Vad behövs för att ny art skall uppstå

VA? Vad menar PK-isterna menar du?

Alla vet att selektion är mycket viktigare än enstaka mutationer.

Klart att en flaskhals inte själv producerar nya arter utan bara reducerar de befintliga arterna, vilket gör (rätta mig om jag har fel) att med få individer och gott om tid så blandas inte en mutation upp med andra, utan kan få fäste till att utvecklas vidare i en egen gren.
I motsats kan fler individer producera fler mutationer men blandas samtidigt upp i den gemensamma massan.

I det klassiska exemplet, Darwins finkar på Galapagos, tror jag det vore svårt att hänvisa till flaskhalsar som orsak till separation av de olika populationerna, inte minst då de alla bibehållit flygförmågan, och således bör ha haft möjlighet att blandas. Kanske snarare det handlat om könsurval?

Den klassiska definitionen ör ju att en ny art har uppstått när medlemmarna i den nya särpopulationen inte längre kan få fertil avkomma med den gamla arten, eller med andra "utbrytande" populationer. Mulor och mulåsnor är t ex inte fertila, eftersom de bakomliggande arterna - häst och åsna - har varit genetiskt åtskilda i några miljoner år. Men i praktiken är det här ingen skarp gräns, det pågår ofta "interbreeding" mellan två poulationer som håller på att seoarera över tid, så att gamla och uppblandade /förändrade gener blandas tillbaka åt båda hållen. Det skedde förmodligen t ex mellan tidiga apmännsikor och chimpansens förfäder för runt 5-7 milkoner år sedan ´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´

Finkarna på Galapagos är väl en variant som uppstår vi isolering men tillhör fortfarande samma art, på samma sätt som sköldpaddan där.

Det tar ju tid?

Du har inte fel, men djävulen är i detaljerna och du uttrycker dig slarvigt. Det du tänker på är genetisk drift och det går absolut fortare att fixera nya drag i en liten population. Men allt handlar inte om "mutationer" och en större population har också "mer mutationer".

Artbildning behöver inte bero av "mutationer" alls, utan en population kan dela upp sig i två i princip helt baserad på redan förvärvad variation. För att veta precis vad vi menar, behöver vi definiera vilken typ av artdelning vi tänker på, och hur populationerna är uppdelade. Är de geografiskt isolerade och/eller även reproduktivt? Är det reproduktiva en fråga om preferens eller kompatibilitet?

Det tar lång tid innan två populationer faktiskt är två distinkta arter, men processen börjar så att säga så fort vi har två populationer. De kommer nästan obönhörligt divergera på grund av saker som genetisk drift och selektion. Det som kanske fixeras i en population behöver inte vara en "mutation", det kan vara vilken genotyp som helst egentligen.

Det finns några grundföreställningar som många tycks ha, som är fel. Det är tanken att en ny art uppstår plötsligt genom någon sorts "mutation" och föreställningen att varje ny "art" kommer från två individer, som någon sorts ursprungligt par. Individer selekteras, men det är alltid populationer som evolverar. Detta sker både med och utan delning, dvs även om en art inte delar på sig, är det inte samma "art" som den var för miljoner år sedan. Vi talar här om "chronospecies". Rent praktiskt kallar vi det i regel för samma art, men det är inte sagt att en individ idag skulle kunna få fruktsam avkomma med en individ från samma art/population för 100 000 år sedan, 1 miljon år sedan eller 10 miljoner år sedan, osv.

Artdelning kan som sagt även ske inom en population, utan fysisk barriär. Det du beskriver är i princip allopatrisk artdelning och det är väl vad de flesta tänker sig, men artdelning kan också vara parapatrisk och ske i en gradient. Dylika saker pågår hela tiden och det är därför vi har så många exempel på "ringarter". Där du är fertil med din granne som är fertil med sin granne, som är fertil med sin, osv, men den längst bort är inte fertil med dig. Detta är vanligt bland fåglar, fiskar och andra rörliga arter, samt i "rörig" terräng, där det inte finns några skarpa barriärer, men gott om små barriärer lite här och där. Inga arter är i "stasis" och står stilla, oavsett hur många "levande fossiler" som populärvetenskap vill lyfta fram.

