Hur går man vidare?

Tack för de goa orden.
Jag har ett väldigt stort intresse för vin, öl, whisky och rom. Allt detta har jag mer eller mindre fått avstå ifrån på grund av det här. Det driver på mitt mående i en negativ trend trots att det bara handlar om att avnjuta ett gott glas lite då och då. Droger har jag aldrig varit ett fan av.. Drar mig till och med för att ta paracetamol om jag verkligen inte behöver det.

Jag försöker vara i närheten av människor som får mig att må bra. Personer som är mentalt stabila och underbara att umgås med. Mitt jobb hjälper mig mycket i detta!

Hamnat i en liten prekär situation sen en månad tillbaka.

Min partner sen 14 och sambo sen 12 år har lämnat mig sen en tid tillbaka, jag är förkrossad just nu.
Hon påstår att hennes känslor svalnat och ja sånt händer väl alla, men!
Under vårt förhållande träffade hon en annan kille, med mitt samtycke eftersom hon behöver träffa människor och jag uppmuntrade henne till det. Dom var inget annat än vänner och dom kom bra överens. Min sambo försäkrade mig om att den här personen hade annan tjej på G och att han inte ens var hennes typ. Tydligen var han väldigt feminin av sig och inte alls hennes typ. ''Jag vill ha en mer manlig kille som du'' (pekade på mig).

1.5 vecka efter att hon gjorde slut med mig så frågade han ut mitt ex på dejt och hon valde tyvärr (för min del) att acceptera dejten och nu har hon tydligen byggt upp känslor för honom eftersom dom träffats väldigt frekvent efter vårt uppbrott.

Under våra år så har vårt förhållande mått bra enligt mitt tycke. Vårt förhållande har kretsat kring att jag har tjänat pengar för att vi ska ha tak över huvudet, mat på bordet, el, skatt, försäkring och bränsle till bilen så att vi kan åka iväg på aktiviteter med våra hundar. I gengäld har jag sagt att hon får ta hand om hemmet. Nu är en av orsakerna till att hon ville göra slut att jag inte hjälper henne i hemmet. Jag har de sista åren jobbade över 200h i månaden för att få saker att gå ihop.

Hon har inte varit förmögen till att jobba på grund av hennes psykiska ohälsa och det är nu sen hon blev diagnostiserad med add bland annat som hon ser framåt och söker arbete och egen bostad osv. Hon medicineras för sina diagnoser.
Jag tycker att jag har gjort så mycket som jag har kunnat för vårt förhållande trots mina egna problem som jag haft som gjort att jag kapslat in mina känslor och inte varit den bästa på att prata om dom. Men det finns en anledning till just det. Jag går nu hos psykolog för det här.

Ni som varit med om uppbrott efter ett långt förhållande, hur gick ni vidare?

mvh
En som är förkrossad.

Hur går det för dig?

Jobbar du lika mycket nu med eller har du gått ner i timmar? Det är helt rätt att umgås med människor som ger en energi och lyfter en och inte bara tar.

Tiden läker sår, finns ingen "quick fix" utan det är bara att acceptera verkligheten med ett stoiskt lugn, sen är ju alltid såna här saker en form av känslomässigt kaos, men det kommer det vara ett bra tag framöver också.

Börja med lite fritidsaktiviteter, träffa nytt folk? Läs lite böcker? Någonting som kan lindra vardagens smärta.