Varför tränar ni kampsport? Är det lönt?

Jag skulle också dra om det fanns en klar flyktväg. Min poäng är bara att om man tränar försvar mot kniv så har man en ganska stor chans att klara sig från en knivattack. Det är inte så att bara för att någon drar fram en kniv så är man dödsdömd.

Nej jag håller med om det sista men det är inte värt att chansa om man inte måste tex har hamnat i ett trängt läge och inte kan komma undan.

Nej, har tre gamla svartbälten i bekantskapskretsen som blivit knivskurna (två när de jobbade i kroginsläppet) och alla överlevde. Vet också en kille som dock inte var kampsportare utan styrkelyftare som fick kniven i halsen och dog. Nu är ju inte en styrkelyftare på långa vägar lika smidig, snabb och med samma kondition som en kampsportare men kommer kniven från ingenstans så har det nog ingen betydelse, t.ex. ena svartbältet som jobbade i kroginsläppet såg aldrig kniven innan den satt i magen på honom.

Nej, i det läget har man ju ingen chans oavsett om man tränat något eller inte.

För motionens skull och för att det är kul, precis som vilken annan träning som helst.

Kampsportsträning involverar en helkroppsträning. För mig har det byggt uppt ett starkare självförtroende och förbättrad självkänsla​. En uppenbar fördel med att träna kampsport är förbättrad förmåga till självförsvar.

Lite så är det ju för 99% enligt min uppfattning, eller kanske 90% finns fler och fler idioter men majoriteten tränar ju faktiskt kampsport för träningen och gemenskapen.

Kanske är det just kamp som får många att få fel uppfattning? Det mesta handlar ju faktiskt om fysisk träning precis som vilken sport som helst även om en del ”kamp” slagtekniker, brottning är en del av det hela.
Det är ju inte precis så att man går ut och startar fight efter att ha haft en tuff träning där man sparrats 4x5 eller mer på klubben, snarare tvärtom 😂

Har svarat här innan tror jag men för att dett är jävligt roligt, jag ogillar lagidrotter och har inget bollisinne 🤣 och dessutom var jag jävligt duktig på det oavsett kampsport dvs naturlig fallenhet.

Nu är jag gubbe och lade av för 10 år sedan av flera olika skäl men framförallt en ny hobby som tog upp all tid så jag var tvungen att välja mellan två passioner och då rök kampsporten tyvärr även om jag inte ångrar det då man måste göra vissa val i livet.

Började som 8 åring med Ju Jutsu Kai efter att ha sett Karate Kid. Sedan så blev det WTF Taekwondo och en hel del tävlande innan en benskada satte stopp för idrottandet ett par år.

Började att boxas lite smått för att se om benet höll för en sport med bara fotarbete och inga sparkar och det funkade såpass bra så att jag bytte idrotter och tränade MMA och Thaiboxning parallellt ända tills en ryggskada satte stopp för vidare MMA träning så de sista åren var det bara Thaiboxning då jag inte kunde brottas längre, han dock gå en match i SW innan dess.

Har även testat på två olika Karatestilar varav en var Shotokan och den andra minns jag inte, Sanshou /Sanda, Savate samt BJJ.

Roligast var helt klart MMA som är mest allsidigt och sedan Thaiboxning också för att det var kul och det jag var absolut bäst på.

Det du får ut av kampsport är individuell idrott om det passar dig bättre än lagidrott men du har ändå en klubb med kompisar så ni är ändå ett lag men som tävlar individuellt om man säger så.

Beroende på idrott så får du en grym kondition, hyfsad styrka och lite mer muskler men du bygger framförallt mycket explosiva muskler och mudkeluthållighet.

Det är en en form av idrott om vi pratar fullkontaktstilar där du måste hålla huvudet kallt och kunna spela tredimensionellt fysiskt schack som jag brukar säga.

Hur trött du än är, hur ont det än gör, hur rädd du än är så måste du fortfarande behålla lugnet och kylan och tänka konstant även om du blöder och adrenalinet pumpar i kroppen för tappar du lugnet och slutar tänka utan blir arg och börjar veva så kommer du i 9 fall av 10 att bli toknockad (eller om vi pratar grapplingbassrade sporter) åka på en sub.

Det är den största charmen med kampsport tycker jag dvs att kunna tänka och behålla lugnet under extrem press samt då naturlig talang i mitt fall och att jag inte är en lagspelare och dessutom tycker att det var jävligt roligt.