Citat:
Ursprungligen postat av
Bubba00
Den äldsta generationen, vilkas tillhöriga man fortfarande springer på mellan varven, är just 30-talisterna. Då ofta sena sådana.
Jag blir alltid lite nedstämd när jag tänker på det. Den sista generation som stred i kriget, eller i alla fall mindes kriget, försvann så fort. Och med den oerhört mycket bra folk med fasta övertygelser och oerhörd vishet. 20-talisterna var nog den sista riktigt rediga generationen…
För att inte tala om generationen som kunde berätta om tiden under VK1, spanska sjukan och revolutionernas tidevarv…
Man tog dem för givet och tänkte inte mycket på deras erfarenheter och nu är det för sent. Jag hade velat ha flera timmar inspelat material med varje människa som någonsin levt!
All respekt för människor som fått gå igenom sådant som vi har sluppit, men du verkar ha en något förvrängd bild av saken. Det är ju inte så att alla som har levt är intellektuella historiker med en förkärlek för att berätta om hur det var för de som kom sen... De allra, allra flesta människor som nu är riktigt gamla växte upp enkelt och strängt. När man vaknade på morgonen på vintern var det is på ytan av vattnet i hinken i köket, man gick på utedasset och torkade sig med tidningspapper eftersom det inte fanns toalettpapper, man gjorde som föräldrarna sa, bar in ved, man gick till skolan även om det var flera kilometer att gå, vissa lärare var stränga medan andra var snälla. Sedan gick man på dans och träffade någon, gifte sig och skaffade barn, och man gick till jobbet, och jobbade och jobbade, och sedan blev man gammal och fick hemtjänst, och så var det inte mer med det.
Även om de levde i tider som du och jag finner fascinerande, så levde de i sin vardag,
och så var det inte mer med det, men det hade ändå säkert varit intressant med djupintervjuer av många av dessa människor, men hur många av dem hade ställt upp på det? Nästan inga, tror jag. Varför? Därför att de växte upp i en tid så annorlunda är vår; de flesta av dem anser därför att det inte finns mycket om det förgångna värt att prata om. Och tro mig, jag har försökt.
