Gentleman. Är feministiska "vad kvinnor vill ha"-lögnen äldre än vi tror?

Tänker på diskrepansen mellan vad kvinnor i västs feministiska samhälle säger är viktiga attribut hos män och vad de väljer när de faktiskt kan göra valet. Själva grunden i många mäns frustration och i många mansrörelser. We have purposely trained him wrong, as a joke.
Det känns som det är en grej som exploderat fram sista 20, max 30 åren, att "snäll" lärs upp som ett åtråvärt attribut och något man ska vara, när sanningen är motsatt för en av de mest basala mänskliga driven - och att det på många vis är feminismens fel.

Men undrar om det inte har mycket äldre rötter än så. Att redan ordet "gentleman"; som för oss idag har historisk respekt i ordet, nästan något man själv inte kan vara för det var något man var förr, ett ideal som inte går att nå idag; var en luring redan på 1800-talet när ordet började användas snarlikt dagens uppfattade värdering av ordet. Antingen en själv-lögn och lögn mot kvinnor och övrig omgivning, eller kvinnors manipulation, eller troligen en mix av alla.

Rika, snobbiga, och i övrigt ganska värdelösa brittiska män, gav sig själva epitetet gentleman som en symbol av högre och mer värd status. Något åtråvärt. Som det också blev, socialt sett - men naturligt och instinktivt så påverkade det absolut ingenting.

Män med mindervärdeskomplex (eller regelrätt mindre värda under vissa algoritmer) tillskriver sig värden som makes logisk sense, som kvinnor logiskt ser värdet i, men det tillskriver noll i instinktivt värde, och det är även noll instinktivt värde kvinnor ser i det. Så kvinnor följer dessa män, då det är logiskt, men fittan (eller "hjärtat" efter som det är kvinnor) vill något annat.

Så teoriserar här att den här lögnen inte är någon direkt nymodighet, utan faktiskt något som funnits i alla fall 200 år, troligen längre, om än inte allmänt tillgängligt på grund av plattare hierarki.

Någon rimlighet i det?
(Använder ordet teoretiserar här, för jag inte vet motsvariga böjningen av ordet tes. Där även ordet tes nästan är att ta i)

Interessant, men samhället på 18/1900 talet var ju inte så sexualiserad som idag, tvärt om! Så gentlemansteorien tycker jag haltar, den tiden var det verklegen andra värden kvinnor såg i hos män och motsatt, kan hända va dom flesta ektenskap rent förnuftsektenskap format av tidens normer.
Sen fantes självklart begär under överflatan, som kunde t.ex leda til sidosprång men vil tro det inte var så lätt att få gifta sig med den man ville, specielt för kvinnor.

Men jag tror lögnen i sig är lite av en nymodighet som kom med jämnställdhet och ändrad mansroll.

Det var mindre sexualiserat om man bara jämför sexualiseringen med idag, men jämför man hela samhället och sätter det i relation till andra aspekter av samhället under samma tid var det egentligen inte det. Du kunde inte dränka dig i sexuella videor på skärmen, eller få insikt i den absolut mest kinky människans tankar som idag med internet; men du kunde heller inte se extremvåldet, se överdrivet drama etc. Allt är idag överdrivet till 1000 för att vi, inklusive den mest extrema i just de tankegångarna, har möjlighet att förmedla och visualisera sina tankar till andra.
Vi är mer översexualliserade idag, men bordeller var kutym redan på romartiden, säkerligen långt innan. 1000 och en natt är från 800-talet, fanns inte jättemånga böcker då. Kama Sutra från 1500-talet.
Äktenskap som rent förnuftsäktenskap är logiken. Var även då. Ofta rent pragmatiska politiska eller affärsmässiga avtal. Det var bara att det var mindre möjlighet för både kvinnan och mannen att följa sitt kön, eller sitt hjärta, för familjens väl togs i första rummet.
Det är samma idag, en rik gentleman blir ofta vald, inte av fitta eller hjärta, utan av ekonomisk logik. Samma med en snäll men inte väldigt rik gentleman, de blir i dagens samhälle med friare val av partner från kvinnans håll oftast inte valda förrän efter barn har skapats och skilsmässa (eller barn har misslyckats att skapas och nu desperat önskas skapas), där logisk och pragmatiskt val av man är prioritet över fittan och köttsliga instinktens val.

Problemet idag är väl att betakvinnorna inte nöjer sig med betamän så att båda betamän och kvinnor i större grad förblir singla och barnlösa jämfört med tidligare pga det du säger, et översexualiserat samhälle.

Betakvinnor? Låter mest som en betamansfantasi.

Nej, det är en välkänd term.

Utan att ha några belägg skulle jag hävda att 98+ % av alla kvinnor är "beta", därför mitt ifrågasättande. De som sticker ut som enhörningar är snarare "alfakvinnor". Varför 98% av alla kvinnor sedan tidigare skulle ha nöjt sig med betamän ifrågasätter jag.

Som kvinna och långvarig kännare av mina medsystrar vill jag påstå att av 100 kvinnor idag är ca 15 individer värda att kallas alfa. Resten tillhör betagänget.
Med alfa menar jag livskraftiga, starka, kompetenta, kärleksfulla, kvinnliga individer utan feministkomplex. Alfakvinnorna binder sig också vid alfamän.
I betagruppen hittar du white trash, bitchen, kvinnor i trotsåldern (feminister), BiB-gänget, de allmänna gnällspikarna, odugliga mödrar, barnmisshandlare osv.

Kalla det "en helt vanlig man" och "en helt vanlig kvinna" istället då så klarnar det kanske vad han menar.