligare så att optimister är lättlurade. Det är vanligare att de tror på makthavarnas "Kejsarens nya kläder"-skitsnack.

"bra att ha lite hum om". Inte konstigt att folk i allmänhet lever helt oreflekterat, som du är en av. Det var väl snarare så att din kapacitet mellan öronen gjorde att du inte insåg värdet av det. Uppenbart ingen idé att ödsla tid på dig. Far i frid.

Precis en massa jävla lögner bara. För att man skall imponera på andra och att dom skall bli avundsjuka. Trots att man bara är en patetisk hjälplös liten döende stackare som kan drabbas av vad som helst närsomhelst. Vilken sorglig jävla misslyckad art. Det är som att vanföreställningskuken knullar människans hjärna 24/7