Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Du är ju en av forumets livslögnare också.
Det är i princip ingen som är lycklig. Man kan må drägligt med utmärkt hälsa och bra ekonomi men mer än så är det inte. Livet är något som egentligen inte alls borde finnas och "samhället" är skamhället, en skamlig charad.
Wow, du måste vara kul på fester
Lycka är inte ett konstant tillstånd, utan något som uppstår under studier eller perioder i livet. Det kan vara något enkelt, som att sitta och skratta med vänner, eller något större, som att hålla i sitt nyfödda barn för första gången. Man kan vara lycklig under en längre tid eller bara för några ögonblick, och känslan är bara ens egen (även om flera personer förstås kan vara lyckliga samtidigt tillsammans). Sen kan man genomgå perioder där det mesta i livet flyter på, och det kan nog också beskrivas som lycka även om det nog snarare handlar om en allmän positiv sinnesstämning som kommer sig av att inget direkt jobbigt händer.
Det är förstås väldigt illa om man helt saknar förmågan att känna lycka, men det måste vara ännu värre om man tror att lyckan är en illusion som kräver att den som känner lycka måste undertrycka eller förtränga allt som är dåligt i världen. Om man är i den situationen (oavsett om man kallar sig ”nihilist” eller deprimerad) så bör man nog ta sig en rejäl funderare över de val man har gjort i livet.
För livet är fullt av val, och om de val man har gjort i livet har lett till att man har en ensam och bitter tillvaro, där man känner att man måste ifrågasätta lyckan som koncept, då behöver man börja göra andra val rätt snabbt. Se Seinfeldavsnittet ”the opposite” för inspiration.