Vilken "klassisk definition"? "Vanlig" kanske, men knappast "klassiskt" eller ens "tongivande". Det har under tämligen lång tid, åtminstone sedan Darwins dagar, funnits flera artbegrepp och om något begrepp är klassiskt här, så är det det s.k. morfologiska artbegreppet. Har inte ett pillekvitt med fertilitet att göra. Man kan också tala om ett "evolutionärt artbegrepp", ett "kladistiskt artbegrepp" och ett "genetiskt artbegrepp". Fertil avkomma är s.a.s. underförstått i samtliga artbegrepp och är därför vare sig ett eget artbegrepp eller tillräckligt för att definiera en art. Det finns inget artbegrepp som är "rätt" och de andra fel, utan man använder det begrepp som är vettigt i den kontext man arbetar i. Vi behöver också ett separat artbegrepp för arter som inte förökar sig sexuellt, som t.ex. bakterier.

Du har förstås rätt i att det inte finns någon skarp gräns (förutom varianter av "geografiska artbegrepp") och närbesläktade populationer som kan få någon form av avkomma, och finns i samma lokal, får avkomma. Vad är en "apmänniska"? Det är lite som att säga "rovdjurshund" eller "feliform katt". Vi är apor, per definition. Alla människor är och förblir "apmänniskor" på samma vis som alla hundar är och förblir rovdjur (carnivora), oavsett vad de äter eller hur de ser ut. Detta är "lagen om monofyli". Är du något, är du alltid detta något, även om du lägger till egna saker. Vi slutade inte vara apor bara för att vi blev människor, och vi slutade inte vara primater bara för att vi blev apor och vi slutade inte vara däggdjur bara för att vi blev primater, osv, osv, ner till "livsform".

Det är ingen här som tänker skriva avhandlingar med komplett biologisk och antropologisk akribi för din skull. Jag skissade upp hur den klassiska (och under lång tid normerande) användningen av artbegreppet fungerar i praktiken - åtminstone sedan den moderna genetiken slog igenom för drygt hundra år sedan och dämed gav en rimligt verifierbar drivande mekanism åt Darwiins idé om det naturliga urvalet. Naturligtvis underförstod jag att tanken "artgränser bestäms av möjligheten att få fertil avkomma tillsammans" inte är direkt applicerbar på arter som inte har könslig fortplatning, men det vet ju de flesta som är intresserade av hela frågan.

Nej, målpubliken här på Flashback är naturligtvis inte disputerade forskare inom evolutionär biologi eller paleontologi. "Apmänniskor" är en populär term men alla vet ungefär vilka arter som avses (i verkligheten finns det numera dussintals med belagda tidiga hominider från tiden mellan 2 och 10 miljoner år sedan, utan att vi ännu har lyckats få tag på någon som definitivt kan räknas som "den felande länken" eller vägskälet mellan schimpansens och människans förfäder)

Kladistisk teori, som är en relativt ny teoribldning, fungerar de facto annorlunda än linnéansk taxonomi (eller som man också kan säga "rank-based taxonomy"); den senare jobbar inte med antagandet att samtliga avkomlingar till en ursprunglig art /gemensam klad/ måste behålla vissa grundläggande karaktärsdrag som förenar dem alla genom tid och rum, men som inte återfinns hos några andra utanfrö denna klad, utan naturen ses i stället som i princip evigt och ändlöst föränderlig..

Nu hamnar vi (återigen!) i den där gamla frågan om vad som utgör en art!

Exakt hur låg procent fertil avkomma mellan genomsnittliga exemplar från två skilda populationer krävs för att de skall kategoriseras som skilda arter?

Eller, vad är annars artkriteriet? Att de inte hybridiserar nämnvärt i naturen? Detta sistnämnda är ytterst lätt att åstadkomma; men vill någon verkligen påstå att husmössen i Europa och på Nya Zeeland vore skilda arter, eftersom de inte blandar sina resp. gener nu?

Mest förödande för detta synsätt är ringarter, som det ryktbara gråtrutskomplexet. Gråtrut och silltrut uppträder i Nordeuropa som två skilda arter; men följer man dem runt polarkalotten finner man att de i själva verket, via en mängd rätt godtyckliga "underarter", hybridiserar ganska friskt "den långa vägen"!

All ära åt Linné, utan vars geniala klassificeringssystem Darwin aldrig skulle ha kommit på sin stora tanke om evolutionen; men det är omvänt också tydligt att det linneanska systemet endast är en vag approximation till den, i stora delar ännu outredda, kladistik som biologin nu brottas med att rekonstruera, och där "art" i praktiken reducerats till en etikett för museiintendenter att klistra på sina konserverade specimen!

Den "klassiska" och "normerande" användningen av "artbegreppet" i "praktiken" är ju bara ordsallad. Och framförallt fel. Vi kan diskutera artbegrepp från antiken fram tills idag, vi kan diskutera det i naturfilosofisk/vetenskaplig mening eller i folkmun. Vi kan diskuterade kulturellt eller inom djuravel. Ingenstans är din ordsallad vare sig "klassisk" eller "ursprunglig". Det närmaste man kan komma är Mayrs artbegrepp, dvs försteget till det s.k "biologiska artbegreppet". Men även i det biologiska artbegreppet är reproduktiv isolation det centrala, inte mekanismen (utöver icke-fertil avkomma kan geografiska barriärer vara "mekanismen"). Precis som jag sade, "få fertil avkomma" är s.a.s. implicit i alla moderna artbegrepp, men inte det centrala och har nog aldrig varit.

Även under antiken fanns fler än ett artbegrepp, men mest känt är ju Platons där djur får avkomma enligt en slags mall (ibland "skugga", ibland "essens") utifrån ett ideal. Linnés artbegrepp var normativt, där allting var individer och individer producerar likadana individer. Inte för att saken var konsekvent på hans tid heller, det morfologiska (ibland fenotypiska) artbegreppet är samtida. Två av dessa förvetenskapliga "artbegrepp" är alltså nästan inte värda namnet "artbegrepp". Det "biologiska artbegreppet" som alltså centrerar kring reproduktiv isolation (eller nisch) är som sagt från Mayr och Dobzhansky och är ett slags "ipso facto"-begrepp utan större tillämpning. Speciellt Mayr påpekade att faktiskt icke-reproduktion mellan naturliga populationer var mer väsentligt än idéer om "fertil avkomma" eftersom han givetvis förstod att man inte gärna bör basera ett artbegrepp på huruvida man artificiellt, påtvingat eller naturligt undantagsvis kunde få två individer från olika arter att producera avkomma, steril eller inte.

Som jag sade, det finns inte ett enhetligt artbegrepp och inget artbegrepp (som är användbart idag) är mer "klassiskt", "originellt" eller "klassiskt användbart" än något annat. Man tillämpar det artbegrepp som är mest förnuftigt för den fråga man ställer sig i en kontext där saker som gener, ekologi, geografi eller sexuella preferenser är av olika vikt. Är t.ex. ämnet paleontologi är tidsmässiga artbegrepp ("chronospecies", etc) mer väsentliga och man talar om "morfarter" och "paleoarter", osv. Och det är helt i sin ordning. Här har frågor om "fertil avkomma" naturligtvis aldrig någonsin spelat någon roll, vare sig nu eller då. "Få fertil avkomma" som centraltema verkar något som återfinns främst inom husddjursavel snarare än något som någonsin har varit "det klassiska" för något artbegrepp vare sig vi talar om folkmun, flashback, kultur eller evolutionsbiologi. Men som sagt, det är givetvis implicit i flertalet artbegrepp.

Jag skriver för målgruppen "flashback". Disputerade forskare behöver inte undervisas och har inte så mycket att lära här. En bredare publik har. Väldigt underligt "argument" från dig för att på något vis försvara att du skriver oegentligt, vagt och felaktigt. Var någonstans och när skulle "apmänniskor" vara ett populärt begrepp? Slaskpress från tidigt 1900-tal är väl den enda kontexten jag kan komma på och jag vet ändå hyggligt om ämnets historia, även vad "populär folkuppfattning" har varit. Och då du själv konstaterar "dussintals" hominider där samtliga givetvis är/var apor och en väldigt liten del även människor, så måste du väl själv begripa att "alla förstår vad som menas" är ett väldigt dåligt argument? Dessutom får jag ju känslan att du med "hominider" blandar ihop Hominidae med Hominina. "Hominider" rör det förra, men det är nog det senare du menar baserat på din vidare text då du talar om delningen som ledde fram till oss och till den moderna schimpansen. Dvs, de på vår sida av grenen, australopithecinerna, är de som i slaskpress under första halvan av 1900-talet kom undan med att kalla för "apmänniskor".

Ja, "alla förstår vad du menar". Men ändå inte. Kanske inte ens du själv. Min tolkning är som sagt australopitheciner, men bara du vet vad du själv menade. Så använd ord som är väldefinierade så att de som inte förstår åtminstone kan lära sig. Dvs, som man bör uttrycka sig på Flashback där inte alla är "disputerade forskare i evolutionsbiologi".

Vad försöker du ens säga här? Du vill dubbelbestraffa mig? Jag får inte förklara saker efter bästa förmåga med min bakgrund i detta då det är "flashback", men du får komma med vilka problematiska och ytliga beskrivningar som helst?

"Kladistisk teori" är inte "teoribildning". Det handlar mer om definitioner då Linnés system egentligen aldrig har passat med evolution och har ständigt patchas för att behålla rankningen tills det har blivit ohållbart. Det är valfritt om man vill se kladistisk systematik som den senaste "uppgraderingen" av Linnés system, eller som en komplett ersättare eller något däremellan. Det är inte "teori" i den mening att det den bygger på stödda hypoteser, utan det är snarare ett ramverk för systematik som bygger på definitioner.

Den bästa jämförelse jag kan göra är att jämföra med den kanske äldsta vetenskapen av de alla, astronomin. Forntidens människor delade upp himlakroppar i stjärnor och vandringsstjärnor/planeter utan att någon hade någon jävla aning om vad det var. Vi har behållit systemet och samtidigt patchat det med asteroider och kometer, månar och allmänna naturliga satelliter. Sedan bestämde man sig helt enkelt för att definiera saker på ett konsistent sätt varpå Pluto förlorade sin planetstatus. Vi kan komma att definiera om det igen, men "Pluto är en småplanet" är inte en "teori" som kan falsifieras, utan en definition, som kan ändras.

Linné kände inte till evolution och han förstod inte varför livet kunde inordnas som han gjorde. Under 1800-talet blev detta fullt begripligt, men snart så insåg man att livet var så granulärt att man behövde införa nya namngivna klader som "underart" och "superfamilj", och hur man än gjorde var trädet med nödvändighet obalanserat. Man laborerade med tre namn ("Homo sapiens sapens" eller "Gorilla gorilla gorilla"), ingen var längre överens om någonting och varje rank byggde på helt olika taxonomiska kriterier. Modern systematik bygger på att vi inte rankar kladerna och kan stoppa in hur många vi behöver och det är mycket enklare att då även finna systematik i kriterierna utefter fysiologiska, morfologiska eller mer undantagsvis genetiska parametrar.

Denna reformering av Linnés system har pågått sedan dag ett och människan har alltid varit en apa¹ i samtliga system där det enda undantaget är det gamla skräptaxon "Pongidae" som helt artificiellt och helt utan anledning placerade människan utanför [de andra] människoaporna. Det var just därför att man insåg att många ranker var parafyletiska som gjorde Linnés system ohållbart. Något vi liksom har noterat under mycket lång tid, men fått bekräftat inte minst med genetik. Så nej, modern kladistik är inte en "ny teori", utan en välgrundad begreppsvärld som varit i arbete åtminstone sedan Darwins dagar. Den är vidare logisk motsägelsefri och "lagen om monofyli" är inte en fad (och ej heller alltid applicerbar).

1) Inklusive det omvända. Schimpansen placerade Linné under genus "Homo".